Snövit Chrysler New Yorker med vinyl

I slutet av åttiotalet kom Chryslers top-of-the-line fortfarande i pråligt och synbart lyxigt utförande, extra allt liksom. Det skulle snart nog komma att ändras, men låt oss ta tillfället i akt och njuta en stund av hur en amerikansk lyxbil tog sig uttryck från den tiden. Bilen har genomgående breda och fina kromlister, och framför allt många kromlister. Bakre delen av taket har ett flärdfullt kvarts vinyltak som avgränsas med en extra bred targaliknande krombåge. Förgyllda emblem skvallrar inte bara om modellnamnet New Yorker utan också om utrustningsnivån som är Landau. Landau var mellannivån och kännetecknades bland annat av just detta kvarts vinyltak. I fronten finns luckor för strålkastarna och pricken över i:et är den vackra motorhuvsprydnaden som utgörs av en genomskinlig glasbit utformad efter Chryslers pentagram. Bilen ser ut som en gräddbakelse de luxe.

Chrysler New Yorker Landau [årsmodell: 1988 – 1993, tolfte generationen], full-size.

Jämfört med dagens bilar så ser bilen liten ut. Den är formgiven som om den vore större än den är (den är bara 4,9 meter lång). Ett resultat efter decennier av down-sizing. Dessutom är designen på åttiotalsvis lite fyrkantig och framför allt följer den det klassiska trebox konceptet (motorbox, passagerarbox, bagagebox). Allt detta gör att den ser lite nedkrympt ut jämfört med moderna bilar. Dagens bilar har en mer ihopflytande design vilket gör att de verkar större och mulligare. Allt går in i varandra så att säga, motor-, passagerar- och bagageutrymme. New Yorker kom i en sista och trettonde generation men då var designen inspirerad av Chryslers cab forward design. Några exempel på klassisk cab-forward-design är Chrysler koncernens modeller Vision och Concorde.

Bilen på bilderna står lite inparkerad mot väggen så det var svårt att få en bra heltäckande bild framifrån, men det gör inget. Det fick bli fler bilder bakifrån istället. Bilen ser ut att vara i bra bruksskick. Visst, rosten har börjat komma och olyckligtvis syns den extra väl mot den vita lacken. Originalhjulsidorna är hela och fina, och alla sitter på sina platser, snyggt! De fina vita däcksidorna förhöjer ytterligare det påkostade intrycket. Notera också de små nätta stänkskydden bak. Näpet. Framifrån ger bilen ett sömnigt intryck. De där strålkastarluckorna tycks alltid ge senare ägare bekymmer. På något sätt lyckas luckorna alltid fastna eller dråsa ned i nedstängt läge. Nåja, med lite tejp eller ståltråd kan man åter igen köra omkring i mörkret i ljuset från strålkastarna.

Beundra motorhuvsprydnande, ett metallinfattat gnistrande Chrysler pentagram. 

Utrustningsversionen Landau fanns bara mellan 1988 och 1990 så bilens årsmodell kan bestämmas till det intervallet. Om motorhuven öppnas så kan man skönja en V6:a; för första årsmodellerna var den på 3,0 liter  (blygsamma 141 hk), 1990 kom en ny V6:a på 3,3 liter (låga 147 hk) och från 1991 en större motor på 3,8 liters som gav tre hk till: 150 hk, men med bättre vridmoment. Ingen rasande utveckling av motorprestanda precis. Inte fanns det några V8:or heller . . . Lyxen hittades inte i motorutrymmet utan på utsidan.

Japp, det är Landau-versionen av New Yorker.

Har du läst så här långt så måste du bara jämföra detta inläggs New Yorker Landau med toppversionen av New Yorker kallad Fifth Avenue som tidigare publicerats på bloggen. Den bilen är ännu läckrare och har också ett kvartsvinyltak men med ännu mer prål på. Kolla upp den också.


Ännu mer om Chrysler? På den här bloggen finns det mycket om Chrysler och om olika modeller. Allt detta hittar du här!

Till sist erbjuds en titt i utdrag från bilbroschyrerna.
(Upphovsrätten tillhör Chrysler)

Med nedfällda stårlkastarluckor står den där i mörkret och lurar med glimmande positionsljus.

"Lyxig, prestigeladda, bekväm och komfortabel, och smidig . . . " det är ingen hejd på superlativen.

Överst en bild på Fifth Avenue, inte Landau, undre bilden visar basmodellen.

Chrysler New Yorker - Landautak i vinyl

Detta är en ganska liten och nätt bil. Inga överdrivna proportioner, men mycket krom som glimmar.

Chrysler New Yorker Landau [årsmodeller: 1988 – 1993, tolfte generationen], välutrustad full-size. 


New Yorker har rekordet som den bilmodell som har tillverkats längst tid i Nordamerika från 1939 till 1996, inalles 57 år. Under de flesta av dessa 57 år var New Yorker Chryslers-koncernens toppmodell och den var alltid utrustad med lyx och bekvämligheter. New Yorker kom i tre utrustningsvarianter: basvariant som senare kallades Salon, en mellannivån kallad Landau som främst kännetecknades av ett kvarts vinyltak på bakre delen av taket och den mest välutrustade varianten Fifth Avenue. 


Motoralternativen var tre för denna generation New Yorker, alla V6:or, första årsmodellerna fick en sexa på 3,0 liter som levererade ytterst blygsamma 141 hk och ett klent vridmoment på 233 Nm, 1990 kom en ny V6:a på 3,3 liter som levererade låga 147 hk och ett relativt klent vridmoment på 248 Nm, och slutligen, från 1991, en större 3,8 liters V6:a som gav tre hk till: 150 hk, men med mer vridmoment: 275 Nm. Lite bättre, men räckte det?

Notera krombandet över taket.

Bilen på bilden kurar skymning på en öde och övergiven gata. Den är vackert mörk purpurfärgad och de kontrasterande guldpläterade emblem förhöjer ytterligare intrycket. Det svarta vinyltaket är oantastligt välvårdat och understryker bilens värdighet. Ganska bra bruksskick får nog bedömningen bli trots någon liten rostfläck som kan skönjas, trots att höger bakdörr är lätt intryckt, men det som dock riktigt skämmer är en generande stor buckla höger framskärm. Aj, aj, aj, ser ut som närkontakt med stolpe under avancerad parkeringsmanöver i trångt utrymme, kanske. Ägaren vet säkert hur det gick till, men denne vill nog inte berätta . . . Bilen är en tidig årsmodell för sista modellåret för Landau var 1990 och har därför mest troligt V6:an på 3,3 liter bakom kromgrillen. En Chrysler New Yorker Fifth Avenue från samma generation finns här som jämförelse.

Chrysler New Yorker - femte avenyn

Landautaket ger den onekligen lite karaktär.  . . .  och kromlister precis överallt. Läcker som en bakelse.

Chrysler New Yorker Fifth Avenue [årsmodell: 1988 – 1993, tolfte generationen] prålig full-size.

New Yorker är den bilmodell som har tillverkats längst tid i Nordamerika från 1939 till 1996, ofattbar lång tid egentligen, 57 år. New Yorker var tidvis Chryslers toppmodell och var alltid välutrustad. Modellen spelade en viktig roll i att positionera bilmärket Chrysler på den nordamerikanska marknaden mellan lyxmärken Cadillac och Lincoln, men som ett lyxigare bilmärke än volymbilmärkena Ford, Chevrolet, Pontiac eller Chryslers Dodge och Plymouth. Huvudkonkurrenterna var i Nordamerika Buick, Mercury och Oldsmobile.

Den tionde generationen kom i några olika utrustningsvarianter: basvariant, Landau som kännetecknades av ett vinyltak på bakre delen av taket, Salon som ersatte den namnlösa basvarianten och till slut den mest välutrustade varianten av alla: Fifth Avenue som kom först 1990. Fifth Avenue hade också precis som Landau ett kvarts vinyltak längst bak, bilen var något längre (c:a 12,5 cm) än alla andra varianter, hade luckor för strålkastarna, mycket utrustning och flärd, samt erkänt mjuka och bekväma velourfåtöljer, alternativt läderklädda. Motoralternativen var tre för New Yorker, alla V6:or, först kom en V6:a på 3,0 liter som inte ens är värd att nämna, därefter en på 3,3 liter som levererade måttliga 147 hk/248 Nm, eller, från 1991, den större 3,8 liters V6:an som förvisso gav ungefär samma effekt, 150 hk, men med mer nödvändigt vridmoment på 275 Nm.

Något marknadsmässigt förvirrande är det att Chrysler även hade en bilmodell Imperial i produktion samtidigt som New Yorker eftersom New Yorker i Fifth Avenue utförande har tekniskt och utrustningsmässigt mer gemensamt med Imperial än de övriga varianterna av New Yorker. (Imperial var dessutom ett eget bilmärke i Chrysler-koncernen mellan 1955 och 1983.) Bilmodellen Imperial var dock toppmodellen dessa år och utseendemässigt utstrålande den snäppet mer lyx än New Yorker Fifth Avenue. Om det nu är möjligt . . .

Bilen på bilden strålar i solen som ett eget litet nyårsfyrverkeri. Bilen är av årsmodell 1990 eller 1991 eftersom den är en Fifth Avenue men inte har den hörnavrundande facelift som kom för årsmodell 1992. Den här bilen är överlag i välvårdat bruksskick. Luckorna för strålkastarna ger den dock en lite sömning blick, speciellt höger sida fram hänger lite med ögonlocket. Båda luckorna tycks ge ägaren problem. En liten tejpbit försöker med växlande framgång hålla den högra luckan (sett ur bilens körriktning) i upprätt läge så att bilen inte plötsligt blir enögd. Den vänstra luckan ser ut att vara betydligt mer stadigt fastsatt med en liten vit sladd. Höger strålkastare bör omedelbart höststädas och de kvarvarande löven kastas på komposten. I kupén skönjes de ombonade fåtöljerna i mörkblå velour. En kompass är stadigt fastsatt under backspegeln och hjälper föraren att ta ut riktningen. Rattskyddet sitter på. Full kontroll. Ägaren är säkert sedan många år medlem i motororganisationen CAA (Canadian Automobile Association) och har på så sätt säkrat vägassistans och starthjälp. Bra nu när det är vinter. Gott Nytt år!