Regnet bara öser ned Chrysler Intrepid

Alla bilar ser bättre ut i regn, det gäller även för denna Chrysler Intrepid, eller Dodge Intrepid som de hette söder om gränsen, i USA. Syskonmodellen Vision hittade till Sverige och såldes under bilmärket Chrysler, på den nordamerikanska kontinenten hette bilmärket Eagle. Intrepid hittade aldrig utanför nordamerika och den var den mer billiga varianten av de två. För ursprunglingen är den ju bara en simpel Dodge. Bilen på bild är en tidig Intrepid eftersom den har de äldre Chrysler loggan på emblemet, den vackra och nätta Chrysler Pentagrammet. (Den nya loggan klistrades på från 1994 årsmodell och framåt.) Dessutom är det den mer välutrustade ES-varianten, med den för den tiden nya 3,5 liters V6:an med totalt 24 ventiler - det gav föraren 214 sprakande hästar att gas med. En sann Intrepid-fantast torde bli upphetsad för mindre, om det nu finns sådan entuisaster . . .

Chrysler Intrepid [årsmodell 1993 – 1997, första generationen], full-size.

Detta är den mer välutrustade ES-versionen.

Nu är det ju svårt att se det vackra Pentagrammet i fören eftersom ägare har satt fast en smutsavvisande plastvinge på fronten. Ett inte alltför ovanligt tillbehör i Kanada. Vingen skyddar inte bara mot smuts och flygfän utan också mot stenskott och vägsalt. Ser sportigt ut. Problemet är bara att det efter en tid, så där 15 - 20 år, börjar rosta ganska rikligt runt fästpunkterna. I längden blir det inte alls bra. Det finns också små blanka pentagram emblem på sidorna, precis framför främre bildörrarnas nedre högra hörn. Prydligt. Original fälgarna på hela 16” sitter på och kanske inte ser ut att vara i toppskick, men är kompletta, alla små centrumlock är på plats.

Bilen ser ju riktigt fin ut där i regnet, men jag har sett den i torrt tillstånd också och då är det inte lika muntert. Rosten är fortfarande under kontroll och inte allt för skrämmande. Men fram för allt är det taket som har stora fläckar av för stark sol och är mycket matt. Taket drar ned intrycket betydligt.  Inte snyggt alls.

Interpid och dess två syskonmodeller Vision och Concorde i Chrysler-koncernen var designade i ett nytt format kallat cab-forward, ett broschyruppslag från modell året 1997 får förklara vad det är:

Upphovsrätten tillhör Chrysler.

Chrysler Intrepid med nya loggan

Första generationens Intrepid kom som en befrielse i sällskap med Eagle Vision och Chrysler Concorde. Chrysler hade haft en tidvis besvärlig resa genom åttiotalet. De var bra nära konkurs där ett tag och underkastades en hårdhänt omstrukturering under den legendariska Lee Ioccas ledning. Då vinden vände förmåddes Renault att sälja av AMC till Chrysler och plötsligt satt man med trumf på hand: SUV i form av Jeep och Chryslers egenutvecklade vans. Marknaden för dessa tog fart, men det ordinarie personbilprogrammet blev kraftigt eftersatt. Sorgligt eftersatt.

AMC gav inte bara Jeep till Chrysler utan de vitaliserade företaget med nya moderna arbetsformer (som till exempel att jobba i kompetensöverskridande team) och nya modelluppslag. Modelluppslag som kunde spåras tillbaka till Renault, även om amerikanarna inte vill erkänna det. Chrysler myntade ett designgrepp kallat cab forward. Ett genidrag visade det sig. Cab forward innebar att jämfört med de fyrkantiga åttiotalsmodellerna som följde den gamla klassiska treboxprincipen (distinkta motorutrymmen, och passagerarutrymmen samt avskilt bagageutrymmen), så trycktes hjulen mer ut i hörnen, karossen gavs också heltäckande svepande linjer som gjorde bilen till en enhet och försedd med en bred lågt vinklad vindruta. Designen blev mycket lyckad och tog konkurrenterna på sängen.

Chrysler Intrepid [årsmodell 1993 – 1997, första generationen], full-size.

Detta är den namnlösa basversionen.

Intrepid var en Dodge i USA och Vision var en Chrysler i Europa, där den även såldes i Sverige. Intrepid var budgetmodellen av de tre, Vision lite mer sportigare och exportorienterad och Concorde var toppmodellen. Ett år senare kom den något mer tamare Chrysler LHS som designmässigt var mer konservativ. Den äldre delen av kundstocken behövde kanske få känna igen sig . . .

