Ännu mer Saturn S-series

Första generationens Saturnbilar är kanske inte så mycket att titta på egentligen. De ser lite underliga ut, men bilmärket Saturn är intressant och har en intressant historia. GM:s avsikt med bilmärket var att göra bil på nytt sätt och tillverka en annorlunda bil för att konkurrera bättre med främst de asiatiska importbilarna på den inhemska nordamerikanska marknaden. Saturn startade 1985 och först sex år senare kom den första modellen ut, S-series. Redan där blev det fel. Genom att ta sex år på sig så tappade GM en hel del tempo. Problemet var att allt skulle vara nytt och Saturn skulle vara helt fristående från GM. Att bygga ett helt nytt bilmärke från grunden tar tid och ingen annan har gjort det i modern tid. Jag tror att ingen kommer att gör om det - det är ju vansinne att inte försöka utnyttja det som redan finns och sedan förpacka det smart.

Nästa misstag var att göra bilen så pass unik och annorlunda. Den var ju tänkt att konkurrera med de framgångsrika importbilarna. De skulle ha gjort som japanerna gjorde - kopierat värsta konkurrenterna. Knyckt idéer och framgångskoncept. Studerat deras framgångar, frågat sig: varför säljer de så bra? Nej då, så gjorde de inte. De fortsatte envist på sin egen inslagna väg. Bilmodellerna blev för annorlunda. Äventyret Saturn blev mycket kostsamt för GM och bidrog helt klart till GM:s finansiella ohälsa i slutet av 00-talet som resulterade i den stora bilmärkesnedläggningen för GM. Saturn, Pontiac, Hummer och Saab avvecklades eller avyttrades. Nu finns där bara Chevrolet, Buick, GMC och Cadillac kvar. Vem försvinner härnäst? Mitt tips: Buick eller möjligen Cadillac. Cadillac har nog mest problem just nu av fyra GM-divisionerna.

Saturn SL [årsmodell: 1991 - 1996, första generationen], compact.

SL står för S-series och Limousine.

Saturn hittade dock sina köpare, men kundskaran blev för liten. Ofta hängivna köpare som förälskade sig i den lilla rara bilen och som gillade försäljningssättet utan den klassiske i rutig kavaj iförd slemmige och otäcka bilförsäljaren. Saturn såldes till fasta och tydliga priser. Generösa garantier. De Saturn S som jag ser är nästan undantagslöst välvårdade och ser ut att vara i gott skick. Ingen rost, möjligen lite på baklucka eller motorhuv. Skälet till det är att sidorna var av plast. Karossen var så fiffigt konstruerad att den var självbärande utan speciellt stöd från sidorna. Tanken var att Saturn enkelt skulle kunna designa om modellen. Fast det utnyttjades aldrig. Hur set ser ut då en Saturn SL har krockat kan du se på bild längst ned i inlägget. Dags att ta fram stora tuben Plastic Paddic!

En annan sak som förbryllat mig är motorvarianterna. Motorn utvecklades själva av Saturn förstås. Motorn var en radfyra på 1,9 liter och den kom i två versioner: med en (1) överliggande kamaxel eller två (2). 1,9 SOHC presterade 100hk och 157Nm 1,9 DOHC presterade något lite mer, 114hk och 162Nm. Men gjorde det någon skillnad?

SL som sedanen kallades kom i tre utrustningsvarianter: SL, SL1 och SL2. Det som skiljde dem åt var enbart detaljer som till exempel klädsel, stolarnas utformning och de högre utrustningsvarianterna hade DOHC-motorn, fattas bara. Bilen på bild är en Saturn SL, mer än så går nog inte att utläsa av bilderna. Utrustningsnivå - okänd och motoralternativ - okänt samt årsmodell - okänt. Fast den är som förväntat i bra skick.

Uj-uj, plastskador och en bucklig motorhuv.

Två generationers Saturn SC

Saturn var ett annorlunda bilmärke, i alla fall var det tänkt att vara annorlunda och kanske blev det för annorlunda. Saturn var riktat mot dessa förkättrade importbilar som under årtionden gäckat och hemsökt de nordamerikanska biltillverkarna. Under åttiotalet hade både Toyota och Honda exempellösa framgångar på den nordamerikanska marknaden, trots försök att bekämpa dem med skyddstullar, andra trick och förtal. Importbilarna var här för att stanna och nu tillverkades de även direkt på kontinenten. Tanken att Toyota och Honda helt enkelt gjorde bättre bilar till bättre priser och bättre anpassade till kundefterfrågan föresvävade knappast de inhemska biltillverkarna, men de insåg att något måste göras. Främst var det väl ärkeamerikanska GM som kände sig mest pressat och de gjorde en rad satsningar mot importbilarna. Framgångarna uteblev så gott som alltid.

