Bilar i väster sätter punkt

Vad är väl bättre att avsluta med än den sista bilmodell som Oldsmobile producerade - Oldsmobile Alero. Den som följt denna blogg har kanske noterat min svaghet för Oldsmobile och det gäller även på slutet. Oldsmobile var fina bilar. Låt oss titta närmare på den sista . . .  Alero kom att ersätta två modellinjer för Oldsmobile: den något större Cutlass-serien och den något mindre Achieva. Där klassiska Cutlass tidigare utgjorde ryggraden i Oldsmobiles modellutbud. Ja, kanske rakt av utgjort Oldsmobiles själ. Kontrasterna mellan företrädare och efterträdare är stor, mycket stor. Skälet till det var den omdaning av metamorfosisk karaktär som Oldsmobile gjorde i mitten av nittiotalet. Oldsmobile utsågs av sig själva till att bli en import fighter - fighter brand, för att mota bort alla dessa förkättrade asiatiska importbilar på den nordamerikanska marknaden. Hur gick det? För att göra en lång historia mycket kort. Det gick inte alls. Ett grundläggande fel med GM:s alla import dödare var att de inte kopierade konkurrenternas framgångsfaktorer. Istället envisades de stolligt med att försöka göra helt nya koncept. Koncept som inte liknade något annat. De tilltänkta kunderna attraherades inte och gamla kunder gick förvirrade och kontraktslösa samt tomhänta ut ur bilhallarna för att aldrig komma tillbaka. Den nakna och obehagliga sanningen var att Oldsmobile till dess producerat bilar för en åldrande kundskara. De hade inte förnyat sig i tid när bilmarknaden förändrades under åttiotalet och i början av nittiotalet. Att stöpa om varumärket på så kort tid till något så pass annorlunda gick inte.

Oldsmobile Alero [årsmodell: 1999 – 2004, första och sista generationen, sista modellen av bilmärket], Compact. 

Nåja, Alero var inte så pjåkig och inte så pjåkigt tänkt heller. En alldaglig och prisvänlig bil i mellanklass. Den gick också på export till Sverige, men då fick den heta Chevrolet Alero i alla fall i nosen och där bak, men inte på ratten(!). Alero lyckades föryngra kundkretsen för tidigare var den genomsnittlige köparen en man på 60 år. Aleros kunder var i tjugoårs åldern och hela 65% var kvinnor. Men vad hjälpte det? En mellanklass bil kan inte rädda ett helt bilmärke. De viktiga större Intrigue och Aurora modellerna lyckades inte dra till sig nya och yngre kundkretsar. Kepsgubbarna förblev köparna om än i mindre omfattning.

Alero kom i fyra eller två dörrars utförande. Den hade tre utrustningsnivåer, GX, GL och GLS. Tyvärr syntes de inte utifrån, inga specialemblem med eggande beteckningar. Det var knappt det fanns ett Oldsmobilemärke på bilen. Bilen på bild har en liten bakvinge som ser lite malplacerad ut. Den kommer bättre till pass på kupémodellen. Det fanns både fyrcylindriga motorer och en V6:a. Samtliga med måttliga effekter.

Redan i december 2000 så deklarerade GM att Oldsmobile skulle läggas ned och att bilmärket skulle avvecklas under lång tid, och så blev det. Den 29 april 2004 så sattes den sista Aleron ihop och därmed var Oldsmobiles saga all. De sista 500 exemplaren kom i ett speciellt utförande och lackades i Cherry Metallic. Trots att bilmärket dödsförklarats så fortsatte Alero att säljas bra, omkring 100 000 bilar per år förutom 2004 då den lades ned. Alero och Oldsmobiles avslut är väl värd att hedras!

Bilbroschyr:

Låt oss se ur de sista årsmodellerna presenterades (från webben - det är ju moderna tider).

(Upphovsrätten tillhör GM).

Det kan ju inte ha varit allt för lätt att sälja bilmärke som ska läggas ned.

Oldsmobiles sista bilmatta, skulle man kunna säga. Denna brodyr fanns i de sista exemplaren.

De sista 500 bilarna fick en speciell märkning på b-stolpen. 

Slutord:

Nu deklarerar jag bloggen nedläggning. Efter ett års av tidvis ivrigt bloggande är det dags att sluta. Skälet till det är att det bara finns ett begränsat utbud av bilar, trots allt, i alla fall i den geografi som jag rör mig i. Det har blivit allt svårare att hitta nya och intressanta bilar att berätta om. Tillflödet av bilfoton sinar helt enkelt. Det finns förvisso fortfarande intressanta bilar runt omkring mig, men jag har redan berättat om dem och nu känner jag att jag börjar upprepa mig själv för mycket. Det är dags att sluta. Tack.

Oldsmobile Alero - absolut sista Oldsen!

Oldsmobile Alero Coupé [årsmodell: 1999 – 2004, sista bilmodellen som tillverkades av bilmärket], compact.

Anrika Oldsmobile lades ned av GM 2004 efter 106 års enträgen bilproduktion.  Det direkta skälet var fallande  försäljningssiffror och dålig ekonomi. Det underliggande problemet var att trots försäljningsframgångar under början av 1990-talet så blev kundbasen dock allt äldre och äldre.  Ett försök till varumärkes förflyttning för att direkt konkurrera mot importbilar (Toyota, Honda, Nissan, BMW, Audi) misslyckades kapitalt. (Aleros design är ett resultat av den satsningen.) Detta försök att förnya modellutbudet skrämde bort befintlig kundbas och ledde snarare till kannibalisering av systermärken Buick och Chevrolet i GM. Oldsmobile drog det kortaster strået i denna kamp. Tidvis laddades varumärket Oldsmobile med teknisk innovation och många spännande lösningar såg dagens ljus i GM under den tiden. Den tiden var nu länge sedan förbi. Oldsmobile avvecklades som bilmärke under lång tid, fyra år, och de allra sista bilarna fick en egen märkning – ”de sista 500”. Nästa omgång av nedläggning av GM:s bilmärken år 2009 skedde mer bryskt. För Pontiacs del så stängdes bara portarna. Inga ceremonier, ingenting.

Framhjulsdrivna Oldsmobile Alero kom i två karossvarianter, sedan och kupé. Tre utrustningsnivåer: basnivån GX, lite bättre GL och topputrustade GLS. Motoralternativen var en radfyra på 2,4 liter (150 hk / 210 Nm) som 2002 ersattes med 2,2 liters radfyra (140 hk / 203 Nm), eller en V6:a på 3,4 liter (170 hk / 285 Nm). Tyvärr försvåras variantbestämning av att det inte finns några emblem som talar om utrustningsnivå eller motoralternativ.

Alero såldes också i Sverige, men maskerades lite nödtorftigt som en Chevrolet. Fram får Chevrolets blåa "bow tie" precis plats i ovalen där Oldsmobiles, för den tiden nya, logotyp normalt sitter. På bakluckan tronar Oldsmobiles emblem högst upp och Chevrolet textas längre ned. Mitt i ratten hittar man Oldsmobiles symbol.
Måste ju ha förvirrat en och annan svensk konsument . . .
  

Bilen på bilden är gissningsvis en GL med V6:a. Dubbla utblås bak skvallrar om att det är en V6:a. Aluminumfälgar och sollucka lutar åt att den har en högre utrustningsnivå än GX . . . Modellen fick inget tydligt facelift och såg därför exteriört likadan ut under produktionsåren. Skicket är relativt gott får man väl säga. Förvisso har rosten dock börjat visa sig längs motorhuvens kant och den är lite skrapad i hörnen, sånt händer ju.

Är man ägare till denna kupé har man nog en känsla för lite flärd, men samtidigt gräma sig över att man är en sådan förlorare som köpt ett bilmärke som lagts ned. Ungefär samma känsla som Saab-ägare har nu för tiden, eller?