Oldsmobile Aurora i nedläggningsfärg

 De 500 sista bilarna av varje Oldsmobilemodell lackades alla i samma färg, Dark Cherry Metallic, nedläggningens och dödens färg för Oldsmobile. Bilmärket lades ned 2004, men redan i december 2000 meddelade GM att anrika Oldsmobiles saga var all. Visserligen hade GM tidigare rensat och lagt ned en del bilmodeller för perifera och lokala marknader, fram för allt här i Kanada, och också nedläggningen av den misslyckande småbilen Geo. Nedlägg-ningen av Oldsmobile var nog hittills den största varumärkesförändringen sedan La Salle lades ned på fyrtiotalet. GM hade ingen erfarenhet av att lägga ned ett stort bilmärke. Det tog lång tid. Besvärligast och dyrast var att hantera det stora återförsäljarnätet av Oldsmobile. Än idag pågår tydligen rättsfall i domstolar i ersättningsfrågor. Visserligen såldes de alldeles för få bilar i slutet av nittiotalet, men återförsäljarnätet var byggt för forna tiders försäljningsframgångar och många var förhållandevis återförsäljare av enbart Oldsmobile. Nog om detta.

Oldsmobile Aurora 4.0 [årsmodeller: 2001 – 2003, andra och sista generationen], full-size.

4.0 var toppversionen av Aurora.

 GM och Oldsmobile ville ju förstås krama ut så mycket som det gick även ur de sista modellerna, först ut att läggas ned blev Intrigue, följd av Aurora, Bravada, Silhouette (där Oldsmobile faktiskt bara fick ihop 360 bilar på grund av att delarna tog slut), och till sist Alero, där sista bilen rullade av bandet 29 april 2004. Med de sista Aurora exemplaren medföljde ett speciellt schatull som innehöll en liten tavla av bilen med dess tillverksningsnummer, intyg från Oldsmobile, kopia på original window sticker, ett särskilt emblem som kunde fastsättas inne i kupén och till sist förstås en nyckelring(!). Förutom det så utrustades bilen med alumniumfälgar vars centrumlock var specialdesignat, läderklädsel med 500-emblemet inbroderat, special 500-emblem på sidorna, 500-dekal på motorblocket och förstås lackad i den mörka körsbärsfärgen. Ett vackert och sobet ekipage.

Bilen på bilderna är lackade i dödensfärg, men är inte en av de sista 500, även om den är rikt utsmyckad med dekaler, må jag säga. Den är i mycket gott skick. Det är klart att den blir lite randig och stripig av att stå ute, en tvätt skulle inte skada. Den har också tillbehöret guldfärgade emblem. Det ser extra snyggt mot körsbärslacken. Aurora var Oldsmobiles sista toppmodell och dess föregångare på tronen var den långlivade klassikern Ninty Eight även om den enklare Eighty Eight fick vara på toppen de sista åren innan den också lades ned. Bilen har den större motorn, en V8:a på 4,0 liter som presterade 250 hk och 353 Nm i vridmoment. Den har också antisladdsystem och 16” fälgar som standard. Valnöt och läder dominerade inne i den ombonade kupén. Detta blev till sist synnerligen prisvärda bilar, men först efter det GM förklarade att Oldsmobile skulle läggas ned. Andrahandsvärdet föll som en sten till begköparnas glädje.

500-emblemet, dödmärket:
(upphovsrätten tillhör GM)

Vi tittar igen i den sista broschyren för Oldsmobile Aurora:

Oldsmobile Aurora gick det illa för

En del bilmodeller har det motigare än andra. Aurora började säljas i februari 2000 som 2001 års modell, i december 2000 så annonserade GM:s ledning att Oldsmobile skulle avvecklas. Snacka om uppförsbacke. Men det började bra och den sålde över 53,000 bilar första försäljningsåret, innan december 2000 vill säga, och överträffade därmed det satta målet på 45,000 bilar. Nästa år såldes 8 576 bilar och sista årsmodellen kom upp i  7 217 försålda bilar. Fast det är ju inte att undra på.