Saturn SC [årsmodell: 1991 - 1996, första generationen], compact.

Motorhuv och bagagelucka är av metall, övrigt är plast.
Tyvärr har lacken börjat säga upp sig på motorhuven och tycks nu lämna bilen-

Saturn var ett sådant försök, ett försök att göra bil och sälja bil på nytt sätt. Nya och egna fabriker, nytt återförsäljarnät, ny personal, nytt sätt att sälja och en ny slags bil. En ny värld skulle öppna sig. Saturn var sprunget ur Pontiac-divisionen, den även nu hädangången, och ärvde bottenplattan från dem. Resten blev nytt, nytt, nytt. Det var onekligen nya och fräscha idéer helt frikopplade från trötta GM. Spännande, och mycket kostsamt. Kunde ha lyckats, kanske. Felet blev att de gjorde precis allting nytt och på eget vis, och att det till varje pris måste bli annorlunda. Felet med Saturn var att de inte utnyttjade några synergieffekterna med att de tillhörde stora GM. De kunde gott ha använt GM för underliggande komponentförsörjning utan att spoliera alla nya fräscha idéer. Vem bryr sig om det sitter samma slags bensintank i Pontiac, Chevrolet och Saturn? Det var först 2004 som Saturn började utnyttja GM-komponenter i större skala och på slutet så såldes Opel Astra med Saturnemblem. Fast då var det länge sedan försent att räta upp skutan. Felsatsningen blev mycket dyr för GM. Att Saturn i sällskap med Pontiac, Saab och Hummer fick stryka på foten vid GM:s stora bilmärkesutslaktning i december 2008 var det knappast någon bedömare som blev överraskad av.

Det stora felet, ett fel som var genomgående i alla GM:s importbilsatsningar, var att de gjorde bilarna annorlunda och alltför särskiljande mot övriga bilmärken. Bilmodellerna liknande ingenting annat. De borde ha gjort som japanerna på sextiotalet - kopiera och stjäla med glädje, som det heter. De borde ha kopierat Hondas och Toyotas framgångsfaktorer och de borde ha utvecklat bilar som liknande importbilar. Men det gjorde de inte.

Saturn SC [årsmodell: 1997 - 2002, andra och sista generationen], compact.

Den smutsavvisande vingen på motorhuven ger bilen ett lustigt utseende. Den ser arg ut.

Saturn S-series var den första modellen från Saturn och den rullade ut till modellåret 1991. En bilmodell som har ett distinkt och kanske lite udda utseende. Jag tycker att den ser ut som något av ett litet rymdskepp jämfört med andra bilar och inte alls speciellt likt de importbilarna den var tänkt att bekämpa. Den självbärande karossen var så fiffigt konstruerad att sidorna inte utgjorde några bärande delar och därför gjordes sidorna i plast. Det var ett unikt säljargument i början, inga bucklor och ingen rost. Istället blev det sprickor, nåja  . . . Tanken var också att det skulle gå snabbt och enkelt att ändra utseende, men det var inte något som utnyttjades utan de två generationerna av S-serien ser ganska lika ut.

Saturn var ju ett nytt koncept att marknadsföra bilar på så kombinationerna av utrustningsnivåerna uttrycktes också annorlunda jämfört med vad biltillverkarna normalt använde, inga vackra långa namn som Regency, Brougham eller De Ville, ej heller några eggande förkortningar som XLT, SEL, GTi och inte heller några intresseväckande nummerkombinationer som 3800, 765 eller 400. Istället baserades namnen på de tre karossvarianterna som fanns: sedan, kombi och kupé och de benämndes SL (Sedan Level), SW (Sedan Wagon) och SC (Sports Coupe). Utrustningsnivåerna kunde vara namnlös eller tilldelades siffrorna 1 eller 2. Sedanen SL kom i tre utrustningsnivåer SL, SL1 eller SL2, kombin SW kom i SW1 eller SW2, och kupén SC i två nivåer: SC1 eller SC2. Strikt, logiskt och utan krusiduller. Lätta att följa och lätta att förstå. Lustigt nog är det för den yttrebetraktaren mycket svårt att förstå om det är en SC1 eller en SC2 som man står och tittar på eftersom utrustningsnivåerna inte markerades med särskild märkning och dessutom skilde de sig inte så mycket åt heller.

