Pontiac Bonneville - skottdagsbil 2012

På skottdagen så ska det allt vara en Bonneville på bloggen.

Pontiac Bonneville LE [årsmodell: 1987 – 1991, åttonde generationen sedan 1958], definierad som full-size sedan och vid den tiden Pontiacs toppmodell. Detta var den första framhjulsdrivna Bonneville generationen.  Den här generationen såldes också i Sverige, med växlande framgång. GM valde att lägga ned Pontiac som en konsekvens av den ekonomiska kris som kulminerade för GM år 2008. För att få kreditgarantier och på så sätt undvika konkurs deklarerade GM att de skulle koncentrera sig på Buick, Cadillac, Chevrolet och GMC, andra olycksbröder blev Saturn, Hummer och SAAB som också avvecklades, där SAAB är ett särskilt kapitel. Pontiac lades ned sista oktober 2010 utan vidare krusiduller. Jämfört med till exempel Saturn, SAAB och inte minst Buick var Pontiac i ett bättre tillstånd. De hade ett tillräckligt antal modeller som väl täckte in olika segment och dessutom relativt nyutvecklade modeller (G-modellerna). Sålde tredjebäst i GM-koncernen, så gott som dubbelt så mycket som Buick och cirka tio gånger mer än SAAB. De försökte profilera bilmärket mot lite mer prestanda orientering än sina koncernkamrater och även ta till heders bakhjulsdrift, allt för att positionera och särskilja sig mot marknaden. Kanske lite av budget-BMW stuk?  De gjorde mycket rätt men fick ändå vika ned sig, varför blev det så? Det är nämligen inte så lätt att lägga ned bilmärken. GM hade nu lärt sig lite mer efter nedläggningen av Oldsmobile några år tidigare och den nedläggningen blev dyr eftersom GM blev tvungen att kompensera återförsäljarnätet rundligt. GM måste göra något åt situationen och det blev Pontiac som lades ned eftersom främst återförsäljarnätet inte behövde kompenseras på samma sätt. De bilhandlare som sålde Pontiac sålde även andra GM-märken också och kunde överleva. Det andra viktiga skälet var att Pontiac inte var ett tillräckligt internationellt välkänt varumärke, speciellt inte på den viktiga framtidsmarknaden Kina, men det var Buick. Det kan ju kännas bittert att ett så fint bilmärke som Pontiac fick gå i graven bara så där, men i bilindustrin finns det ingen plats för bitterhet, eller sentimentalitet för den delen.

Pontiac-märket som täcker låset på bakluckan bör vridas c:a 9 grader medurs så att harmoni kan uppstå.

Åttonde generationen Pontiac Bonneville kom första modellåret i endast två utrustningsnivåer: namnlös basnivå och lite mer påkostade LE, redan 1988 introducerades SE som nytt mellanläge och topputrustade SSE anlände också, den namnlösa basnivån trillade bort. Under modellens levnad förekom det två motorer, båda V6:or, först årsmodellen fick motorn med 150 hk i prestanda och 285 Nm i vridmoment, utfördelat på 3,8 liter. Redan 1988 kom en uppgraderad 3,8 liters motor som då var på 165 hk och 298 Nm. Den motorn fick sedan hänga med oförändrad till 1991.

Bilen på bilden är av årsmodell 1990 eller 1991, en senare årgång av den åttonde generationen. Ett glänsande praktexemplar till Bonneville, väl utmärkt bruksskick, nästan lite väl bra skick för att vara bruksbil. Nå väl, den är fin och den kommer nog att bevaras för framtiden. Dock finns det lite rost att åtgärda längst ned på dörrkanterna om man ska vara petig och det ska man nog vara i detta fall. CAA*-märket på bakre stötfångaren borgar för problemfri framfart av fordonet.

* CAA = Canadian Automobile Associtaion, ungefär som M eller KAK i Sverige, fast bättre.

 . . . och nu blir det reklamfilm: för Pontiac Bonneville, förvisso toppmodellen SSE, men kul ändå.
"Vi bygger upphetsning", hmm låter bättre på engelska.