Top-of-the-line Oldsmobile 98

Ända fram till sjuttiotalet och även en bra bit in i åttiotalet så fanns det en slags utstakad livstrappa för kunderna till amerikanska bilar. Volymmärkena Chevrolet, Ford, Pontiac, Dodge och Plymouth försörjde kunder in i prestigemärkena Buick, Chrysler, Mercury och Oldsmobile. Blev man extra framgångsrik under sin jordevandring kanske man kunde kröna sitt liv med lyxmärkena Lincoln, Imperial eller Cadillac, men det var inte alla förunnat. Där en stor full-size sedan alltid var toppmodelen inom respektive bilmärke. Kupéer var för unga människor eller gamla ungkarlar, och herrgårdsvagnar för småbarnsfamiljer och fotbollsmammor. Sedaner - det var för riktiga män det.

Oldsmobile Ninety Eight Regency Brougham [årsmodell: 1977 - 1984, nionde generationen], full-size.

Regency Brougham var toppversionen av prestigemodellen 98.

Bilen på bild är en 98:a som var toppmodellen hos Oldsmobile och det är den mest fullutrustade, en Regency Brougham med heltäckande vinyltak och med de karakteristiska operalamporna på b-stolpen. Eftersom det är en Regency så har den elegant Cadillac-liknande halvtäckta bakhjul också. Årsmodellen är 1983 eller 1984, det ser man på grillen. Under den gigantiska motorhuven hittas en V8:a på fem liter jämnt. Nu är ju detta i svallvågorna efter oljekriserna på sjuttiotalet så den presterade sorgligt lite: 140 hk, trots fyra förgasare.

Bilen var lite inparkerad, milt sagt. Det blev till att klättra i buskarna . . .
Här syns tydligt opera lamps på b-stolpen.

En person som i början av åttiotalet unnade sig en ny Oldsmobile 98 Regency Brougham måste nog ha varit etablerad i samhället och på god väg in i medelåldern. Mest troligt hade han en akademiskutbildning, kanske var han framgångsrik tandläkare med egen praktik downtown? Det vet vi inte, men vi vet med stor säkerhet att grannarna blev stressade den dag han parkerade sin sprillans nya Olds på villauppfarten - how shall we keep up with the Johnsons?

Fast det var ett tag sedan nu då bilen var ny. Nu ser den inte så ny längre och har säkert andra ägare också. Det som mest iögonfallande är det aparta hjulsidorna. Till och med min mamma kan se att de inte är original. Det passar bättre på en bil som framförs av sutenörer och kopplare. Ta bort! Lacken hardessvärre mattats betydligt. Å andra sidan sitter allt där det ska. Inga avskräckande bucklor eller sorgliga rostangrepp. Bilen är kort sagt en slumrande pärla. Kanon bil mycket väl värd att vårdas för framtiden.

Ur det rikhaltiga bilbroschyrmaterialet saxar vi följande:

(taget från Oldsmobiles bilbroschyrer från modell åren 1983 och 1984.)

Första sidan ger ju en aningen tveksamt intryck. Många nyanser av brunt kombinerat med en typografisk massaker.
Olika typsnitt blandas och till råga på allt så används den antika Olds-loggan. Oldsmobile hade ju stora problem
med att attrahera nya och yngre kunder.

Här står den - flaggskeppet, Regency Brougham. Finemang.

För att framföra en Oldsmobile bör du vara civilingenjör.

Den enklare Regency-modellen

Välkommen in i Oldsmobile lounge - business coupé.

Kolla in klockan -måste vara ett atomur!

(Upphovsrätten till broschyrmaterialet tillhör förstås GM)

Oldsmobile 98 en gång praktfull

Direkt uppmaning: snälla, centrera registreringsskylten och häng den rak.

Oldsmobile Ninety Eight Regency Brougham [årsmodell: 1985 – 1990, tionde generationen, sedan 1940], klass: full-size.

Här står parkerad en praktfull bil, Oldsmobiles absoluta toppmodell i slutet av åttiotalet, den prestigeladdade 98 Regency Brougham. Namnet är ju så långt så att man måste ta ett andetag mitt i för att kunna uttala det. Välutrustad för sin tid men det var länge sedan nu och det måste lite motvilligt medges att det mesta av prakten tycks ha försvunnit. De bakre kromade stötfångarna är sorgligt genomrostade, och det finns rost både här och där. Rikligt med bucklor och skeva lister. Radioantennen ser ut att ha fastnat på halvstång. Å andra sidan är lacken fortfarande blänkande och original hjulsidorna ser ut att vara intakta och sitta fast där de ska. Sammantaget får omdömet bli tvivelaktigt bruksskick, men komplett renoveringsobjekt . . . fast det är nog för tidigt att tala om renoveringsobjekt för dessa årgångar. Det vore dock kul om den kunde bevaras.

