Chevrolet Caprice i vardagen

Bilen höll på att fickparkeras precis då jag händelsevis strosade förbi. Ur kliver ett par i övre medelåldern och de ser ut av kroppspråket och språket att döma att ha haft ihop det sedan bilen såldes. Scener ur ett äktenskap skulle man kunna säga . . .  De skällde och var arga på varandra. Grälet rörde dock inte bilen och tur är väl det för denna alldagliga vitfärgade Caprice sker verkligen oskyldig ut. Precis som ägarna lite lätt luggsliten av livet men fin ändå. Olyckligtvis saknas hjulsidorna fram. Ser inte snyggt ut på en stor vit bil. Hjulsidorna bak ser dessutom ut att vara inköpta på kanadensiska Biltema - Canadian Tyre. Tittar man noga kan man allt hitta lite rost i kanter och hörn.

Chevrolet Caprice Classic [årsmodell: 1991 – 1996, fjärde och sista generationen], full-size.

Classic var den högre utrustningsnivån.

Caprice Classic var Chevrolets sista klassiska stora sedan så tillnamnet Classic känns välförtjänt. En bil med drivning bak och V8:a fram, med gott om plats för sex personer, tre fram och tre bak. Växelspak på rattstången och den fasta radioantennen placerad på framskärmen. Kan det bli bättre? Tydligen tyckte kunderna det för tiden för de stora amerikanska sedanerna var förbi i början på nittiotalet. SUV:ar och trucks var i vardande. Framhjuls- drift och mindre storlekar blev populärt. V8:or blev dinosaurier. Världen förändrades på ett genomgripande sätt. 

Bilen på bilderna är av en senare modell och det ser man på att bakre hjulhusen är runda. Det betyder årsmodell 1993 eller senare. Standardmotorn för de senare årsmodellerna var en V8:a på 4,7 liter och med en effekt på 200 hk. Det räckte nog till och det mullrade gott. Modellen fick ju ingen direkt ersättare utan kunderna hänvisades till den modernare och mindre Chevrolet Lumina. Hjälp. Vilket nedköp,  . . . om man nu föredrog de stora sedanerna vill säga. Besvikelsen måste ha varit outsägligt stor.

Vi får trösta oss med att titta i gamla försäljningsbroschyrer!

Utrivet ur bilbroschyren för Chevrolet Caprice 1995:

(upphovsrätten tillhör GM)

Svart Chevrolet Caprice tyginklädd

En sådär tjugo år gammal Chevrolet Caprice är väl inget att intressera sig för, kanske många tänker. I de flesta fall är det nog så, men inte i detta fall. Bilen på bilderna har en guld stripe längs sidorna och den mäktiga kylargrillen har ett förgyllt utförande. Men det som verkligen slår allt är att plåttaket är klätt i svart cabriolettyg. Denna förskönade extrautrustning får mig alltid att häpna och ibland kan man se det på bilar som är cirka tjugo år eller äldre. Måste ha varit moderiktigt vid den tiden. Det ska ju förstås likna en sufflett precis som hard top gör och på så sätt förfina bilen. Oftast är taket klätt till en fjärdedel eller halva taket, men i detta fall är hela taket inklätt och dessutom i svart tyg så det kontrasterar dåligt mot den svarta lacken. Det ser ju bara konstigt ut. Vitsen är att taket ska synas trodde jag. Eller har den ägs av en begravningsfirma? Dessutom är det tyg och det far illa med tiden, ofta missfärgas tyget och algerna växer frodigt om man inte vårdar det. Det är en Caprice i vad man skulle kunna kalla Gould Coast utförande. I alla fall är det texten som står på c-stolpen. Vad Gold Coast innebar är för mig höljt i dunkel, men förgylld grill och guld stripes ger väl en vägledning.

Chevrolet Caprice Gold Coast Edition [årsmodell: 1991 – 1996, fjärde generationen sedan 1965], full-size.

