Oldsmobile Ninety Eight - på toppen i 56 år

Texten "Oldsmobile" är fastklistrat på strålkastarglaset, men bara på det vänstra.

Oldsmobile Ninety Eight [årsmodell: 1991 – 1996, elfte och sista generationen sedan 1940] Definitivt en full-size sedan och framhjulsdriven. Ninety Eight var Oldsmobiles toppmodell i decennier och den var i produktion i femtiosex år. Detta var det bästa Oldsmobile hade att erbjuda, och det var inte lite. Hög utrustningsnivå och uppfinningsrik teknik kännetecknar genomgående denna modell. Bilmärket Oldsmobile lades ned av GM 2004. Oldsmobile hade länge brottats med en krympande kundbas och försök till förnyelse slog slint. Den stenhårda konkurrensen från importerade bilar från Asien och Europa gjorde att GM inte längre hade råd att ha två bilmärken, Oldsmobile och Buick (som inte heller var bekymmersfritt), i premium segmentet av marknaden. Oldsmobile valdes bort. Sista generationen Ninety Eight var en klassisk nordamerikansk sedan: s k  bench seat fram så att sex personer kunde rymmas i bilen, växelspaken på rattstången förstås och överhuvudtaget generösa utrymmen.  Modellens efterträdare som toppmodell blev Oldsmobile Aurora, men dess direkta arvtagare av det klassiska sedankonceptet var den sista generationen Oldsmobile EightyEight. Ninety Eight kom först i tre utrustningsnivåer, Regency, Regency Elite och den sportigare nivån Touring, sedan kompletterades de båda med tillägget Supercharged för att markera fläktförstärkt motor under huven. Sista årsmodellerna försvann Touring och ersattes av Regency Special serie I eller II beroende på motorvariant, så att modellen skulle kunna sälja lite bättre på slutet. Motormässigt så fanns det endast en V6:a till buds, i standardutförande levererade den 170 hk och ett vridmoment på 298 Nm, turboversionen presterade mer: som mest 225 hk och 373 Nm (sista årsmodellen blev 1996 eftersom den drogs in då Oldsmobile Aurora lanserades).

Tyget är av något sorts cabrolettyg, inte bara ett simpelt vinyltak.

Bilen på bilden har ett spännande tillval i form av ett knappt kvarts tygtak, modell landaulet. Påkostat. Tyvärr ser det ut som om det var ett tag någon kostade på bilen något. Aluminiumfolien i fronten flagnar sakta, listerna har tappat glansen, rosten kryper fram och vänstra hörnet fram har fått sig en ganska amatörmässig lagning, men den har i alla fall målats i bilens kulör. Inuti finns röd, mjuk plysch, ombonat. En annan lustig detalj är att det står Oldsmobile på vänster främre strålkastare. Avgasröret är lätt överdimensionerat. Men än håller bilen ihop och än kommer den att rulla på gatorna, var så säker. Oldmobile, det är håller att slita på     . . . som synes.