Vad är väl bättre att avsluta med än
den sista bilmodell som Oldsmobile producerade - Oldsmobile Alero. Den som
följt denna blogg har kanske noterat min svaghet för Oldsmobile och det gäller även på slutet. Oldsmobile var fina bilar. Låt oss titta närmare på den sista .
. . Alero kom att ersätta två modellinjer
för Oldsmobile: den något större Cutlass-serien och den något mindre Achieva.
Där klassiska Cutlass tidigare utgjorde ryggraden i Oldsmobiles modellutbud. Ja,
kanske rakt av utgjort Oldsmobiles själ. Kontrasterna mellan företrädare och
efterträdare är stor, mycket stor. Skälet till det var den omdaning av metamorfosisk
karaktär som Oldsmobile gjorde i mitten av nittiotalet. Oldsmobile utsågs av
sig själva till att bli en import fighter - fighter brand, för att mota bort alla
dessa förkättrade asiatiska importbilar på den nordamerikanska marknaden. Hur
gick det? För att göra en lång historia mycket kort. Det gick inte alls. Ett
grundläggande fel med GM:s alla import dödare var att de inte kopierade
konkurrenternas framgångsfaktorer. Istället envisades de stolligt med att
försöka göra helt nya koncept. Koncept som inte liknade något annat. De tilltänkta
kunderna attraherades inte och gamla kunder gick förvirrade och kontraktslösa samt
tomhänta ut ur bilhallarna för att aldrig komma tillbaka. Den nakna och
obehagliga sanningen var att Oldsmobile till dess producerat bilar för en
åldrande kundskara. De hade inte förnyat sig i tid när bilmarknaden förändrades
under åttiotalet och i början av nittiotalet. Att stöpa om varumärket på så
kort tid till något så pass annorlunda gick inte.
 |
| Oldsmobile Alero [årsmodell: 1999 – 2004, första och sista generationen, sista modellen av bilmärket], Compact. |
Nåja, Alero var inte så pjåkig och
inte så pjåkigt tänkt heller. En alldaglig och prisvänlig bil i mellanklass.
Den gick också på export till Sverige, men då fick den heta Chevrolet Alero i
alla fall i nosen och där bak, men inte på ratten(!). Alero lyckades föryngra
kundkretsen för tidigare var den genomsnittlige köparen en man på 60 år. Aleros
kunder var i tjugoårs åldern och hela 65% var kvinnor. Men vad hjälpte det? En
mellanklass bil kan inte rädda ett helt bilmärke. De viktiga större Intrigue
och Aurora modellerna lyckades inte dra till sig nya och yngre kundkretsar.
Kepsgubbarna förblev köparna om än i mindre omfattning.
Alero kom i fyra eller två dörrars
utförande. Den hade tre utrustningsnivåer, GX, GL och GLS. Tyvärr syntes de
inte utifrån, inga specialemblem med eggande beteckningar. Det var knappt det
fanns ett Oldsmobilemärke på bilen. Bilen på bild har en liten bakvinge som ser
lite malplacerad ut. Den kommer bättre till pass på kupémodellen. Det fanns
både fyrcylindriga motorer och en V6:a. Samtliga med måttliga effekter.
Redan i december 2000 så
deklarerade GM att Oldsmobile skulle läggas ned och att bilmärket skulle avvecklas
under lång tid, och så blev det. Den 29 april 2004 så sattes den sista Aleron
ihop och därmed var Oldsmobiles saga all. De sista 500 exemplaren kom i ett
speciellt utförande och lackades i Cherry Metallic. Trots att bilmärket
dödsförklarats så fortsatte Alero att säljas bra, omkring 100 000 bilar
per år förutom 2004 då den lades ned. Alero och Oldsmobiles avslut är väl värd att hedras!
Bilbroschyr:
Låt oss se ur de sista
årsmodellerna presenterades (från webben - det är ju moderna tider).
(Upphovsrätten tillhör GM).
 |
| Det kan ju inte ha varit allt för lätt att sälja bilmärke som ska läggas ned. |
 |
| Oldsmobiles sista bilmatta, skulle man kunna säga. Denna brodyr fanns i de sista exemplaren. |
 |
| De sista 500 bilarna fick en speciell märkning på b-stolpen. |
Slutord:
Nu deklarerar jag bloggen
nedläggning. Efter ett års av tidvis ivrigt bloggande är det dags att sluta.
Skälet till det är att det bara finns ett begränsat utbud av bilar, trots allt,
i alla fall i den geografi som jag rör mig i. Det har blivit allt svårare att
hitta nya och intressanta bilar att berätta om. Tillflödet av bilfoton sinar
helt enkelt. Det finns förvisso fortfarande intressanta bilar runt omkring mig,
men jag har redan berättat om dem och nu känner jag att jag börjar upprepa mig
själv för mycket. Det är dags att sluta. Tack.