Notera den tredje dörren bakom förardörren. En liten dörr av s k självmordsmodell som gör det enklare att glida ner på baksätet.

Motormässigt erbjöds en egenutvecklad radfyra på 1,9 liter och den kom i två versioner: med en överliggande kamaxel eller två. 1,9 SOHC presterade 100hk och 157Nm och fanns i SL, SL1, SW1 och SC1. 1,9 DOHC presterade lite mer, 114hk och 162Nm och fanns i SL2, SW2 och SC2. Det är helt förbryllande varför de erbjöd två motorer som skilde sig från varandra så pass lite. Låt oss enas om att dessa bilar inte var så snabba vid rödljusen.

Saturn är dock väl värd att minnas. Förvisso annorlunda men också ett spännande bilmärke.

Saturn S-series - lite annorlunda . . .

Nutidsgrammatik. en Volvo - flera Volvo, en Saturn - flera Saturner [Plu];Volvon - Volvons, Saturnen - Saturnens [Pos].

Saturn S-series SL [årsmodell: 1996 – 2002, andra generationen] Marknadsmässigt inklassificerad i segmentet compact. Saturn var ett bilmärke som grundades av GM 1985 och som lades ned i oktober 2010. Syftet med ett helt nytt bilmärke vara att med förnyelse och på ett i alla delar innovativt sätt tillverka och försälja personbilar. Tanken att bygga helt nytt gör att jag tycker att Saturn är ett fascinerande och intressant bilmärke. Märket riktades främst mot de till den nordamerikanska marknaden importerade bilar, det vill säga bilar från Japan, Sydkorea och Europa. Importbilarna var nämligen redan för 30 år sedan ett allvarligt bekymmer för de nordamerikanska biltillverkarna. Saturn blev ett sätt att möta importhotet. Bilmärket Saturn byggdes bokstavligen upp helt nytt från grunden och helt frånskilt stora GM. Egna och nya fabriker, ny personal, nytt sätt att sälja, nya säljkanaler, ny design och nytt, nytt, nytt, egentligen blev det för mycket nytt. Att förnya är bra, men för mycket nytt blir fel. För att möta importbilar behövde GM onekligen förnya sig, men att förnya allt hade ingen gjort förut, så gjorde i alla fall inte japanerna. För att möta importbilarna borde GM ha gjort som importbilstillverkarna – kopiera framgångskonceptet, inte förnya allt. Det är dyrt att starta ett bilmärke och det är dyrt att bygga helt nytt. I början nyttjades inte heller några synergieffekter med stora GM utan det var först på slutet som Saturn motvilligt tvingades att använda andra GM-komponenter och teknik, till exempel från Opel Astra. Saturn hade kunnat bli mer framgångsrikt om det kopierat de värden som kunderna upplevde med importbilarna. Saturn borde också i betydligt större utsträckning utnyttjat GM:s övriga teknikplattformar och komponenter. Felsatsningen Saturn blev mycket dyr för GM. Att märket fick stryka på foten vid GM:s stora bilmärkesutslaktning 2008 blev därför ingen överraskning.

Bilen ser ut som ett litet rymdskepp. "- Saturn till jordkontrollen. Klar att starta, kom."

Saturn S-series har ett distinkt och särpräglat utseende. Den ser ut som något av ett litet UFO jämfört med andra bilar och speciellt jämfört med importbilarna den var tänkt att möta. Andra generationen Saturn var mycket lik den första generationen utseendemässigt. Saturn var ett nytt koncept att marknadsföra bilar på så kombinationerna av utrustningsnivåerna uttrycktes lite annorlunda jämfört med vad köparna var vana med, inga LE, GT, SLE, Regency, eller Royale, Istället baserades namnen på de tre karossvarianterna som fanns: sedan, kombi och kupé och de littererades SL (Sedan Level), SW (Sedan Wagon) och SC (Sports Coupe). Utrustningsnivåerna kunde vara namnlös eller tilldelades siffrorna 1 eller 2. Sedanen SL kom i tre utrustningsnivåer SL (namnlös), SL1 eller SL2, kombin SW kom i SW1 eller SW2, och kupén SC i två SC1 eller SC2. Motormässigt erbjöds två hopplösa radfyror, bägge på 1,9 liter, basmotorn hade en överliggande kamaxel och den andra två. 1,9 SOHC presterade 100hk och 157Nm och fanns i SL, SL1, SW1 och SC1. 1,9 DOHC presterade lite mer, 114hk och 162Nm och fanns i SL2, SW2 och SC2. Oavsett bokstavskombination kan det konstateras att det knappast gick undan, som tur var så fanns det dock rikligt med eftermarknadsprodukter för att få lite mer sprutt på dessa fyror.