Bilen på bild är basvarianten och det fanns även en något mer välutrustade variant kallad ES. Basvarianten innebar trumbromsar bak, fast monterad radioantenn och standardmotorn är en stötstångsförsedd V6:a på 3,3 liter med en effekten på 161 hk. Resan 0 till 100 km/h gjordes på över 11 sekunder. Sävligt. Det är ingen racer vi tittar på även om den ser snabb ut. Bilen är av en årsmodell senare än 1994 eftersom den har Chryslers nygamla logotyp i nosen och inte det vackra pentagrammet som fanns där tidigare. Bilen är i godtagbart bruksskick. Original fälgarna hänger med. Rosten växer till sig i skärmkanterna, ja, det är ju så det brukar gå till slut.

Bilbroschyr för 1995 år modell:

Det kan ju vara intressant att titta lite i försäljningsbroschyren och se hur Chrysler säljer sitt designkoncept cab forward. Även om den nu, 1995, inte hade samma nyhetsvärde.

(upphovsrätten tillhör Chrysler)

Härlig 90-tals känsla i kabinen! Jag undrar just vad som dyker upp i "Message Board".

Guldkantad Chrysler Intrepid

Den stora majoriteten av bilägare pyntar ju inte sina bilar så mycket, kanske en liten ljusförsedd plastgran till jul, om ens det. Några få hängivna ägare tar i mycket mer. ”Go for gold” verkar vara mottot för ägaren till den här bilen. Det kanske inte är så tokigt tänkt så här inför kommande olympiska tider . . .

Men ibland blir det ju bara för mycket, bortom all måttlighet och god smak. Titta på bilderna. Framifrån ser det ganska måttligt ut bara två guldstripes på frontskyddet av plast, vackert matchande det pråliga Chrysler emblemet och man kan också se de guldfärgade lättmetallsfälgarna. Precis så att ögat fastnar och man börjar ana att detta är något extra.

Chrysler Intrepid SE [årsmodell: 1998 – 2004, andra och sista generationen] full-size.

SE var basnivån.

Bakifrån glimmar det mer. Original guldfärgade emblem och ett extra par guldaktiga Chrysler emblem på bakljusen. Även låset för bakluckan är vacketr guldglimmande och runt låset finns en prydlig liten lagerkrans, även den i guld förstås. Registreringsskyltens skruvar täcks i sin tur av små guldfärgade pluppar. En vacker helgående röd ljusramp pryder akterkastellet och intrycket förstärks också med ett antal matchande röda reflexmärken runt om registreringsskylten.

 

Tar man ett par steg närmare så ser man att på sidorna finns det original guldfärgade Chrysler emblem. Fint. Ägarens initialer D J D i guld är fastklistrade precis ovan för handtaget. Ingen kan undgå den tvålinjiga guldstripen som går längs efter sidorna och den riktigt uppmärksamme ser att även backspeglarna är inramade med guld stripe. Genom främre vindrutorna kan man skönja ett hemmagjort tillbehör i form av tyginklädda hyllor som hänger på inre dörrkanten. Lite förbryllande, de måste ju sticka ut och skava mot axlarna, och vad ska man ha dem till?

Sammantaget: utstrålar inte denna bil sann ägarstolthet?

Sista generationens Intrepid var släkt med Chrysler Concorde och 300M, men var en mer plånboksvänlig modell. Basmodellen SE hade en V6:a på 2,7 liter som presterade 200 hk. Det räckte nog en stund. Chrysler Intrepid var en Dodge i USA.

Chrysler Intrepid med pentagram

Ibland tar även biltillverkare ett jättekliv. Chrysler gjorde ett kliv i rätt riktning i början av nittiotalet då de designade om sina bilar och gjorde entré i framtiden. Intrepid var en av tre modeller som lanserades först. Det nya vågade greppet var att hjulen förskjuts något mer mot hörnen av karossen och att karossen nu utgjorde en hel designenhet, till skillnad från det mer klassiska tre box konceptet; distinkta motorutrymme, förar- och passagerarutrymme och bagageutrymme. Det resulterade i att kupén blev större på bekostnad av motorutrymmet. Det löstes genom att tvärställa motorn och då kunden fronten bli ännu mer slankare och lutande. Chrysler kom att kalla, denna för den tiden nya design, cab-forward. De marknadsförde hårt på den nya designen och resultatet uteblev inte  Den nya slanka designen gjorde succé. Jämför Intrepid med företrädaren Dynasty på bilden längst ned. Skillnaden är stor.

Chrysler Intrepid [årsmodell 1993 – 1997, första generationen], full-size. 