Hur säljer man bilar fast bilmärket ska läggas ned, det låter svårt. Det behöver det inte vara, enklast är att låtsas som ingenting och så gjorde Oldsmobile. Det gick att göra så eftersom Oldsmobile var en del av stora GM och resten av GM kunde fånga upp kunderna och garantera service och reservdelar. Trots det så föll andrahandsvärdet direkt med motsvarande två år. Det vill säga en tre år gammal Oldsmobile blev raskt lika lite värd som en fem år gammal begagnad bil. Hur mycket Saab kommer att tappa i värde törs man ju inte ens tänka på. Där finns ju bara ett konkursbo.

Oldsmobile Aurora 4.0 [årsmodeller: 2001 – 2003, andra och sista generationen], full-size.

4.0 är toppversionen av Aurora.

Aurora var Oldsmobiles toppmodell och var spjutspetsen i den omdaning och nysatsning som Oldsmobile gjorde för att överleva. Modellen inriktades mot de så kallade importbilarna till den nordamerikanska marknaden. Med andra ord främst japanska och koreanska bilar. Aurora fick goda och välvilliga recensioner. Välbyggd, snabb, välutrustad och bra på alla sätt, förutom att den var lite svår att förstå. Karaktären var nämnligen svårfångad. Den var i sin själ varken amerikansk eller importbil. Den gamla och förvisso krympande kundskaran fattade ingenting och tilltänkta kunder som körde importbilar kände inte heller igen sig. Aurora lyckades inte rädda Oldsmobile och när denna andra generation kom var det redan för sent.

Dessutom var Auroras design och utseende också lite annorlunda än samtida andra bilmodeller. Den kom med två motoralternativ en V8:a eller en V6:a och de satte också beteckningarna på utrustningsnivåerna. Den skinande bilen på bilderna är 4.0 och är den mer välutrustad versionen. V8:an är precis som du gissat på 4,0 liter och den avgav 250 hk. Sannolikheten är stor att årsmodellen är 2001 . . . Om det fortfarande är förste ägaren som äger bilen är svårt att säga, men bilen är i absolut oklanderligt skick. Den är dessutom extrautrustad med förgyllda emblem och fälgarna är fullständigt spegelblanka. Bilen är helt enkelt ett praktexemplar!

Även om Oldsmobile försökte låtsas som om allt var som vanligt så var det förstås inte det. De flesta hade tankarna på annat håll alla Oldsmobiles anställda, återförsäljarna och inte minst kunderna. Luften gick nog ur det mesta och resurserna ströps. För att krama ut det sista kom de femhundra sist producerade bilarna att göras i en speciell farväl-serie, de sista femhundra, alla lackade i mörk körsbärsröd metalliclack. Längre ned så visas den enkla broschyren för dessa sista bilar, även marknadsföringsbudgeten började sina.

Föraren ser lite sammanbiten ut, tro jag det, Oldsmobile skulle ju läggas ned (Foto: GM). 

I historiens ljus kan väl konstateras att Aurora blev en intressant bil. Välutrustad och lyxbetonad, lagom med prestanda och allt till ett lågt begagnat-pris. Mycket bil för pengarna.

I ett tidigare inlägg har första generationens Aurora, som är ännu mer intressant egentligen, presenteras utförligt och långrandigt. En Aurora 3.5 har också förekommit på bloggen.

Hur säljer man bäst en bilmodell vars märke ska läggas ned – man låtsar som om det regnar:

(upphovsrätten tillhör GM)

Annonsen är från före nedläggningsbeskedet.

Sista bilbroschyren.

Undrar just vad andrahandsvärde månne bli?

Den särskilda loggan blev också inbroderad i ryggstödet.

Aurora by Oldsmobile, sista satsningen - ett fullödigt inlägg

Oldsmobile Aurora [årsmodell: 1994 - 1999, första generationen] klassificering: full-size sportsedan. 

