Farväl till Buick LeSabre

Under många decennier var den klassiska amerikanska fyradörrars sedanen kungen på vägarna på den nordamerikanska kontinenten. Buicks sista modeller som kunde anses kvala in i den kategorin var Park Avenue och LeSabre. Där LeSabre var den billigare modellen av dem två. LeSabre var också under många år premiummärkets Buicks insteg till full-size modellerna och sålde mest i sitt segment. Den var den mest sålda Buicken även i slutet och faktiskt den mest sålda full-size sedanen på hela Nordamerikanska marknaden de sista åren. Det var ett vackert avslut.

LeSabre hade faktiskt moderniserats löpande under åren och sista generation var en modern bil och var förstås framhjulsdriven. Den hade en relativt bränslesnål och modern V6:a. Väghållningen var hyfsad och inte allt för gungig. Fortfarande så hade den stora dimensioner och den såg stor ut. Dessutom, viktigaste av allt, den kunde utrustas så att tre passagerare kunde sitta fram. Inte med helsoffa som förr men med breda s k benchseats. Vidare hade den tydliga sedandrag i formgivningen med distinkt stort bagageutrymme, rymlig och luftig kupé för passagerarna och ett väl tilltaget motorutrymme. Allt detta gjorde att den var en amerikansk full-size sedan, en av de sista från Buick.

Buick LeSabre Limited [årsmodell. 2000 – 2005, åttonde och sista generationen sedan 1959] full-size.

Limited var den högsta utrustningsnivån och Custom var basnivån.

Tydligen hittade den sina köpare. Demografiskt fanns dessa köpare främst i de övre ålderskategorierna, pensionärer på ren svenska. De kände igen sig i LeSabre, så hade ju bilar alltid sett ut. Bilen var stor och rymlig och bekväm. Allt som behövdes fick plats i bakluckan. Lagom bränslesnål motor och med lagom effekt, så att det inte gick för fort. En stor bil upplevdes också som säker ifall det skulle gå riktigt illa. Perfekt med andra ord. Problemet var bara att kundkategorin åldrades bort och tillväxten var svag, ett fenomen som drabbade hela sedan segementet. Buick slutade både i tid och i topp med sina sedan modeller Park Avenue och LeSabre. Båda ersattes av den betydligt mer samtida BuickLucerne.

Att kunder åldras och dör är ju logiskt, men varför blev tillväxten så svag? Dessa sedaner hade ju funnits i decennier med stadigt flöde av kunder på väg genom livet. En kanske något udda teori är att fyrtiotalisterna helt enkelt hade svårt att ta till sig sina föräldrars typ av bilar, de klassiska sedanerna, och att när det var deras tur nu på ålderns höst så ratade de dessa modeller i enlighet med deras lätt upproriska karaktär. Fast det tror jag inte riktigt på, men tanken är intressant. Snarare var det så att även bilmarknaden utvecklades och blev betydligt mer diversifierade med flera tillverkare, inte minst från fjärran Asien. Nya segment tillkom som exempelvis SUV och inte minst en stark tillväxt lokalt för pick-uper, trucks.

Bilen på bilderna är inte så gammal, en så där tio år, och ser fortfarande fin ut. Lite repor förstås, inget anmärkningsvärt. Tyvärr har lacken börjat bubbla friskt under bensinlocket och det är ju trist. Under huven ruvar en potent V6:a på 3,1 liter och den kunde minsann prestera hela 205 hk. Det är inte så pjåkigt. Sista generationen LeSabre påminner exteriört mycket om den föregående generationen. Det är svårt att på håll eller med ett snabbt ögonkast se skillnaderna, speciellt bakifrån. Men det är två olika generationer. Sista generationen LeSabre fick en helt ny tekniskplattform. För jämförelse skull så visas också ett par bilder på företrädaren (se bilderna nedan). Det är en Buick LeSabre Custom, det vill säga basvarianten. Årsmodellen är 1997 eller senare, och de är så lika.

Man kan ju undra varför de är så lika. Ofta brukar det ju vara tvärtom att påföljande generation utseendemässigt skiljer sig åt från föregångarna så att de ser lite ålderdomliga ut i jämförelse. Kanske var det så att Buick i sin vishet visste vilken kundkategori man vände sig till och att man beslöt sig för att hålla fast vid den, i alla fall ett tag. Även om det säkert kändes frestande för Buick att försöka modernisera för att vinna nya kundkategorier. 

En annons för Buick LeSabre årsmodell 1997:
(upphovsrätten tillhör GM)

Vid det här laget var nog kundgruppen 25 år äldre än de på bild. 