Sista generationen Chevrolet Caprice är intressant ur en annan aspekt också. Det var volymtillverkaren Chevrolet sista klassiska amerikanska full-size sedan byggd efter det väl beprövade konceptet: stor V8:a fram, bakhjulsdriven och med separat ram. Efter det Caprice las ned 1996 var det bara Fordkoncernen som med sina Crown Victoria, Grand Marquis och Town Car modeller fortsatte att producera dessa typer av sedaner och det gjorde de ända till år 2011. Denna generations Caprice fick ett något svalare mottagande än föregående generation, den senare var en riktigt långkörare och producerades i hela 15 år. Marknaden för denna typ av bil hade vid den här tiden krympt betydligt, de goda åren var förbi och den hade även utseende emot sig. Designen fick faktiskt en hel del kritik.

Bilen på bilden är av en tidigare modell. Den här gången så är det inte grillen som skvallrar om det utan bakskärmarna. Från 1993 års modell blev även de runda. Sålunda är årsmodellen 1991 eller mer troligt från 1992. Bilen är i ett något lätt slitet men prydligt bruksskick. Vänstra hörnet fram har fått sig en kyss och reparerats lite nödtorftigt. Originalfälgarna sitter intakta på plats och ser fina ut. Eftersom det är en tidig årsmodell så finns en V8:a på generösa 5,0 liter mellan framhjulen och den presterade 170 hk som mest. Det kanske inte gick i raketfart, men det mullrade mysigt ur avgaspiporna.

Till sist så måste vi bara kolla upp en gammal bilbroschyr också . . .
(upphovsrätten tillhör GM)

Caprice Classic var den högre utrustningsnivån.

Mysig och mjuk inredning, norsk text till höger.

Chevrolet Caprice klassiskt 80-tal

Radioantennen är av avkortad modell.

Chevrolet Caprice Classic [årsmodell: 1977 – 1990, tredje generationen, sedan 1966] , klass: full-size.

Här har vi en klassisk standard Cheva från forna tider, en sådär trettio år sedan, en Caprice Classic. Vanlig här, vanlig där och inte alls ovanlig i Sverige heller för den delen. Caprice producerades under lång tid och fick två större face lift, 1980 och 1986. Bilen på bilderna har fått sig 1980 års ansiktslyftning och vid ett närmare betraktande konstateras att grillen är från 1981 eller senare, och den främre stötfångarens utformning pekar på att bilen inte kan vara senare än 1984 års modell, årsmodellen är därför någonstans mellan 1981 och 1984, mer precision än så blir det inte. De breda kromlisterna i nedre kanterna längs sidorna har ramlat bort eller möjligen pantsatts. Lite ytrost här och där, men inget allvarligt angrepp, ännu. Något matt i lacken kanske, men inte alls illa för en så pass gammal bil. Utmärkt bruksskick med tanke på åldern får bli omdömet.

Det som är ovanligt med den här bilen är alla lastanordningar som är fästade på bagagelucka och taket. Ägaren motto tycks vara: finns det inte eftermarknadsutrustning så gör jag den själv, och det har han gjort också. Händig karl. Ägaren är en äldre man med vitt skägg av tomteformat. Han bedriver näringsverksamhet i form av reparation och försäljning av begagnade cyklar, snäppet just över rent cykelskrot. Han transportera nämligen cyklar på bilen då det krävs. Praktiskt. Om affärerna går bra eller dåligt får andra bedöma, bilen är i alla fall fin.

Bil med cykelställ.

 Chevrolet Caprice Classic fick tillnamnet Classic redan från början annars brukar det vara ett trick att förlänga försäljningen för populära bilmodeller som har börjat åldrats lite väl mycket. Volvo hade ju till exempel 240 Classic. Caprice kom i sedan, i två slags kupémodeller och som herrgårdsvagn i sex eller åtta passagerarutförande. Totalt kunde det förekomma åtta olika motorer, varav en diesel, beroende på årsmodell och version. Standardmotorn när bilen på bilden var ny var en V6:a på 3,8 liter som presterade 110 hk, förgasarmatad förstås.

Till sist, en djupdykning in i försäljningsbroschyren från 1982:

Broschyren fick allt delas med den enklare modellen Impala,men i detta inlägg blir det bara uppslag om Caprice.

Praktfull och med extra små sidolampor allra längst fram på nederkanten (extra tillval).

Brokig instrumentpanel. Växelspaken dock det mest iögonfallande inslaget. Rediga doningar.

Tittut i kajutan. Mjuk plysch att behagligt sjunka ned i.

3) CCC-elektroniken styrde förgasarna så att man fick ut det mesta ur varje bensindroppe.

(upphovsrätten tillhör GM)