Jag måste erkänna att jag har blivit svag för bilmodellen Aurora. Jag har aldrig åkt eller kört den, eller ägt den och jag kommer nog inte att köpa en heller, finns inte plats. Den kommer nog att bli åtråvärd i framtiden, tror jag. Det finns nämligen goda skäl till det, men det är några år kvar till dess. Redan nu är de sällsynta, men då och då ser jag någon Aurora svischa förbi. Det jag dras till är att den har en speciell design, en speciell och i viss mån tragisk historia. Låt mig få berätta om det.

Oldsmobile vilse i trappan

Bakgrunden är att i slutet av åttiotal och i början på nittiotalet hade Oldsmobile, GM:s äldsta bilmärke, bekymmer med försäljningsvolymerna. Nu gällde detta inte bara Oldsmobile utan även Buick, och inte minst Fords Mercury var problemtyngda även de. Det berodde på att marknadssegmentet för premiumbilar baserade på klassiska amerikanska sedaner krympte samtidigt som trycket från importbilar till den nordamerikanska kontinenten blev allt mer besvärande. Oldsmobile ansågs vara ”din pappas bil” och hade en kärna av kunder som bestod av äldre i samhället väletablerade köpare, vanligtvis akademiker. Hittills hade det funnits en slags GM karriärtrappa med insteg i budgetmärket Chevrolet eller lite mer prestanda orienterade Pontiac, och efterhand som kunden etablerade sig i samhället med arbete och bättre betalt, familj, villa, hund togs klivet över till Buick eller Oldsmobile, för att kanske toppa med Cadillac om kunden blev riktigt framgångsrik i livet. Den trappan var inte längre lika tydlig. Trappan genererade inte längre nya kunder i tillräcklig omfattning till Oldsmobile och den befintliga kundgruppen åldrades sakta bort. Detta var besvärligt för Oldsmobile, de ville därför förnya sig och få en ny plats i GM och framför allt ge importbilarna en match. Divisionschefen John Rock satsade all kraft Oldsmobile hade på att ta fram en ny ledande toppmodell som skulle leda divisionen in i framtiden – Oldsmobile gick all-in som det heter på pokersvenska. Varumärket Oldsmobile skulle förnyas och födas på nytt.

Omladdningsförsök av varumärket Oldsmobile

Det finns inget svårare än att tvärt ladda om ett gammalt etablerat varumärke med nytt innehåll. Det fungerar inte eftersom varumärket står för något företaget är, inte vad det tror sig kunna komma att bli. Varumärkes förändringar måste ske långsamt och uthålligt om de ska lyckas. Går det för snabbt och utan trovärdighet för den nya inriktningen så känner befintliga kunder inte längre igen sig och nya kunder attraheras inte. Oldsmobile var just din ”pappas bil”, en bil för äldre kunder. De hade ju till råga på allt ordet ”old” i sitt namn, tänka sig. Det blev inte heller lättare av att GM under dessa år försökte göra sina bilmärken och bilmodeller mer uniforma. De skulle vara GM-bilar. Det som tidigare distinkt särskiljt GM:s bilmärken och varit en styrka för varumärket Oldsmobile försvagades. Vad gjorde då Oldsmobile? Svaret blev att varumärket nu minsann skulle laddas med ungdomlighet och nysatsning, nya kundkategorier skulle vinnas och importbilar nedkämpas. Den nya bilmodellen Aurora skulle bli spjutspetsen för denna ompositionering av varumärket. Aurora skulle bli en unik och modern bilmodell bara för Oldsmobile. Inte en kopia, inte ett komplement utan en marknadsledare. Hur göra? De bestämdes sig helt enkelt för att börja med att parkera varumärket Oldsmobile ett tag tills det var omladdat. Därför märktes inte de första årsmodellerna av Aurora med texten "Oldsmobile" någonstans, förutom då på motorkåpan i motorrummet, dock med liten text. Logotypen designades om till oigenkännlighet, egentligen ett A som i Aurora. Enbart namnet Aurora användes och den nya satsningen presenterades som Aurora by Oldsmobile. Det gav till och med upphov till rykten att Oldsmobile skulle döpas om till Aurora.  Att kraschlanda varumärket Oldsmobile så kraftfullt var ett misstag.

