Dodge Stratus - molnigt och mulet

Baggen är bortsprungen - Dodgeemblemt har trillat bort.

Dodge Stratus [årsmodell: 1995 – 2000, första generationen] kategori: mid-size. Chrysler-koncernen lanserade tre modeller av denna midsizevariant: påkostade Chrysler Cirrus, mellannivån Dodge Stratus och betydligt enklare Plymouth Breeze. Meterologiskt namntema. Bilarna fick en spännande och modern design med svepande linjer och en viss cab-forward touch (Chryslers cab-forward koncept = bildesign där hjulen skjuts ut mot hörnen och får ett litet överhäng, men större kupé utrymme). I Sverige fick bilen namnet Chrysler Stratus. Framifrån var den då mer utseendemässigt lik en Cirrus, men hade Stratus bakparti, lite av en skvader kanske man kan säga. Alla tre modellerna var i princip identiska, det var främst utseende och utrustningsnivåer som skilde dem åt, och förstås varumärket: statusfyllda Chrysler, medelsvenssons Dodge eller fattigmans Plymouth. Valet var ditt. 

Det inses lätt att det är mer ekonomiskt och att det ger mer vinst att sälja samma bil under olika bilmärken istället för att utveckla olika bilmodeller. Det är dyrt att göra bilar. Fast det finns nackdelar också. Till exempel då den lycklig nybilsägaren sakta inser att denne har betalat mer för i princip samma bil och känner sig lurad. Varumärket urholkas och eroderas. För att lyckas med det måste varumärket vara tillräckligt åtrovärt och bilarna måste skilja sig åt väsentligt (utrustnings- och utseendemässigt, samt gärna prestandamässigt), då kan det hålla. En annan effekt är att det alltid tycks finnas ett varumärke som blir förlorare genom att det tappar sin identitet och därmed kunder, fram för allt på lång sikt. När det gäller Cirrus, Stratus och Breeze var det Plymouth som blev förloraren. Vem blev vinnaren? Antagligen Chrysler, de kunde försvara tidigare försäljningsvolymer i detta konkurrent utsatta segment, Dodge tappade definitivt, men Plymouth sålde bäst av de tre. Det hjälpte inte Plymouth som redan var nödlidande och döende som bilmärke. 

Första generationens Stratus kom i två utrustningsnivåer, en namnlös och en bättre utrustad ES. Basmodellen blev döpt till SE på slutet för att förhöja försäljningssiffrorna för sista årsmodellen, vanligt knep. Det fanns tre motoralternativ under dessa modellår. Standard var en rakfyra på 2,0 liter 132 hk/175 Nm. En 2,4 liter 150 hk/226 Nm var tillval, för ES fanns också en V6:a som tillval. Den var på 2,5 liter med 24 ventiler och avgav 168 hk/ 230 Nm under gynnsamma omständigheter. 1997 blev 2,4 liters fyran standardmotorn. Detta var inga sportbilar, de var möjligen komfortbilar.

Matt i lack.

Bilen på bild ser onekligen lite bedagad ut. Dodgeemblemet med baggens nuna på har trillat bort, antagligen för ett bra tag sedan. Rostig, smutsig och matt i lacken, inte ens vårsolen starka solstrålar kan få den att blänka nämnvärt. Nåja . . .

Dodge Spirit - lätt utplånligt intryck

Dodge Spirit [tillverkades: 1989 – 1994, enda generationen] klassad som mid-size. Modellens utveckling följer den gängse: första åren räcker basmodellen plus något högre utrustnings alternativ, förhållandevis många tillval i början. Ett par år in kommer en sportifierad version, och i slutet av modellens livslängd så strippas den ned. I Spirits fall innebar det bland annat att ABS-bromsar försvann och enbart en slags växellåda erbjöds för sista årsmodellen 1995. Modellen sålde enligt förväntningarna, men inte mycket mer. Fyra motor alternativ erbjöds. En 2,5 liters radfyra på 100 hk resp 183 Nm, turboladdning gav 150 resp 200 Nm, och en V6:a på 3,0 liter på 142 hk och 232 Nm. Samt R/T motorn: turbomatad 2,2 liter rak fyra som gav 224 hk och 294 Nm.

Bilen på bilden är basmodellen, bättre utrustade bröder emblemerades LE eller ES, eller värstingen R/T. Det gör att det mest troliga motoralternativet under den matta huven är 2,5 liters fyran. Lackens matthet beror på att ägaren penslat på bättringsfärg här och där, och överallt. Vilket gör att bilen ser ut att vara äldre än den är. En trevlig rödvit stripe som löper längs långsidan hjälper upp intrycket en smula. Grillen som fått en oväntad liten glugg skvallrar om att bilen är tillverkad före 1993. Ägaren tänker utnyttja sin fordonsinvestering fullt ut. Underhållet görs på egen hand, ibland blir det bra, ibland kanske mindre bra. Skräddarsydd parkeringsplats bekvämt nedanför trappan.  . . .  varför byta ett vinnande koncept?

Dodge Expo - en liten fyrkant

Dodge Expo 5-dörrars [tillverkades: 1978 – 1990] artbestämd till subcompact. Byggd efter  s k hundkojekoncept – tvärställd motor och framhjulsdrift, vilket var första gången för en amerikansk- producerad bil. Den ursprungliga radfyran på tvären presterade 75 hk resp 120 Nm fördelat på 1,7 liters slagvolym. Efter 1981 ersatt med en radfyra på 2,1 liter som på slutet avtvingades 96 hk resp 161 Nm. Bilmodellen hette Omni söder om gränsen. Talbot Horizon var en nära släkting i Europa.

Bilen på bilden måste nog närmast betecknas som något av en pärla ändå. En hastig okulär- besiktning via sidorutan visade på en klanderfri interiör. Det som skämmer det i övrigt goda intrycket är hålet i grillen, kanske efter ett motorvärmaruttag eller, möjligen, för att kyla motorn än mer . . .  Lite ytrost på motorhuven får man leva med. För att äga och bevara en sådan bil måste man som ägare vara entusiast och fordonsintresserad med en special inriktning mot Chrysler - Simca området. 

Bilen är registrerad i Quebec – endast skylt där bak.