Fläktförstärkt Pontiac Bonneville

Bonneville i våra hjärtan - det är väl en bilmodell som många svenskar med intresse för amerikanare gärna vill köra omkring i? och gärna då en fin sextiotalare, helst kanske från mitten av sextiotalet. Vackra bilar och mycket populära i Sverige. Även senare tiders Bonneville kom att säljas i Sverige, men det var i slutet av åttiotalet och är länge sedan nu. Bonneville var toppmodellen hos Pontiac och försvarade den positionen ända till modellåret 2005, sedan lades den ned efter 47 år. Inte illa.

Nionde generationen av Bonneville kom inte att säljas i Sverige. Pontiac var alltid framgångsrik på den inhemska marknaden, den kanske inte sålde i samma volymer som Chevrolet, men ofta betydligt bättre än Buick och Oldsmobile tillsammans. Det var en billigare bil med en aning sportigare framtoning jämfört med de andra märkena i GM. Trots detta fick Pontiac stryka på foten då GM hamnade i finansiella svårigheter i slutet av 2008. Pontiac lades raskt ned utan åthävor i slutet av oktober 2010.

Pontiac Bonneville SSEi Supercharged[årsmodell: 1992 - 1999, nionde generationen], full-size.

SSEi Supercharged? Kan inte vara något annat än värstingversionen förstås.

Bilen på bild är den topputrustade SSEi och bättre än så här blev inte Bonneville i början av nittiotalet. Under huven finns en V6:a på 3,8 liters slagvolym med turboaggregat och dess effekt var antingen 205 eller 225 hk beroende på årsmodell. Detta är en välutrustad Pontiac. Läderklädsel förstås och de var också elmanövrerade, ABS-bromsar och dubbla krockuddar, farthållare och el-antenn, klimatanläggning och bilen på bild är också utrustad med 16” kromade aluminiumfälgar kallade Torque Star. Den är en tidig årsmodell före 1996 års face-lift.

Bilen är i ett något schavigt bruksskick. Den en gång ljusa läderklädseln är fläckig och bitvis trasig. Ostädat i kupén. Bilen har fått sig några törnar och är lite avskrapad i hörnen och en rejäl skråma invid höger bakdörr. Än så länge inte någon uppenbar rost, men det kommer nog. Det diskreta SSEi emblemet med tillnamnet Supercharged är lackat i samma färg som bilen och gömmer sig diskret på framdörrarnas främre del. En lustig liten detalj är att fälgarnas centrumlock har förkortningen ABS. Det är ju ingen som kan läsa det då det bromsas efter som hjulen inte låser.

Några uppslag ur bilbroschyrer:

(Upphovsrätten tillhör GM)

Pontiac Bonneville från oljekrisens år

Många svenskar som är intresserade av amerikanare vill gärna ha en Bonneville, dock oftast inte den här. Bilen på bild är en GM-produkt från andra hälften av sjuttiotalet. Lätt nedkrympta och med betydligt mindre motorstyrka än föregångarna från det glada sextiotalet. Det förekom hela nio stycken motorvarianter för den sjätte generationens Bonneville. Ovanligt många, ett skäl till det var nya federala bestämmelser och inte minst den andra oljekrisen 1979 som tvingande till byte till mindre motorer. I början av produktionscykeln var standardmotorn en V8:a på 4,9 liter som presterade 135 hk - på slutet en V6:a på 3,8 liter som presterade sorgliga 110 hk. Då fick man inte ha bråttom.

Oljekrisen 1979 fick kunderna att klokt nog föredra mindre bilar. Det blev förödande för försäljningen av full-size sedaner som Bonneville. Iskalla bilar. Sista årsmodellen blev 1981. Bonneville fick förnyat förtroende som modellnamn och dök upp i en helt ny och betydligt mindre mid-size skepnad till 1982 års modell. Bonneville kom sedan att produceras oavbrutet ända till 2005.

Pontiac Bonneville Sedan [årsmodeller: 1977 - 1981, sjätte generationen], full-size.

Bonneville Sedan var den basutrustad instegsnivå.

Bonneville är ju som de flesta vet top-of-the-line modellen, högts upp på prestigestegen, och var så under alla år i produktion. Här finns det allra bästa som Pontiac kunde bjuda på. Högst upp på pallen stod Bonneville Brougham. Vad fanns där att tillgå i slutet av sjuttiotalet för Bonneville Sedan? Tja, man kunde välja på helvinylklädsel eller velour, fick med snygga hjulsidor, och för övrigt så fick man en stor bil. Men listan på extrautrustning var digert lång. Bilen på bild är av årsmodell 1979. Standardmotorn är den ovan nämnda V8:a på 4,9 liter, som option kunde man detta ödesdigra år även beställa en V8:a på 5,7 liter som avgav 180 hk, men var ack så törstig.

Bilen är i förhållandevis bra skick, kanske lite matt i lacken och det finns lite ytrost här och där, men det är inte så mycket att gnälla över. Mest intressant är motorhuven. Där sitter ju sådana där sprintar som man hittar på bilar med en mer sportigattityd. Sprintar som gör att motorhuven sitter på plats då det går undan. Men kan det ha gått undan med denna bil? Är det en slumrande dragracer vi betraktar? Frågorna förblir obesvarade. Notera också de tre borrhålen på motorhuvens vänstra framkant. Vad gör de där? Där ska ett Pontiac-emblem sitta. Trist nog har en av de fina original hjulsidorna trillat bort . . .

Passa på att ta en titt på flera Bonneville generationer - här.

Titta i bilbroschyren för Pontiac från 1979:

I slutet av sjuttiotalet så var Pontiacs bilbroschyrupplägg att dela ut en broschyr som täckte hela Pontiacs line-up kompletterat med en fladdrig broschyr för alla detaljer, tillval och annan text i liten stil. Möjligen att de satsade pengar på en egen broschyr ör Firebird. Lite tunt.

(upphovsrätten tillhör GM)

Bonneville ligger tvåa i kön på broschyrens omslag, första platsen intas av en Grand Prix.

Pontiacs hela läckra utbud inför oljekrisens år 1979.
Oljekrisen kom att gallra skoningslöst i modellbeståndet och bland motorerna. Hugaligen.

Brougham-versionen.

För att förstå vad man får eller inte får med så krävdes det nog ett eget analysarbete med penna och rutat papper.

Pontiac Bonneville ånyo

Pontiac Bonneville SE [årsmodell: 1992 – 1999, nionde generationen sedan 1958] klass: full-size sedan.

Bonneville igen, kanske någon utbrister. Ja, men det här är fina bilar. Bilen på bilderna är en tidig årsmodell ur nionde generationen och har designmässigt mer släktskap med företrädande generationen än den lite mer kurviga face-lift som kom 1996. Som alla vet är Bonneville Pontiacs toppmodell och det var den i hela 47 år på raken, ända till 2006 då den ersattes av G8. Själva bilmärket Pontiac försvann 2010. Det känns ju lite tråkigt för Pontiac gjorde fina bilar. Bilen på bilderna är den basversionen av Bonneville. Även om det var snikmodellen så var den välutrustad, den uppmärksamme noterar till exempel att radioantennen är el-manövrerad och som vanligt fanns det möjlighet att ordna så att tre kunde sitta fram, helsoffa och rattväxel var tillval.

Bilen har åldrats med värdighet. Ja, det finns generande rost längs skärmkanterna, men den ger ändå ett välvårdat intryck. Någon tar hand om den här bilen. Ägaren belönas i sin tur med en V6:a under huven på 3,8 liter och den kunde under gynnsamma förhållanden leverera 170 hk, kanske inte så mycket idag, men räckte nog till då bilen var ny. Den här motorn satt för övrigt monterad i flera GM modeller, till exempel både Buick och Oldsmobile. Själv låter jag mig villigt förföras av bilbroschyrer. De är så läckrande och lockande, alltid eggande läsning. Tyvärr brukar inte basversionen få någon framträdande plats utan det är ju förstås den fulladdade toppversionen och mellannivån som får ta plats. Vi får nöja oss med att titta på hur en SLE presenterades, det duger det med.

Titta också i försäljningsbroschyren:

Upphovsrätten tillhör inte mig utan GM.

Pontiac Bonneville "Special" SE

Fin bil i snöslask.

Pontiac Bonneville SSE [årsmodell: 1992 – 1999, nionde generationen sedan 1958] klass: full-size sedan.
SSE, med så många bokstäver på emblemet måste det ju vara toppversionen, ja, nästan. SSEi var denna generations toppversion och då var det minsann överladdat tryck med fläktaggregat på motorn som gällde, turbo. Bonneville var i sin tur Pontiacs allra finaste bilmodell och toppade prestigestegen. Man kan se ett mönster i framväxten av dessa bokstavs- kombinationer och vid det här laget hade bokstäverna verkligen börjat ansamla sig på emblemen. Hela fyra stycken i värsta, egentligen bästa, fall.  Det gäller att se upp med dessa beteckningar så att man inte blir lurad. Över tiden så tycks beteckningarna degraderas. Ta till exempel LE som betydde Limited Edition, längre tillbaka var det en mellannivå och degraderades nedåt så att det var insteget i den föregående generationen(den åttonde) och SE som betydde Sport Edition var mellannivån. För den här generationen blev SE instegsbeteckningen och den tidigare toppnivån SSE fick stiga ned ett snäpp och lämna plats för SSEi. Lite senare smög de in sig en SLE, Sports Luxury Edition, mellan SE och SSE. Vad egentligen det extra S:et stod för i SSE är inte riktigt officiellt utrett, Special, kanske? Komplicerat? ja. Vi släpper detta och går vidare. Det gäller att jobba med marknadsföringen och hela tiden förnya sig.

Ägaren stöttar trupperna fullt ut med en dekal lite på sned. 

 Bilen på bilderna är av årsmodell 1996 eller senare. Den har fått sig en rejäl facelift och den är så att säga något av en melodiradioövergång till nästa generations något mer djärvare design. Den generationen blev den sista av modellen Bonneville. Den ersattes 2006 av Pontiac G8 som faktiskt var bakhjulsdriven. Sedan kom 2008 och GM:s finansiella kris där Pontiac var ett av flera bilmärken som lades ned. Trist. Den här bilen är allt annat än trist. Glänsande och fin, lackad i den vackra kulören Dark Cherry Metallic. Absolut fläckfri.  Original 16” tre-ekrade aluminiumfälgar är hela, rena och mycket fina. Under huven på den här bilen ruvar en V6.a på 3,8 liter. Den presterar 205 hk och avgav ett högsta vridmoment på 312 Nm. Det är godkänt tycker jag.

Vi måste bara titta i försäljningsbroshyren också. Missa inte det.

Ur försäljningsbroschyren görs följande läckra urval:    (upphovsrätten tillhör GM)

Viktiga design element som framhävs i broschyren:

Pontiac Bonneville - skottdagsbil 2012

På skottdagen så ska det allt vara en Bonneville på bloggen.

Pontiac Bonneville LE [årsmodell: 1987 – 1991, åttonde generationen sedan 1958], definierad som full-size sedan och vid den tiden Pontiacs toppmodell. Detta var den första framhjulsdrivna Bonneville generationen.  Den här generationen såldes också i Sverige, med växlande framgång. GM valde att lägga ned Pontiac som en konsekvens av den ekonomiska kris som kulminerade för GM år 2008. För att få kreditgarantier och på så sätt undvika konkurs deklarerade GM att de skulle koncentrera sig på Buick, Cadillac, Chevrolet och GMC, andra olycksbröder blev Saturn, Hummer och SAAB som också avvecklades, där SAAB är ett särskilt kapitel. Pontiac lades ned sista oktober 2010 utan vidare krusiduller. Jämfört med till exempel Saturn, SAAB och inte minst Buick var Pontiac i ett bättre tillstånd. De hade ett tillräckligt antal modeller som väl täckte in olika segment och dessutom relativt nyutvecklade modeller (G-modellerna). Sålde tredjebäst i GM-koncernen, så gott som dubbelt så mycket som Buick och cirka tio gånger mer än SAAB. De försökte profilera bilmärket mot lite mer prestanda orientering än sina koncernkamrater och även ta till heders bakhjulsdrift, allt för att positionera och särskilja sig mot marknaden. Kanske lite av budget-BMW stuk?  De gjorde mycket rätt men fick ändå vika ned sig, varför blev det så? Det är nämligen inte så lätt att lägga ned bilmärken. GM hade nu lärt sig lite mer efter nedläggningen av Oldsmobile några år tidigare och den nedläggningen blev dyr eftersom GM blev tvungen att kompensera återförsäljarnätet rundligt. GM måste göra något åt situationen och det blev Pontiac som lades ned eftersom främst återförsäljarnätet inte behövde kompenseras på samma sätt. De bilhandlare som sålde Pontiac sålde även andra GM-märken också och kunde överleva. Det andra viktiga skälet var att Pontiac inte var ett tillräckligt internationellt välkänt varumärke, speciellt inte på den viktiga framtidsmarknaden Kina, men det var Buick. Det kan ju kännas bittert att ett så fint bilmärke som Pontiac fick gå i graven bara så där, men i bilindustrin finns det ingen plats för bitterhet, eller sentimentalitet för den delen.

Pontiac-märket som täcker låset på bakluckan bör vridas c:a 9 grader medurs så att harmoni kan uppstå.

Åttonde generationen Pontiac Bonneville kom första modellåret i endast två utrustningsnivåer: namnlös basnivå och lite mer påkostade LE, redan 1988 introducerades SE som nytt mellanläge och topputrustade SSE anlände också, den namnlösa basnivån trillade bort. Under modellens levnad förekom det två motorer, båda V6:or, först årsmodellen fick motorn med 150 hk i prestanda och 285 Nm i vridmoment, utfördelat på 3,8 liter. Redan 1988 kom en uppgraderad 3,8 liters motor som då var på 165 hk och 298 Nm. Den motorn fick sedan hänga med oförändrad till 1991.

Bilen på bilden är av årsmodell 1990 eller 1991, en senare årgång av den åttonde generationen. Ett glänsande praktexemplar till Bonneville, väl utmärkt bruksskick, nästan lite väl bra skick för att vara bruksbil. Nå väl, den är fin och den kommer nog att bevaras för framtiden. Dock finns det lite rost att åtgärda längst ned på dörrkanterna om man ska vara petig och det ska man nog vara i detta fall. CAA*-märket på bakre stötfångaren borgar för problemfri framfart av fordonet.

* CAA = Canadian Automobile Associtaion, ungefär som M eller KAK i Sverige, fast bättre.

 . . . och nu blir det reklamfilm: för Pontiac Bonneville, förvisso toppmodellen SSE, men kul ändå.
"Vi bygger upphetsning", hmm låter bättre på engelska.

Pontiac Bonneville - sista generationen

För Pontiac igenkännande och fungerande formgivning, man ser att det är en Pontiac, men vilken modell?

Pontiac Bonneville [årsmodell: 2000 – 2005, tionde och sista generationen] Full-size. Bonneville är ett särdeles slitstarkt modellnamn. Tio generationer i följd under 47 år. Imponerande. Det är kanske så att vi alla någon gång drömt om en Pontaic Bonneville. Jag har! Bonnevilles tionde generation kom i tre utförande: basmodellen SE, den något finare SLE och ännu finare SSEi och allra finast GXP (från 2004). Motoralternativen var en v6:a på 3,8 liter som avgav 205 hk, i supercharged version 225 hk för SSEi, eller värstingen en V8:a på 4,6 liter på spänstiga 275 hk för GXP. Den 2 december 2008 meddelade GM att Pontiac var ett av de bilmärken som skulle avvecklas för att hantera det konkurshot som förelåg på sikt. Det fanns även alternativa planer på att utveckla Pontiac som ett litet sportigt niche-märke. Av detta blev intet då GM den 27 april 2009 meddelade att Pontiacs öde var fullbordat. Nedläggningen gick snabbt och osentimentalt. Jämfört med nedläggningen av Oldsmobile som höll på hur länge som helst.

Bilen på bilden är inte en GXP eftersom den kom först 2004 och fick en face-lift. Bilen har inte heller 2002 års mycket milda facelift. Svårtippat om det är en SE, SSE eller SSEi. Bilen ser bättre ut på högersidan än vänstersidan. På vänstersidan härjar rosten mer fritt längs skärmkanterna och bensinlocket är svårt angripet. Motorvärmarkabeln tittar lättjefullt ut ur stötfångarens nedre del.