Utvecklingen av en ny unik bilmodell - Aurora

Bilmodellens utveckling startade i slutet av åttiotalet i form av en konceptstudie. Nyckelordet var unik, och unik blev den. Den delade förvisso chassiplattform med Buick Riveria och Buick Park Avenue, men förutom det var allt annat egenutvecklat. Mycket möda lades ned på design och den blev också särskiljande och unik. Det var ett kvalitetsbygge vilket kanske i sig också var lite unikt i GM vid den tiden. Välutrustad, givetvis, och mycket välisolerad. Den bestyckades också med Cadillacs moderna och potenta 4,0 liters V8:a med 32 ventiler. Slutresultatet blev en stadig, solid, och rivig sportsedan med mycket utrustning. En bil i världsklass för sin tid. Att designen var unik var rätt, att bygga bilen på unika delar blev fel. Bilen blev för dyr.

Ur 1997 års broschyr. Upphovsrätten tillhör GM.

Hur blev Aurora?

Aurora var bra men som sagt dyr, men också avancerad, och annorlunda med en kanske alltför insektsliknande front. Det var svårt att förstå för marknaden vad Aurora var för något. Auroras slogan "You can imagine how advanced the rest of the car is." var inte tillräckligt snärtigt. Bilen behövde förklaras grundligt och placeras in i ett sammanhang. Det gjordes aldrig. Aurora var en unik amerikansk sportsedan med prestanda, väghållning och med körglädje i klass med de värsta konkurrenterna från Lexus, BMW, Acura och Mercedes. Inte lika lätt på foten som en BMW 540, men smidigare än Lexus SC400, snabbare än Acura 3,2 TL och konkurrerade väl med Mercedes prestandaversioner av E och CE. Karaktären förblev dock i grunden amerikansk, amerikansk i sin utformning, i kupén och utformning av utrustning, och inte minst motorkänslan i V8:an. Den stod definitivt ut bland amerikanska bilar, men den var inte riktigt en like till importerade bilmärken som den var tänkt att överträffa. Aurora blev lite för unik och på så sätt för säregen.

Ur 1994 års broschyr - den första. Upphovsrätten tillhör GM.

Marknadsföring är nog inte alltid så lätt, speciellt då man har mycket att säga

Reklambudgeten var väl tilltagen förstås. Det satsades på påkostad TV-reklam, tilltalande annonser och tjocka försäljningsbroschyrer i ny design, och inte minst produktplaceringar, plus mycket annat PR-material förstås. Dyrt blev det. Den första broschyren som kom 1994 var ganska konventionell, men kändes ny för att vara Oldsmobile. Nästa års broschyr var en hel berättelse och nydanande i sin udda och synnerligen ingenjörsmässiga design. Så där fortsatte det och broschyrerna hittade ett eget formspråk. Tyvärr är det kanske lite för mycket av det goda, för mig som är överintresserad av bilar är de en ren njutning, men för den genomsnittlige bilköparen? hur orkade denne att ta sig igenom all text och hittades det köparen verkligen letade efter och ville veta. Tyvärr jag tror inte de orkade det. Reklamen, reklambudskapet och utformningen blev allt för fiffig. Reklam som är enkel och tjatig fungerar, tyvärr, reklam som är för avancerad faller platt.

                                          Ur 1995 års broschyr - ingenjörsmässiga skisser och bilder. Upphovsrätten tillhör GM. 

