 |
| Röd skylt - CD, Corps Diplomatique. |
Mercury Sable GS Sedan
[årsmodeller: 1992 – 1995, andra generationen] klassificerade:
som mid-size, och producerades mellan
1985 och 2005, därefter gjorde den comeback 2007 till 2009 men som full-size. Vid den tiden pågick Mercurys
dödsryckningar. Märkets identitet blev det sista decenniet lite för väl
förankrat med modellen Grand Marquis, en klassisk amerikansk full-size sedan och märket förknippades
med detta åldrande kundsegement. Förnyelseförsök med till exempel Cougar och
Mystique för att locka till sig nya kundkretsar lyfte riktigt aldrig. Samtidigt
blev Fords volymbilar (Taurus, Five Hundred, Escort) mer väl- och lyxutrustade
och började klämma Mercury mellan Ford och lyxmärket Lincoln. Notoriskt
underfinansierad och med suddig profil så fann det inget annat att göra än att
till slut lägga ned. Mercury lades ned av Ford-koncernen 2011.
Mercury Sable är
som en Ford Taurus men finare. Tekniken delades med Ford Taurus, men designen den
utstrålade mer flärd och prestige. Den kom, precis som Ford Taurus, i två
karossformer, sedan och herrgårdsvagn kallad Sable Wagon. Speciellt för första
och andra generationen är grillen med ljusramp, ett mode som även andra
tillverkare tog efter. Den glimmade vackert i skymning och mörker, men över tiden
brukar ljusrampen bli ganska grumlig och ljussvag. Sable kom huvudsakligen i två utrustningsvarianter: GS (för den snåle men prestigefyllde) och LS
(för den som kan unna sig lite mer). I slutet så kom en tredje variant, en specialvariant kallad LST
(än mer påkostad) för att toppa sista modell året och få upp
försäljningssiffrorna. Ett vanligt trick. Sable fick samma motoralternativ som
för Ford Taurus, vilket innebar att som standard för både GS och LS
kom Sable med en V6:a på 3,0
liter som kunde prestera 140 hk då den kom upp i 4.800 i
varvtal och ett vridmoment på 217 Nm vid
3.250 varv, inte så imponerande. Den ovanliga LST fick en större V6:a på
hela 3,8 liter
som också, underligt nog, presterade 140 hk men vid låga 3,800 varv och gav mer
styrka och kraft i form av ett vridmoment på 291 Nm vid synnerligen måttliga 2.200 varv. Den större
V6:an måste i alla fall ha gett snabbare acceleration och gav mer kraft vid
lägre varvtal, bränsleförbrukningen var ungefär lika. Motorn var tillval för GS
och LS.
Bilen på bilderna har röda registreringsskyltar och är då ett fordon som
tillhör en utländsk beskickning, i detta fall nationen Trinidad och Tobago. Landet
tillhör brittiska samväldet precis som Kanada och därför är det inte en
ambassad de har här utan en High
Commission. Eftersom drottning Elizabeth II är statschef i hela samväldet
och drottning i båda länderna kan inte Kanada och Trinidad och Tobago utbyta
ambassadörer och ha ambassader, då ambassadören i formell mening är en
representant från en statschef till en annan. Det är ovanligt att se diplomatbilar
så här gamla, men Trinidad och Tobago är inte ett rikt land och kan troligen
inte därför kosta på sin utrikesförvaltning så mycket. En Mercury Sable tål ju att
slitas på, dessutom är det snikvarianten GS så sparsamhet är en dygd. Bilen
ser ut att ha använts genom åren och är i ett ärligt bruksskick. Någon buckla
här och där, lite avskrapad i hörnen, en hjulsida är försvunnen, antydan till
rost – men alltid nytvättat. Man kan ju undra hur mycket ljus som tränger fram
från de främre strålkastarna och ljusrampen, starrangrepp över hela linjen.
Annons från 1992:
 |
| Upphovsrätten tillhör Ford-koncernen. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar