Chevrolet Lumina ett hål i huven

Vad är detta? hål i huven, hål i huvudet . . .

Chevrolet Lumina Euro 3.1 [årsmodell: 1990 – 1994, första generationen] klass: mid-size.

Låt oss sakligt konstatera att det skett håltagning i motorhuvens främre högra del. Notera också två små hål under den rektangulära öppningen. Detta hål väcker en flod av frågor och undringar hos mig, förutom att jag tar mig för pannan. Det är ju inte direkt ett ramair hood scoop som suttit där. Vad kan ha suttit monterat där? Vad händer då det regnar? Vad händer då det snöar? Varför är det inte övertäckt? Motorvärmaruttag? Förbryllande i allra högsta grad. Inte minst rosten har fått en chans att bilda ett bra brohuvud där i huven. Annars finns det mer normala rostangrepp runt kanter och lister. Om vi bortser från detta mystiska hål så ser bilen ut att vara i ett rimligt bruksskick. Lacken är faktiskt i relativt gott skick under smutsen, ofta kan man se klarlackssläpp och matthet på denna generations lacker, men inte här. Mitt i kylargrillen tronar Chevrolets emblem accentuerat med en röd vacker linje, samma linje är genomgående längs sidolisterna och den fortsätter runt bilens bakparti. Backljusen är integrerade i en ljusramp. Prydligt, om det inte vore för det där hålet.

Bilen har utrustningsversionen Euro. Spännande. I Nordamerika är ett vanligt trick att förfina sina produkter med tillnamnet europeiskt och även Chevrolet tycks ha fallit för det den här gången. Euro innebar att Chevrolet försökte göra den mer europeisk genom att styva upp fjädringen, installera enskilda stolar fram, s k bucket seats och placera en konsol mellan dem med växelspaken mitt i. Fattas bara gula blinkers så hade den varit helt europeisk enligt amerikanarna. Dessutom laddade Chevrolet på med fler instrument, förutom de vanliga, även varvräknare och oljetrycksmätare (precis som i gamla Mercor). Det fanns även bromsskivor runt om och större hjul, 16” med aluminiumfälgar (syns på bilderna och de är välskötta). Andra för den nordamerikanska marknaden oundgängliga prylar som bilen utrustades med var luftkonditionering, bagageluckeöppning inifrån kupén, el-hissar för fönstren och förstås, farthållare.

Silvrig med kontrasterande rött, svarta linjer, genomtänkt och snyggt.

Lumina var då den kom en ny klass av bilmodell för Chevrolet och var ett svar på Fords framgångar med Ford Taurus. Men det gick väl si så där för den första generationen fick en kort livscykel, produktionen stoppades redan 1994 och det laddades om för den andra generationen, efter det var Luminas saga all.  Det kan ju bland annat ha berott på att Chevrolet också sålde en van med samma namn Chevrolet Lumina APV. Förvirrande och så här i efterhand inte alls lyckat, snudd på klantigt.

På sidan av framskärmarna hittas emblemet med texten ”Euro 3.1” vilket antyder något om motorn under den lätt sargade huven. Där finnes en V6:a på 3,1 liter som gav blygsamma 140 hk. Till motorn fastbultades en automatlåda med tre växlar i framåtriktningen. Beprövat, ja, - high-tech, nej, inte ens för drygt tjugo år sedan. 

Jag har lite svårt att släppa det där hålet. Det är ju inte ens snyggt gjort . . . 

Frestande uppslag från försäljningsbroschyrer:

(upphovsätten tillhör GM)

Här har vi den i nyskick.

Olika bilar har samma namn, förvirrande.

Ombonat i kabinen, Musse Pigg trycker i hörnet. Chevrolet körde lite co-branding med Walt Disney vid lanseringen.

Här refereras till ärkerivalen Ford och Ford Taurus.

Chevrolet Lumina

Chevroletmärket i grillen ville inte vara med längre och den beslöt att skjuta ut sig.

Chevrolet Lumina [årsmodell 1995 – 2001, andra och sista generationen] framhjulsdriven mid-size sedan. Lumina axlade manteln efter Caprices nedläggning 1996 på så sätt att den också kom i taxi- och polisutförande. Man kan ju tycka att skillnaden var ganska stor mellan modellerna, i alla fall storleksmässigt. Jag vill minnas att det var en motorjournalist som liknade Caprice vid mimosasallad, vad för sallad är då Lumina? Vissen råkostsallad kanske . . . Den här andra generationen Lumina fick ingen kupéversion för den fick bli en egen modell döpt till Monte Carlo. Utrustningsvarianterna var två i början, en namnlös basvariant och LS, för att täcka upp efter 1996 för nedlagda Caprice och Impala SS (högprestanda varianten av Caprice) så introducerades även LTZ. Basmotorn var en V6:a på 3,1 liter på 161 hk och 251 Nm, som tillval för LS och LTZ fanns först en V6:a på 3,4 liter på 215 hk som 1998 ersattes av en större V6:a på 3,8 liter som konstigt nog presterade lite mindre, 200 hk. Hur kan det gå så galet? Lumina blev inte så långvarig på den nordamerikanska marknaden. Den ersattes marknadsmässigt av nya Impala från år 2000 och sista årsmodellen såldes mest till hyrbils- och taxiföretag.

Bilen på bilderna är mest troligt basvarianten, trots original aluminiumfälgarna som var tillval på snik-modellen. Motorhuven anfalls av rost, roststrimmorna rinner ned över stötfångaren. Chevroletmärket i grillen har trillat ur, bakluckans Chevroletmärke har tappat nästan all blå färg. Svart film hindrar insyn, och lika bra är väl det. Bilen är inte så välskött.

Urklipp från säljbroschyren:

Upphovsrätten tillhör GM.