I mitten av åttiotalet var Oldsmobile fortfarande vitalt och sålde mycket bra. De kom in som god tvåa efter Chevrolet i försäljningstoppen 1985 med 1.165.649 bilar sålda totalt. I slutet av åttiotalet hade den siffran halveras och det började slutta utför. Den tionde generationen var den första som var framhjulsdriven och omfånget var nedbantat jämfört med tidigare generationer. Det trista var att det inte längre erbjöds några V8:or, bara en samling småtrötta V6:or, bensinare eller rykande diesel.

Bilen på bilden är av senare årsmodell, 1989 eller 1990 och det är strålkastarna och grillen som indikerar det. Standardmotorn för de årsmodellerna var en V6:a på 3,8 liter som var på så där cirka 160 hk.

Vi måste bara titta lite i försäljningsbroschyren:

(upphovsrätten tillhör GM)

Det bästa Oldsmobile kunde erbjuda.

Läckra "features", jajamensan, kolla in de elektroniska instrumenten, ratten kan vippa upp och ned. Vilka stora fluffiga fåtöljer till bilstolar och se så många väskor som får plats (utanför bilen). Form, funktion, snillrikt!

Bilinteriörerna var mer onekligen mer ombonade på åttiotalet, salongs- och nästan bordellkänsla.

Oldsmobile Ninety Eight - på toppen i 56 år

Texten "Oldsmobile" är fastklistrat på strålkastarglaset, men bara på det vänstra.

Oldsmobile Ninety Eight [årsmodell: 1991 – 1996, elfte och sista generationen sedan 1940] Definitivt en full-size sedan och framhjulsdriven. Ninety Eight var Oldsmobiles toppmodell i decennier och den var i produktion i femtiosex år. Detta var det bästa Oldsmobile hade att erbjuda, och det var inte lite. Hög utrustningsnivå och uppfinningsrik teknik kännetecknar genomgående denna modell. Bilmärket Oldsmobile lades ned av GM 2004. Oldsmobile hade länge brottats med en krympande kundbas och försök till förnyelse slog slint. Den stenhårda konkurrensen från importerade bilar från Asien och Europa gjorde att GM inte längre hade råd att ha två bilmärken, Oldsmobile och Buick (som inte heller var bekymmersfritt), i premium segmentet av marknaden. Oldsmobile valdes bort. Sista generationen Ninety Eight var en klassisk nordamerikansk sedan: s k  bench seat fram så att sex personer kunde rymmas i bilen, växelspaken på rattstången förstås och överhuvudtaget generösa utrymmen.  Modellens efterträdare som toppmodell blev Oldsmobile Aurora, men dess direkta arvtagare av det klassiska sedankonceptet var den sista generationen Oldsmobile EightyEight. Ninety Eight kom först i tre utrustningsnivåer, Regency, Regency Elite och den sportigare nivån Touring, sedan kompletterades de båda med tillägget Supercharged för att markera fläktförstärkt motor under huven. Sista årsmodellerna försvann Touring och ersattes av Regency Special serie I eller II beroende på motorvariant, så att modellen skulle kunna sälja lite bättre på slutet. Motormässigt så fanns det endast en V6:a till buds, i standardutförande levererade den 170 hk och ett vridmoment på 298 Nm, turboversionen presterade mer: som mest 225 hk och 373 Nm (sista årsmodellen blev 1996 eftersom den drogs in då Oldsmobile Aurora lanserades).

Tyget är av något sorts cabrolettyg, inte bara ett simpelt vinyltak.

Bilen på bilden har ett spännande tillval i form av ett knappt kvarts tygtak, modell landaulet. Påkostat. Tyvärr ser det ut som om det var ett tag någon kostade på bilen något. Aluminiumfolien i fronten flagnar sakta, listerna har tappat glansen, rosten kryper fram och vänstra hörnet fram har fått sig en ganska amatörmässig lagning, men den har i alla fall målats i bilens kulör. Inuti finns röd, mjuk plysch, ombonat. En annan lustig detalj är att det står Oldsmobile på vänster främre strålkastare. Avgasröret är lätt överdimensionerat. Men än håller bilen ihop och än kommer den att rulla på gatorna, var så säker. Oldmobile, det är håller att slita på     . . . som synes.