Buick LeSabre stationsvagn

Fyrkantig fram, fyrkantig bak. En sjuttiotalsmässig låda till bil. Härlig samtida design. GM måste ha nött ned många vinkelhakar detta årtionde. På sjuttio- och åttiotalen kom LeSabre även i kombiversion. Den femte generationens LeSabre Estate Wagon var så populär att den fortsatte att produceras även efter 1985 då sedan- och kupévarianterna lyftes över till den sjätte generationen. Det är inte ovanligt att de praktiska och lite mindre flärdfulla kombivarianten av en bilmodell produceras även efter det att de mer trendkänsliga sedanerna och kupéerna uppgraderats i takt med tiden. Kombimodellerna utgör pålitliga och slitstarka bruksfordon som har en egen hängiven kundkrets. Se bara på Volvo, det skulle nog gå att sälja Volvo 245 eller 745 fortfarande, och kanske till och med Volvo Duett? Nja, kanske inte.

Buick LeSabre Estate Wagon [årsmodell: 1977 – 1990, femte generationen] full-size.

LeSabre Estate Wagon var konstruerad som en klassisk stor amerikansk bil: bakhjulsdrift, separat kaross, stora motorer, gungig fjädring och stora dimensioner. Den tredje generationens LeSabre hade dock inte gått opåverkad av oljekriserna. Den var mindre och betydligt lättare än sin föregångare. Annars var det främst motorerna som påverkades då de utvecklades mot att bli snålare med bränslet till priset av effektförluster. Motortekniken var ju inte så långt utvecklad som idag. Det fanns upptill sju stycken olika motorvarianter som över tiden hittade under huven på LeSabre. Där fanns både V6:or och V8:or och även en oljebrännande och illaluktande diesel. Förståndigt nog valde Buick att klämma ned V8:or som standard i kombin. Den första upplagan var en motor på 6,6 liter med generösa 185 hk och den betraktades som den största ”small-block” som GM hade i sortimentet. Referens- ramarna var annorlunda då. Under åttiotalet så ersattes denna relik med en mer samtida V8:a på 5,0 liter på ungefär 140 hk.

Kombibilar slits hårt och de skrotas ut efterhand, de är ju främst bruksbilar, alldeles för få exemplar mognar ut och blir bevarade välvårdade entusiastbilar. Bilen på bilderna hör definitivt till den slitna kategorin. Den är av senare årsmodell, från 1984 och framåt. Detta är en bil som måste älskas innerligt och har brukats länge och intensivt. Det ser man på skicket. Det första blicken landar på är den genererande bucklan vänster fram, vilket också lett till att blinkerglaset krossats. Aj då. Olyckan ser ut att ha hänt ganska nyligen, i alla fall inom de fem senaste åren. Ytrosten är jämnt distribuerade över den lätt matta lacken och utgör nog inte ännu ett allvarligt hot. Det kanske mest olyckliga skadan är det golfbollsstora hålet intill kylarprydnaden. Titta noga till vänster om prydanden i bilden med frontpartiet. Där måste en hel del snö och vatten hamna. Kromet är för det mesta i skinande skick och original fälgarna ser snygga ut. Den har också en vackert kromat takräcke som så att säga kröner hela skapelsen. Och dragkrok finns. Det finns allt mycket att glädjas åt för denna bil.

Ska man då kalla LeSabre Estate Wagon för kombi, herrgårdsvagn eller stationsvagn? Kanske inte den mest laddade samtidsfrågan, men ändå. Kombi blir alldeles för folkligt, Buick är ju ändå ett av GM:s premiummärken. Kombi, det säljer Chevrolet och Ford. Herrgårdsvagn eller stationsvagn? Svårt, svårt. Efter noggrant övervägande föreslås i första hand stationsvagn, främst för att Buick själva kallar denna karossvariant station wagons.  . . .det är okay att säga herrgårdsvagn också.

Tyvärr blir alltid stationvagnar lite styvmoderligt behandlade i marknadsföringsmaterialet. Ofta hittar man dem längst bak på en liten bild i bilbroschyren. Det sålde ju bra ändå.


Ännu mer LeSabre hittar du här!

Ett urval från bilbroschyrer:

(upphovsrätten tillhör GM)

Buick LeSabre med kromat extra räcke

Vit lack på bilar blir aldrig bra i längden. En gammal bil med vit lack gör att rosten framträder med full skärpa och det blir gärna lätt så att roststrimmorna syns extra tydligt mot den vita bakgrunden. Det är något som nybilsköpare borde tänka på! Fast så fungerar det ju förstås inte. Första köparen köper bilen i nuläget och inte med tankar på hur den kommer att se ut 15 år från nu. Nåväl. Den vita Buicken på bilden har rost i full blom längs efter kanter och skärmar. De kraftiga roststrimmorna understryker ytterligare det lätt eftersatta skicket på bilen. Kromet behöver komma i närkontakt med innehållet i en tub Autosol. Vidare så hänger registreringsskylten fram på sniskan och en motorvärmarkabel hänger och slänger i ena framhörnet på bilen. Nåja, på plussidan noteras istället ett felfritt svart vinyltak och bilen har dessutom inga större bucklor eller skråmor. Vill man vara riktigt positiv kan man säga att den vita lacken är ganska blank där det inte finns rost.

Buick LeSabre Limited [årsmodell: 1986 – 1991, sjätte generationen], klass: full-size.

Fast det som riktigt muntrar upp är det till synes opraktiska bagageräcket på bakluckan. Detta måste en gång i tiden ha varit ett attraktivt bilmodetillbehör. Jag tycker det ser ut som en rest från forna tiders taxibilar eller något liknande. Vem surrar fast sina väskor på bageluckan? Möjligen i Indien eller Latin Amerika där de brukar överlasta sin stackars fordon. Det verkar som detta var ett populärt extra tillbehör för en så där tjugo år sedan och inte bara på Buick, även andra bilmärke erbjöd kromräcken. Hmm, ja, kanske, det ser ju ganska fint ut med blänkande krom även på bagageluckan.

Räcke på luckan utökar lastkapaciteten.

LeSabre var en pålitlig volymsäljare för Buick och var instegsmodellen till deras full-size segment. Ärlig bil som det brukar heta, man visste vad man fick för pengarna. LeSabre fick förnyat förtroende även efter 1991 och kom i ytterligare två generationer. Bilen på bilderna är av en senare årsmodell i produktionen av den sjätte generationen, antingen från 1990 eller 1991. Det är främst de heltäckande bakljusen och, förstås som vanligt, kylargrillens utformning som avslöjar det. Limited var en högre utrustningsnivå än Custom och gav lite mer komfort och aluminiumfälgar (men nu sitter tydligen vinterhjulen på). Standardmotorn oavsett utrustningsnivå var en slitstark V6:a på 3,8 liter som kunde prestera 165 hk.

Det lilla nätta motorhuvsprydnanden med Buicks tre sköldar sitter fortfarande stadigt fast och blickar framåt i bilens färdriktning. Det är härligt att bilen fortfarande brukas. Bra så.


Några vackra bilder från flydda dagar:

Foton: GM.

Buick LeSabre stor och fin

Buick LeSabre Limited [årsmodell: 1992 - 1999, sjunde generationen sedan 1959] klass: full-size.

Här har vi ett praktexemplar då LeSabre fortfarande var LeSabre, eller i alla fall var i en väl tilltagen och generös storlek. LeSabre var alltid instegsmodellen till premiummärket Buicks underbara bilmodellsvärld och den modell som sålde bäst i Buicks utbud (i full-size segmentet). Det är inte så illa. Bilen på bilderna ser inte så illa ut heller, den ser ut att vara i bra skick. Bilen ser ut att vara rostfri, inga större skråmor, dock lite begynnande klarlacksläpp på bakluckan. Trots det blänkande och gnistrande i solskenet. Synnerligen utomordentligt bruksskick får bli omdömet. 


Dessutom är det en Limited vi har framför oss, toppversionen. Det ser man bland annat på att det finns en liten kylarprydnad på huven med de tre eleganta Buick sköldarna. Inne i kupén skönjes mysig mörkblå plyschklädsel och träpaneler i finaste plastträ. Gott om plats för tre personer där fram och tre personer där bak, precis som de ska vara i en amerikansk full-size sedan. LeSabre fick förnyat förtroende efter årsmodell 1999 och kom i en åttonde och slutlig generation, sista årsmodell blev 2005. Den ersattes av Buick Lucerne.

Registrerad i provinsen Quebec, då räcker det med skylten bak.

Årsmodell 1997 fick sig en mild ansiktslyftning, den här bilen saknar den, varför den måste vara en tidigare årsmodell. Förutom i Limited kom den i en enklare version kallad Custom. Oavsett Custom eller Limited så hittas samma motor under huven; en 3,8 liters V6:a på troligen 170 hk. Den motorn hittas också i många andra GM-modeller. Enligt uppgift så avverkades färden 0 till 97 km/h på 8,9 sekunder (97 km/h motsvarar 160 mph – vilket amerikanarna använder när det ska gasas och accelereras, ska man komma upp i 100 km/h får man lägga på 2 mph, tack och lov så är Kanada metriskt.), vridet var kanske lite muntrare, 303 Nm.