Bilen på bilderna är av en tidigare årsmodell före år 2000 då den inte har fått sig en facelift.Bilen är i fint skick, mycket fint skick. Vilket inte är ovanligt för denna bilmodell. Det finns också förhållandevis många av dessa bilar i trafik fortfarande, trots att de är äldre än tio år. Ett skäl är att mycket av  karossen är av plast och rostar följdaktligen inte, men å andra sidan så brukar det bli mycket sprickor som förfular. Jag tror också att ägarna till de här bilarna verkligen tycker om dem och vårdar dem. Saturns kundkrets var nog lite speciell.  

Saturn S-series - humlefärgad

Humleeditionen av Saturn SC2.

Saturn S-series SC [årsmodell: 1997 – 2002, andra generationen] Typad som compact. Saturn var en gedigen satsning från GM på att göra-bil-på-nytt-sätt. Bilmärket byggdes bokstavligen upp från grunden och helt frånskilt stora GM. Egna fabriker, ny personal, nytt sätt att sälja, nya säljkanaler, ny design och nytt, nytt, nytt. Startskottet gick 1985 och 1990 kom de första modellen ut på marknaden, första generationen Saturn S-series. Skälet till denna satsning var i grunden att GM ville förnya sig och det är ju vällovligt, men också vid den tiden så blev importbilarna till den nordamerikanska marknaden ett allt svårare hot, i mitten av åttiotalet särskilt de japanska Toyota och Honda. Det skulle bli än värre, snart kom de Koreanska bilarna också och kunderna fortsatte att svika. De nästa femtonåren ägnade sig de nordamerikanska biltillverkarna åt att försöka ta fram framgångsrika importdödare. GM:s hopp var kanske främst bilmärket Saturn. Ingen av de tre, GM, Chrysler eller Ford, lyckades speciellt väl med det. Saturn importerades till och med till Japan och Taiwan. Mottagandet blev glatt och uppsluppet på hemmamarknaden, men försäljningen ville aldrig ta sig riktigt, i alla fall så att de höga förväntningarna kunde uppfyllas. Saturn lyckades inte mota importbilarna i tillräcklig utsträckning utan den snarare kannibaliserade på GM:s övriga märken. Äventyret Saturn kritiserades länge som en felsatsning och då GM skakades i sina grundvalar och konfronterades med konkurshot i december 2008 så var det förstås Saturn saga all. Bilmärket lades ned i oktober 2010.

Här bara en dörr, förarsidan har två.

Saturn var ett nytt koncept och också utrustningsnivåerna är lite annorlunda organiserade jämfört med det gängse rådande i GM. Inga långa vackra namn som Brougham, Impala, Regency, eller Park Avenue, utan S-series kom i tre karossvarianter: sedan, kombi och kupé, de littererades SL (Sedan Level), SW (Sedan Wagon) och SC (Sports Coupe). Utrustningsnivåerna var namnlös eller tilldelades arabiska siffror 1 och 2. SL kom i tre utrustningsnivåer SL (namnlös), SL1 eller SL2, SW kom i SW1 eller SW2, och SC också i två SC1 eller SC2. Motormässigt erbjöds två radfyror, bägge på 1,9 liter, basmotorn hade en överliggande kamaxel och den andra två. 1,9 SOHC presterade 100 hk/157 Nm och fanns i SL, SL1, SW1 och SC1. 1,9 DOHC presterade lite mer, 114 hk/162 Nm och fanns i SL2, SW2 och SC2. Oavsett bokstavskombination kan det konstateras att det knappast gick undan.

Bilen på bilderna har fått 2001 års facelift med lite rundare former, främst kring strålkastarna. Hjulbasen har också ökats. Den har en intressant tvåfärgslack, svart och gul. Till och med Saturnemblemet har fått en svart bakgrund istället för röd. Det gör att denna bil är lite unik eftersom det är en specialutgåva kallad ”Bumblebee Edition”. En SC2 med svart läderklädsel och lite annat pynt. Bilen är då av årsmodell 2001. En annan lustighet är att den faktiskt har tre dörrar, den tredje dörren är en liten bakdörr bakom förardörren så att det ska bli enklare att kliva in och ut. Ett koncept som tog ett steg längre i efterträdaren Ion kupé. Kul och färgglad bil och välvårdad är den också.