Mottagandet och slutet

Aurora fick goda recensioner när den kom och dess kvalitet erkändes välvilligt. Kunderna hittade in i bilhallarna och försäljningen tog fart, första året, sedan dalade det. Försäljningssekvensen ser ut så här för den första generationen: (1995) 45 677 st, (1996) 22 349 st, (1997) 25 579 st, (1998) 23 955 st, (1999) 18 729 st. Förväntningarna uppfylldes inte, den legendariske divsionschefen John Rock fick kasta in handuken och gå i september 1996. Efter 1999 så gjordes ett uppehåll på ett år under tiden Oldsmobile sadlade om för produktion av andra generationens Aurora. Försäljningssiffrorna för första modellåret 2001 såg lovande ut, 53 640 st, och det överträffade det satta målet på 45 000. Det tar sig. Därefter (2002) 8 576 st och sista modellåret (2003) 7 217 st. Störtdykning. Det som hände var att GM i december 2000 förklarade att Oldsmobile skulle läggas ned 2004, och så blev det, Oldsmobile lades ned som bilmärke och dess modeller försvann i rök och damm, förutom den just lanserade SUV-modellen Bravada som fick bli en Buick. Någon fortsättning på Aurora blev det i alla fall inte. Den sista Auroran producerades den 28 mars 2003.

Formspråk ur 1997 års broschyr. Upphovsrätten tillhör GM.   

Ingensjörsstudie i 1997 års broschyr. Upphovsrätten tillhör GM.  . 

Utrustningslista ur 1997 års broschyr.  Upphovsrätten tillhör GM.      

Också ur 1997 års broschyr, ombonad kupé. Upphovsrätten ägs av GM.

Fanns det en möjlighet eller var det bara förhoppningar

Hade då Aurora kunnat rädda Oldsmobile? Njae, troligen inte. Det var för sent helt enkelt. Det fanns inte tid att vända varumärket. Oldsmobile som varumärke var urvattnat, trött och hopplöst på efterkälken. Inte blev det bättre av att Auroras positionering inte var tillräckligt tydlig, visst var den unik, men vad var den? Sedan kanske Oldsmobile i och för sig hade kunnat producera Aurora betydligt billigare och gjort bättre ifrån sig i marknadsföringsarbetet, det är möjligt. De borde kanske snarare ha kopierat konkurrenterna än att fokusera på det unika. Nåja, trösten är att den anrika Oldsmobile divisionen fick en sista gång visa allt av vad den förmådde och den levererade något alldeles extra.

Ur 1994 års broschyr. Upphovsrätten tillhör GM.

Eftermäle

• Begbilsmarknaden fick sig en riktig prisvärd sportsedan. Hög kvalitet, välutrustad och laddad med prestanda till lågpris. När nedläggningsbeskedet av Oldsmobile kom så åldrades värdemässigt två år gamla bilar i ett steg till minst fem år. Något att tänka på för alla olyckliga SAAB-ägare.
• Auroras nya designen blev sedan genomgående designtema för de senare och allra sista modellerna av Oldsmobile, de mindre modellerna Intrigue och Alero.
• Omständigheterna gjorde att Aurora trots allt måste betraktas som en felsatsning, en återvändsgränd. Syftet med Aurora nåddes inte. Dock så förlängde den troligtvis Oldsmobiles respit några år för redan så tidigt som 1992 hade bilan kunnat falla för bilmärket.

Ur 1997 års broschyr. Upphovsrätten tillhör GM.

Lite om utrustning och specifikationer . . .

Första generationens Aurora kom endast i en utrustningsvariant och den var välutrustad, smaka på allt detta: el-manövrerade läderklädda framstolar, läder i soffan bak, äkta valnötspaneler, två-zons klimatanläggning, rikligt med kopphållare, högljudd ljudanläggning med många högtalare, färddator att pilla på, krockkuddar, ABS och sladdkontroll samt en liten kompass i backspegeln. Enbart några tilläggsval fanns: bredare däck och annan bakaxelutväxling (s k Autobahn-paket), sollucka, uppvärmda säten, uppgraderad ljudanläggning, CD-växlare, 16” kromade fälgar, motorvärmare, och slutligen guldprydda emblem. Under motorhuven fanns den förnämliga V8:an på 4,0 liter, 32 ventiler med dubbla överliggande kamaxlar. Den presterade raska 250 hk vid 5 600 varv per minut samt ett mäktigt vridmoment på 353 Nm med en vridmomentskurva rak som en höjdhoppsribba från varvtalet 1 700 till 5 600. Rivstart från 0 till 100 km/h avverkades på drygt 7,5 sekunder. Att ha bråttom är inget problem med en Aurora.