Själv är jag lite förtjust i första generationens cab-forward modeller. Karosserna har vackra och välavvägda linjer i designen. Det ger som helhet ett slankt och nätt intryck. Designen har faktiskt något tidlöst över sig och den ger fortfarande ett modernt intryck. Dessa bilar måste ha varit verkligen nyskapande för cirka tjugo år sedan. I alla fall så chockades konkurrenterna som stod där med sina fyrkantiga kloss modeller. Intrepid hette Dodge i förnamn i USA och förutom Intrepid lanserades samtidigt systermodellerna Chrysler Concorde som blev toppmodellen och exportversionen Eagle Vision som såldes som Chrysler Vision i Europa och i Sverige. Ett år senare kom Chrysler LHS och blev väl inte lika lyckad deisgnmässigt. Chrysler fortsatte med cab-forward designen för nästa generation, fast då tycker jag att de svullnade upp lite väl mycket, titta på denna andra generationens Intrepid. betydligt fläskigare, eller hur?

Bilen på bilderna är en tidig årsmodell, 1993 eller 1994, eftersom den fortfarande har Chryslers vackra klassiska logotyp, pentagrammet, på huven. 1995 byttes dessvärre denna stilrena logotyp ut mot den retroinspirerade nuvarande loggan. Den nya är mycket mer rörig och bara för att den är äldre behöver den inte vara bättre. Chrysler skulle ha fortsatt med pentagram-temat. Nåja.

Intrepid kom i två utrustningsnivåer, en basvariant och en lite mer välutrustade och finare variant döpt till ES. Bilen på bilderna är basvarianten och har därför trumbromsar bak och standard motorn är en stötstångs V6:a på 3,3 liter. Den presterar cirka 160 hk under gynnsamma omständigheter. Designen må vara ny och vågad, men tekniken där under milt sagt väl beprövad. Man kan inte få allt. Bilen är i lite slitet skick så här efter nästan tjugo år i trafik. Förståeligt. Vänstra hörnet fram är intryckt och för övriga hörn har inte heller tiden gått spårlöst förbi. Där finns repor och avskrap här och där. Vänster framskärm ser ut att vara utbytt. Vi får glädjas åt att original fälgarna sitter på, om än smutsiga. Hyfsat bruksskick får bli slutomdömet.

Föregångaren:

Före, efter - så här såg föregångaren till Intrepid ut.  . . . man kan ju tro att det är en Volvo "sjufyrtio".
(Upphovsrätten tillhör Chrysler.)

Chrysler Intrepid - cab forward

Motorvärmarsladden hänger och slänger.

Chrysler Intrepid [årsmodell 1993 – 1997, första generationen] kategori: full-size. Bakgrunden var den att Chrysler haft ett ganska tufft åttiotalet, speciellt i början av decenniet, men tack vare den legendariska Lee Iacocca fasta ledning hade koncernen lyckats växa. Inte minst tack vare förvärv och allianser, framför allt av AMC (American Motors Corporation) med dess attraktiva Jeep-division och Chrysler var också i lag med Renault ett tag. Designmässigt var Chrysler i slutet av åttiotalet definitivt i bakvattnet. Tack vare influenser, produktidéer och inte minst personal, från AMC och Renault så värkte Chryslers cab-forward designkoncept fram. Med cab-forward menas att hjulen förskjuts något mer mot hörnen av karossen och att karossen utgör en hel designenhet, till skillnad från det mer klassiska motorutrymme, förar- och passagerarutrymme och bagageutrymme. Kupén blir större på bekostnad av motorutrymmet. Det löstes med att tvärställa motorn och då kunden fronten bli än mer slankare och lutande. Men det finns inte mycket utrymme att mecka motor på i dessa bilar. De tre första modellerna Intrepid, Vision och Concorde kom samtidigt och slog världen med häpnad, nåja, välkomnandet var i alla fall varmt. Försäljningsframgångarna utblev inte. Dodge Intrepid var billigast, Eagle Vision var avsedd för export och krigade mot importsedaner (den såldes även i Sverige som Chrysler Vision), Chrysler Concorde blev Chryslerkoncernens toppmodell. I Kanada döptes Intrepid till Chrysler Intrepid. Det var mer vanligt tidigare att bilar som exporterades till Kanada upphöjdes till Chrysler istället för mer folkliga Dodge. Skälet var att kunderna i Kanada inte var lika välbeställda som i USA, men alla vill ju ha Chrysler. Bilen byggdes dessutom i Kanada, i Brampton nära Toronto i Ontario. I och med cab-forward ryckte Chryslers åt sig initiativet och framstod som en modern biltillverkare med nytt, tilltalande och läckert utbud. GM och Ford togs på sängen då Intrepid konkurrerade framgångsrikt med Chevrolet Lumina och Ford Taurus. Idag ägs Chrysler av Fiat.