Annonsernas kändes nya och annorlunda också:

Upphovsrätten tillhör GM.

Saturn Ion - den röda linjen i svart skal

Titta nog till höger om "ION"-emblemet, det lilla märket med en röd linje på vit botten markerar prestanda.

Väl saltat yttre. Notera de bakre dörrarna. 

Saturn Ion Quad Coupe Redline [årsmodeller: 2003 – 2007, enda generationen] compact. Ion var Saturns instegsmodell. Saturn blev inte så gammalt som bilmärke, det existerade mellan 1985 och 2009. GM valde att lägga ned Saturn, Pontaic och Hummer i ett försök att undvika att bli tvingade att gå i konkurs. GM fick sina nödlån från USA:s kongress och drivs nu vidare med Buick, Cadillac, Chevrolet och GMC. Saturn var tänkt att vara ett mer oberoende bilmärke i GM. Vilket det var även om det de sista åren närmade sig GM för att förbättra lönsamheten. Ion främsta konkurrenter var: Ford Focus, Honda Civic, Hyundai Elantra, Toyota Corolla, och Volkswagen Jetta eller Golf.

Den blev dock inte lika framgångsrik som sin föregångare S-series. Modellen fanns även som sedan, för kupén gällde två utrustningsnivåer 1 eller 2 . Kan det bli enklare?  Nej, det blev inte så enkelt därför att för sedan fanns det tre varianter 1, 2 eller 3. Sedanens 2 motsvarade kupéns 1 o s v. Dessutom fanns det en högpresterande sport version kallad Redline. Redline kom i enbart färgkulörerna svart, silver, blå och röd. Motormässigt utrustades den med en turboladdad rakfyra på 2,0 liter som utvecklade 205 hk och ett vrid på 271 Nm. Med så mycket motor så avverkades 0 till 100 km/h på 6,3 sekunder. Inte illa. Om inte det var nog så sålde Saturn uppgraderingspaket som skrämde upp motorn till upp till 241 hk. Även karossen har en annorlunda utformning jämfört med övriga varianter av Ion. Den har flera luftintag t ex på sidorna, grövre utblås där bak för ljuvare motorljud och kromat så klart. Instrumentkonsolen var käckt placerat i mitten på instrumentbrädan på Ion så att alla kan se hur fort det går, men det kanske viktigaste instrumentet, laddtrycksmätaren, var placerad på rattstången (ingick dock endast i paketutrustningen Competition). Det kanske är en bra rollfördelning, föraren koncentrerar sig på turbons laddtryck och passageran kan oja sig över svindlande hastigheter.

En annan intressant sak med Ions kupévariant är dörrkonstruktionen. Kupén har faktiskt fyra dörrar. Titta noga på bilderna. De bakre dörrarna är av s k självmordmodell vilket innebär att de är bakhängda, men kan bara öppnas om framdörrarna först öppnas och det är väl tur. De två dörrarna på varje sida gör att det är inte är så besvärligt att med värdigheten i behåll stuva in sig själv i baksätet. Annars kan det ju vara lite ansträngande att försöka sätta sig i baksätet i en vanlig kupé. Speciellt om man har en egen liten krockkudde om magen. Marknadsförarna myntade raskt namntillägget  Quad Coupe för att understryka det fiffiga med fyra dörrar. Hur ser man att det är en Redline, förutom den modifierade karossen, jo, på bakluckan finns ett litet märke med en vågrät rödlinje på vitbakgrund.

Bilen på bilderna är en Redline utrustad med Competition-paketet. Det ser man på dimljusen och om man tittar in genom fönstren kan man se laddtrycksmätaren inne i kupén. Eftersom den har detta paket så måste den vara tillverkad 2005 eller senare. Bilen är rikligt saltbestänkt, men den är svart när den är nytvättad och det var faktiskt den vanligaste färgen på Redline. Trots att det var den vanligaste färgen tillverkades den i enbart 1,986 exemplar vilket gör den ganska sällsynt på gatorna. Bakluckan pryds av en bakvinge vars avsikt är att ge främst ett sportigt intryck. För att alla som inte förstår att det lilla märket med röda linjen är ett uttryck för sportighet och prestanda så finns också för tydlighetens skull ett emblem med Supercharged på bakluckan. Håll undan gemene man . . .