                                  Ur 1997 års broschyr - viktiga design element. Omslaget till höger. Upphovsrätten tillhör GM.  

Bilen på bilderna, inte broschyrerna

Ja, bilen på bilderna har lite rostskador och är smutsig men det bortser vi från idag. Njut av det vackra linjespelet och betänk här står den parkerad - Oldsmobile sista storsatsning. 

Ur 1997 års broschyr. Upphovsrätten tillhör GM.

Till sist, lite TV-reklam:
Aurora anländer till Amerika och frihestgudinnan hjälper till.

Oldsmobile Aurora - sista toppmodellen

En silvrig nordamerikansk importdödare står och lurar i skuggan . . .

Oldsmobile Aurora 3.5 [årsmodell 2001 – 2003, andra och sista generationen] kategoriserad som full-size sportsedan. 


Oldsmobile är ett bilmärke som lades ned 2004, GM annonserade redan i december 2000 att bilmärket skulle avvecklas och det är i det skenet man bör betrakta Auroras korta livsbana. Både Oldsmobile och Buick konkurrerade i premium segmentet, och det gick lika knackigt för båda. För få bilmodeller, bilmodeller i marknadssegment som inte var i tillväxt, åldrande kundbas och dyr produktion, samt oövervinnlig konkurrens från främst Toyotas Lexus och Hondas Acura, men även Audi och BMW. Det kunde bara gå på ett sätt. En måste bort. Det blev Oldsmobile. GM:s främsta officiella skäl var att Buick trots allt var ett mer internationellt gångbart varumärke, men studerar man lite djupare i litteraturen så framgår det att även personliga motsättningar, prestige och inkompetens var inblandade i beslutet. Avvecklingen kostade GM stora summor. En stor utgift var att göra alla Oldsmobilhandlare skadelösa. En relativt stor del av bilhandlarna var en-märkes handlare och fick se sig om efter annat och blev väl kompenserade för det. Några av dem blev erbjudna andra GM-märken i konkurrens med redan etablerade handlare på orten. De som redan hade fler GM-märken klarade sig lite bättre. Oldsmobile avvecklades dock under värdiga former. 


Det är alltid lätt att vara efterklok. GM skulle ha agerat mycket snabbare eftersom Oldsmobiles nedläggningen inte räckte så långt och 2008 var det dags igen, men i mycket större format. Då beslutades att Pontiac, Saturn och Hummer skulle läggas ned samt att SAAB skulle avyttras (och den sorgliga historien pågår än). Man kan ju spekulera om det skulle ha gått annorlunda om Buick hade lagts ned istället . . . Jag tror att det hade gått än värre. Buick klarade av att säkra resterna av de nordamerikanska kunder, men inte att konkurrera med importbilarna vid den tiden. Oldsmobile blev för inriktat mot importbilarna, ingen kände igen sig. Bilmärket lyckades inte slå mot importbilarna och därmed var dess öde beseglat. Kvaliteten var bättre, utseendet särskiljande, men ändå för dyr för den inhemska marknaden. Den exporterades aldrig utanför den nordamerikanska marknaden.


En mer fullödigt inlägg om Oldsmobile Aurora hittar du här.

Feta dubbla utblås bidrar till mysigt och kraftfullt muller där bak.

Aurora var Oldsmobiles sista riktigt stora kraftansträngning och dess design påverkade lillebröderna Intrigue och Alero. Den sistnämnda såldes för övrigt i Sverige, men som en Chevrolet. Aurora var Oldsmobiles sista toppmodell och ärvde den titeln från föregångarna Eighty Eight och Ninty Eight. Andra generationens Aurora kom också i enbart en utrustningsnivå men till skillnad från den första generationen erbjöds två motorer, en V6:a med dubbla överliggande kamaxlar på 3,5 liter på 215 hk och 317 Nm, vilket ledde till att 0 till 100 km/h gick på 8,0 sekunder, eller V8:an från föregående generation på 250 hk och 353 Nm. Bilar med V8:an hade antisladdsystem och 16” fälgar som standard. Oldsmobiles öde var ju redan beseglat efter en årsmodell och sämre förutsättningar för framgångsrik försäljning är ju svår att tänka sig.