Bilen står där och trycker bakom busken . . .

Till sist, en tidningsannons:

Upphovsrätten tillhör GM.

Buick LeSabre - packåsneutförande

En väl tilltagen prydnad hänger i backspegeln och sprider trivsel inne i kupén.

Buick LeSabre Limited [årsmodell: 1986 – 1991, sjätte generationen], artbestämd till full-size sedan. LeSabre var länge positionerad som instegsmodellen till Buicks stora sedaner och i produktion sedan 1959. En pålitlig storsäljare och fick också ett välförtjänat gott kvalitetsrykte. Förutom fyra dörrar så fanns det också möjlighet att få två dörrar i karossen. Denna generation blev också den första med framhjulsdrift. Det fanns under modellåren två genomgående utrustningsnivåer: Custom som var basutrustad och välutrustade Limited, under de första modellåren fanns det också en utrustningsnivå kallad först Grand National och sedan T-Type. De var inspirerade av NASCAR och kännetecknades främst att allt krom var mattsvart. De sålde så där. Buick sansade sig ganska snart och insåg att sport, stockcar och rally kanske inte riktigt låg i linje med varumärket. Klokt. Under huven fanns V6:or, alltid med slagvolymen 3,8 liter men med olika motorer och i olika utförande. Den första årsmodellen avbröt lite med en V6:a på endast 3,0 liter (150 hk/ 171 Nm) som standard. De sista årsmodellernas 3,8 liters V6:a presterade 165 hk och som tillval kunde man få ut 205 hk, då börjar det ju likna något.

Smakfullt kromat avgasrör blänker i kapp med övrigt krom.

Bilen på bilden är en Limited och av de sista årsmodellerna, antingen 1990 eller 1991. Det är grillen och bakljusen som avslöjar det. Bilen är i härligt brukskick. Det syns att den används. Det är lite synd att lacken är vit för då syns rost och roststrimmor så väl. Bilen må vara blank i lacken men det finns rost lite här och där. Lite repor får man väl också räkna med och högra hörnet fram har fått lite bättringsfärg i all hast. Det blev inte så snyggt. Trasig reflexramp bak . . .  Nog nu med anmärkningar. Det roliga med den här bilen är dess extrautrustning. Den har ett diskret vitt vinyl tak i fint skick. Men det kanske mest spännande extrautrustningen är det kromade och smäckra bagageräcket på bagageluckan som dessutom integrerar det tredje centralt placerade bromsljuset. Extra bagageräcke på bakluckan var ett moderiktigt tillbehör i slutet av åttiotalet och är inte unikt för Buick, andra bilmärken och bilmodeller erbjöd det också. Men har de verkligen använts? Det verkar opraktiskt och det måste ju se udda ut med en hög väskor eller annan last på bagageluckan. Dessutom utsätts lasten för väder och vind. Mycket krom att putsa blir det, höjer onekligen förbrukningen av Autosol polerkräm. 

Bilen blev ett lätt offer för carspotterkameran.

Extra insatt videobonus: 30 sekunders reklamfilm från 1990 för Buick LeSabre. Buick vädjar: köp den, Plymouth ägare vittnar: det blir bättre med Buick. Blir det? Döm själva.

Buick LeSabre - präktig och mäktig, jänkig

Buick LeSabre Limited [årsmodell: 2000 – 2005, åttonde och sista generationen sedan 1959], full-size. Tillägget Limited tyder här på en högre utrustningsnivå. Överhuvudtaget var detta välutrustad bilar, jag menar, det är ju en Buick. En 3,8 liters V6:a var enda motoralternativet och ur den fick man 208 hk och ett mäktigt vrid på 312 Nm. Framhjulsdrivet och automatlåda på fyra växlar. En GM-produkt som fortfarande har något av en klassisk jänkeattityd. Allt detta resulterade i bra lokal försäljning i segmentet full-size. Å andra sidan var Buicks full-size segmentet vid det här laget i behov av förnyelse till förtret för de lyckliga ägarna till LeSabre. Idag är ägarna ännu äldre, men är de lika lyckliga? ( . . . med bilen) 

Bilen på bilden är visst lite rostig i kanterna, hög salthalt tar ut sin rätt till slut, men bilen verkar annars ha fått viss omsorg och omvårdnad. Original aluminumfälgarna är fina. Ägs av herre i  övre ålderssegmentet eller motsvarande. Tyvärr nu på ålders höst är det lite svårt med underhållet av bilen. Bilen tacklar av och ägaren med den.