På taket, vänster bak, finns en liten rund sak fäst på taket. Kan det vara en GPS-antenn? Vet ej. Bilen har ett felfritt yttre under allt saltet vad jag kan bedöma – väl skött. Jag tror att denna bil fortfarande ägs av förste ägaren och att denne kör bilen mycket och intensivt, och det är ju högst förståeligt med en sådan motor. 

Saturn Ion - ringarnas betydelse

15" däck, väsentlig information när det gäller Ion.

Saturn Ion [årsmodell: 2003 – 2007, enda generationen] compact. Ersatte Saturn S-series som
instegsmodell till GM:s oberoende och annorlunda bilmärke Saturn (1985 – 2009). Saturn drevssjälvständigt från GM, allt för självständigt för att uppnå förväntad lönsamhet. Från år 2004 började dock en del synergieffekter sökas med resten av GM. Då GM i slutet av 2008 deklarerade att de måste konsolidera sina bilmärken så var Saturn inte en av dessa. GM försökte först sälja Saturn, men affären gick inte i lås och Saturn avvecklades under året. Ion blev inte heller lika framgångsrik som föregångaren S-series. Modellen fanns som sedan eller kupé, tre utrustningsnivåer 1, 2 eller topputrustade 3. Enkelt eller hur? Lika enkelt är det inte att försöka fastställa bilarnas utrustningsnivåer då emblem eller annan märkning normalt saknas, men det finns ett trick för den invigde: 1 har 14”-hjul som original, 2 har 15”, och 3 har 16” (för sedan). 

En högprestanda variant producerades också kallad Red Line (den har egen märkning dock, kupé och förstås 17”-hjul). Motormässigt erbjöds radfyror, en på 2,2 liter (140 hk / 145 Nm) och från 1996 fanns en 2,4 liter som tillval (170 hk / 162 Nm). Red Line hade en turboladdad fyra på 2,0 liter (205 hk / 271 Nm).

Flaggar för grannen i söder, stjärnbaneret påklistrat.

Bilen på bild är av årsmodell 2005 eller senare, syns på den uppgraderade grillen. Det är inte en Red Line eftersom det är en sedan vi betraktar,  men är det 1, 2 eller 3? Det är en 2, just i detta fall ser man det på att bilen är skodd med 15” som var original dimensionen. Tittar man in i kajutan kan man se att instrumentklustret är centrerat i mitten av instrumentbrädan, vilket under långa körningar kan leda till nackspärr och kanske i några enskilda fall till skelögdhet. Fordonet verkar vara i bra skick, någon repa kan skönjas i hörnen. En näpen liten väldoftande wunderbaum i form av ett gult lönn löv dinglar under backspegeln. Gissningvis är doften lönnsirap. Ägaren markerar med flaggprydda klistermärken att denne är vänligt sinnad till den stora grannen i söder.

Saturn S-series - tänkt att vara eljest

Saturn S-series SL [årsmodell: 1996 -  2002, andra och sista generationen] typkategori compact.
Saturn var ett eget bilmärke ägt av GM och existerade mellan 1985 och 2010. Det hade i alla fall till en början en mer självständig roll än övriga GM-märken. S-series är en produkt av denna mer självständiga era. Den var tänkt att konkurrera med japanska bilar. Då GM i slutet av 2008 deklarerade att de måste konsolidera sina bilmärken så var Saturn inte en av dessa. GM försökte sälja Saturn, men affären gick inte i lås. Saturn SL blev aldrig ”årets-bil” eller något sådant, utan fick nöja sig med det något mindre hedrande i att bli USA:s mest stulna bil år 2003. Förvisso en något udda merit. Motormässigt var de bestyckade med 1,9 liters fyror i två varianter SL1 en med enkelöverliggande kamaxel på 100 hk och SL2 med dubbla överliggande kamaxlar och den levererade 124 hk. 

Bilden på bilen är en 2001 eller senare eftersom den har de uppdaterade något mer rundare sidolinjerna. Bilen är i gott skick. Prickfritt yttre. Fina vinterdäck, kommer väl till pass i snögloppet. Den här ägaren är en glad ägare. Fin bil och den ser nästan lite glosögd ut på ett näpet sett. En bil att tycka om. Tvättas regelbundet och får underhåll.