Bilen på bilden står liksom och trycker bakom snödrivan i den kalla kanadensiska vintermorgonen. Vinterdäck runt om – bra. Tittar man in i kajutan så ser man snyggt beigt läder, matchande panelfärger och äkta valnötsinlägg, två enskilda förarstolar fram, inga nordamerikanska bench seats här inte, växelspaken på golvet i särskild konsol, instrumentbrädan lätt välvd mot föraren. Så ska en import dödare se ut. Bilen är i oklanderligt skick, och jag hoppas att det för blir så. Dessa bilar är inte så vanliga och förtjänas definitivt att bevaras.

Oldsmobile Aurora - märkeslös

Oldsen står och lurar i gathörnet. Den ser lite lömsk ut.

Oldsmobile Aurora [årsmodeller: 1995 - 1999, första generationen] typad som full-size sportsedan, stor och snabb med andra ord. GM:s Oldsmobile var ett anrikt bilmärke som producerade bilar i 107 år, 2004 tog dock den sagan slut. Bilmärket svältes marknadsmässigt ihjäl klämt mellan Buick och Chevrolet. Dess frånfälle förebådade den stora bilmärkesslakten hos GM som kom senare, år 2009. Auroras anfader var Oldsmobile Toronado, en praktfull full-size sportkupé i samma klass som legendariska Buick Riviera. Tornadon var banbrytande på sin tid både teknik- och designmässigt. I början på 1990-talet hade marknadsförutsättningarna förändrats och det största hotet för GM var asiatiska importbilar, främst Toyota/Lexus, Nissan och Honda/Acura, men även europeiska motsvarigheter. Aurora var tänkt att möta och konkurrera med dessa. Auroras formgivning bröt med tidigare klassisk Oldsmobile design. Den nya designen blev sedan genomgående designtema för de senare och allra sista modellerna av Oldsmobile, de mindre midsize- och compact-modellerna Intrigue och Alero. Med nordamerikanska ögon är detta en europeisk design. Njae, kanske inte riktigt tycker jag. För att ytterligare markera det särskiljande så valde Oldsmobile att inte märka modellen med sitt varumärke eller med texten ”Oldsmobile”. Föga genomtänkt. Det är ju som att skjuta sig i foten. Man måste ju bygga varumärket, speciellt då man gör kursändringar design- och marknadsmässigt. Efter något år kom marknadsförarna till sans och klistrade fast ett Oldsmobile emblem. Aurora ansågs vara byggd med nästan samma höga kvalitet som importbilarna som den skulle konkurrera med. Det räckte inte. Över tid blev priset för högt, kunderna svek och försäljningssiffrorna sjönk.

Helglasad akterspegel. Designen verkar inspirerad av racerbåtar.

Aurora kom endast i en utrustningsvariant och den var välutrustad: elmanövrerade läderklädda framstolar, äkta valnötspaneler, två-zons klimatanläggning, rikligt med kopphållare för blaskkaffe, med mera. Ingen helsoffa fram med rattväxelspak så långt ögat kunde nå. Man blir även glad när man tittar under motorhuven och ser en glänsande V8:a på 4,0 liter med dubbla överliggande kamaxlar och som presterade 250 hk samt ett vridmoment på 353 Nm. Rivstart från 0 till 100 km/h avverkades på drygt 7,5 sekunder. Snabbt och kvickt.

Bilen på bilderna är bara tillfälligt parkerad, precis efter bilderna togs rusade föraren ut och drog iväg med en rivstart. Härligt muller från V8:an och spinnande hjul. Om man har bråttom ska man nog ha en Oldsmobile Aurora. Bilen gjorde ett gott intryck. U:et i Aurora på det enda emblemet har gått sönder, kanske i biltvätten? Bilen är av årsmodell 1995 eller 1996.