Intrepid kom i två utrustningsvarianter, en namnlös basvariant som även hade helsoffa fram som tillval och ES som var sportigare och hade bromsskivor runt om. Motorsmässigt fanns det två V6:or, standard motorn var på 3,3 liter med stötstänger som så småningom avgav 161 hk och 245 Nm, lågvarvig. Den andra V6:an var på 3,5 liter och hade en överliggande kamaxel och då blev det mer varv och lite mer sprutt: 214 hk och 300 Nm.

Bilen på bilden ger ett aningen bedagat intryck. Lite olika färgnyanser mellan motorhuv och framskärmar kan skönjas, centrumlocket på ett av hjulen har trillat av, lite rost här och där. Inga större bucklor eller repor dock. Den är av årsmodell 1996 eller möjligen 1997 eftersom den har dimljus fram. Bilen är i bruksskick, och det är väl bra? Helt okay.


Några utklippta sidor från försäljningsbroschyren: (upphovsrätten tillhör Chrysler)

Chrysler Intrepid - silverfisken

Notera de överdimensionerade dimljusen - tränger igenom vilken Lützendimma som helst.
Motorhuvens front skyddas av en plastsköld, även bilen i bakgrunden har en.

Chrysler Intrepid ES [årsmodeller: 1998 – 2004, andra och sista generationen] framhjulsdriven full-size med visst sportstuk. 


Bilen har numera klassisk s k Chrysler cab-forward design. Cab-forward var ett designbegrepp som myntades för Chryslers för den tiden (1990-talet) nya och modernistiska design. Den innebar att vindrutan flyttades fram mot framhjulen och bakhjulen sköts bakåt så att kupén kunde dras ut än mer. Längre hjulbas med andra ord. Vilket i praktiken också medförde ett mindre motorutrymme till motorteknikernas förtret, för att inte tala om alla GDS:are. I USA hette denna modell Dodge. Det var vanligt, speciellt tidigare, att Dodge blev Chrysler på den kanadensiska marknaden och på så sätt blev lite finare, men för samma pris. Marknadsbedömningen var att kanadensiska kunder inte var lika välbeställda som kunderna söder om gränsen. De småsnåla Kanadickerna ville helt enkelt inte betala så mycket, men de ville ha Chrysler. 


Lustigt nog så tillverkades alla Intrepid av denna generation i Brampton, Ontario, Kanada. En del fick Dodge-emblem, andra Chrysler, samma bil. Hårdaste konkurrensen kom från GM:s Buick LeSabre, Oldsmobile Eighty Eight, och Pontiac Bonneville, samt även Toyota Avalon. Tre utrustningsvarianter: en instegsvariant som var namnlös, sportiga ES och efter 1999 den mest sportiga varianten: R/T. När det gällde motorer stod V6:or till bjuds. Basvarianten fick hålla tillgodo med en V6:a på 2,7 liter (200 hk/257 Nm), ES blev utrustad med en fartigare V6:a på 3,2 liter på 225 hk och ett vridmoment på 305 Nm. R/T fick en V6:a på 3,5 liter som avgav sprakande 242 hk och 339 Nm, den motorn var senare valbar även för ES.

Cab-forward - fast bakifrån, så att säga.

Bilen på bilderna har unnats extrautrustning. Stabiliserande vinge på bakluckan för högfartskörning, vindavisare för både sollucka och sidofönster för högre komfort och mindre drag, samt ett frontskydd i form av en täckande plastsköld, allt i matchande färger. Det sistnämnda skyddet är en ganska vanlig syn på bilar i provinserna Ontario och Quebec. De finns i form av plastsköldar eller heltäckande vinylskydd. De ska skydda bilens front mot stenskott, frätande vägsalt och smuts i största allmänhet, och på sommaren från alla möjliga flygfän och insekter. De gör de säkert, men då de suttit på i många år så uppstår det rostskador, speciellt i fästanordningarna. Plastskölden är fäst med clips och har distanser fästade på huven och där startar angreppen. Speciellt olustigt blir det då dessa skydd börjar släppa och flappa i hög fart på motorvägen. På bilden på bakifrån kan man skönja den ombonade kabinen, där synes sportiga vita mätartavlor och ljusa träslag i konstträ, samt mysig och mjuk velour. Bilen ger onekligen ett sportigt intryck och det stämmer, det är lite riv i dessa bilar. 

Framsidan på broschyren. Notera det främsta försäljningsargumentet: cab-forward, design som säljer, jajamen!
Upphovsrätten tillhör Chrysler.