En silvrig nordamerikansk importdödare står och lurar i skuggan . . . |
Oldsmobile Aurora 3.5 [årsmodell 2001 – 2003, andra och sista generationen] kategoriserad som
full-size sportsedan.
Oldsmobile är ett bilmärke som lades ned2004, GM annonserade redan
i december 2000 att bilmärket skulle avvecklas och det är i det skenet man bör
betrakta Auroras korta livsbana. Både Oldsmobile och Buick konkurrerade i
premium segmentet, och det gick lika knackigt för båda. För få bilmodeller,
bilmodeller i marknadssegment som inte var i tillväxt, åldrande kundbas och dyr
produktion, samt oövervinnlig konkurrens från främst Toyotas Lexus och Hondas
Acura, men även Audi och BMW. Det kunde bara gå på ett sätt. En måste bort. Det
blev Oldsmobile. GM:s främsta officiella skäl var att Buick trots allt var ett
mer internationellt gångbart varumärke, men studerar man lite djupare i
litteraturen så framgår det att även personliga motsättningar, prestige och
inkompetens var inblandade i beslutet. Avvecklingen kostade GM stora summor. En
stor utgift var att göra alla Oldsmobilhandlare skadelösa. En relativt stor del
av bilhandlarna var en-märkes handlare och fick se sig om efter annat och blev väl
kompenserade för det. Några av dem blev erbjudna andra GM-märken i konkurrens
med redan etablerade handlare på orten. De som redan hade fler GM-märken klarade
sig lite bättre. Oldsmobile avvecklades dock under värdiga former.
Det är alltid lätt att vara efterklok. GM skulle ha agerat mycket snabbare eftersom Oldsmobiles nedläggningen inte räckte så långt och 2008 var det dags igen, men i mycket större format. Då beslutades att Pontiac, Saturn och Hummer skulle läggas ned samt att SAAB skulle avyttras (och den sorgliga historien pågår än). Man kan ju spekulera om det skulle ha gått annorlunda om Buick hade lagts ned istället . . . Jag tror att det hade gått än värre. Buick klarade av att säkra resterna av de nordamerikanska kunder, men inte att konkurrera med importbilarna vid den tiden. Oldsmobile blev för inriktat mot importbilarna, ingen kände igen sig. Bilmärket lyckades inte slå mot importbilarna och därmed var dess öde beseglat. Kvaliteten var bättre, utseendet särskiljande, men ändå för dyr för den inhemska marknaden. Den exporterades aldrig utanför den nordamerikanska marknaden.
En mer fullödigt inlägg om Oldsmobile Aurora hittar du här.
Oldsmobile är ett bilmärke som lades ned
Det är alltid lätt att vara efterklok. GM skulle ha agerat mycket snabbare eftersom Oldsmobiles nedläggningen inte räckte så långt och 2008 var det dags igen, men i mycket större format. Då beslutades att Pontiac, Saturn och Hummer skulle läggas ned samt att SAAB skulle avyttras (och den sorgliga historien pågår än). Man kan ju spekulera om det skulle ha gått annorlunda om Buick hade lagts ned istället . . . Jag tror att det hade gått än värre. Buick klarade av att säkra resterna av de nordamerikanska kunder, men inte att konkurrera med importbilarna vid den tiden. Oldsmobile blev för inriktat mot importbilarna, ingen kände igen sig. Bilmärket lyckades inte slå mot importbilarna och därmed var dess öde beseglat. Kvaliteten var bättre, utseendet särskiljande, men ändå för dyr för den inhemska marknaden. Den exporterades aldrig utanför den nordamerikanska marknaden.
En mer fullödigt inlägg om Oldsmobile Aurora hittar du här.
Feta dubbla utblås bidrar till mysigt och kraftfullt muller där bak. |
Aurora var Oldsmobiles sista riktigt stora kraftansträngning och dess
design påverkade lillebröderna Intrigue och Alero. Den sistnämnda såldes för
övrigt i Sverige, men som en Chevrolet. Aurora var Oldsmobiles sista toppmodell
och ärvde den titeln från föregångarna Eighty
Eight och Ninty Eight. Andra
generationens Aurora kom också i enbart en utrustningsnivå men till skillnad
från den första generationen erbjöds två motorer, en V6:a med dubbla
överliggande kamaxlar på 3,5
liter på 215 hk och 317 Nm, vilket ledde till att 0 till
100 km/h
gick på 8,0 sekunder, eller V8:an från föregående generation på 250 hk och 353
Nm. Bilar med V8:an hade antisladdsystem och 16” fälgar som standard. Oldsmobiles
öde var ju redan beseglat efter en årsmodell och sämre förutsättningar för
framgångsrik försäljning är ju svår att tänka sig.
Bilen på bilden står liksom och trycker bakom snödrivan i den kalla
kanadensiska vintermorgonen. Vinterdäck runt om – bra. Tittar man in i kajutan
så ser man snyggt beigt läder, matchande panelfärger och äkta valnötsinlägg,
två enskilda förarstolar fram, inga nordamerikanska bench seats här inte,
växelspaken på golvet i särskild konsol, instrumentbrädan lätt välvd mot
föraren. Så ska en import dödare se ut. Bilen är i oklanderligt skick, och jag
hoppas att det för blir så. Dessa bilar är inte så vanliga och förtjänas
definitivt att bevaras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar