Visar inlägg med etikett Mercedes-Benz. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mercedes-Benz. Visa alla inlägg

onsdag 7 november 2012

Mercedes-Benz 230 med fena

Gamla Mercor ser man inte varje dag, i alla fall inte i Kanada. Bilen på bild är rättare bestämt en fenmerca med kortnos och den var en enklare modell än de lite finare W111:orna och W112. Mercedes fenmodeller från början av sextiotalet, egentligen kom de redan som 1959 årsmodell, åldrades snabbt designmässigt. Det var inte ovanligt att de sågs på med ett visst förakt längre fram och det tog många år innan de togs till nåder i Mercedeskretsar. Själv tycker jag de är läckra. De har vackra linjer och fenorna är ju egentligen ytterst måttliga jämfört med de amerikanska bilarna från 1959, å andra sidan försvann dessa fenor fort i början på sextiotalet. Jag minns de här bilarna från min barndom så det har ju fått en stark påverkan. Jag får också bekänna att jag till och med har ägt några 220S själv i yngre dagar. Jag är helt enkelt svårt jävig som smakdomare i detta fall.
Mercedes-Benz 230 [årsmodell 1966 - 1968, andra och sista generationen, beteckning: W110], full-size sedan.
230 var den mest välutrustade versionen av W110.

Bilen på bild är utrustade med den raka sexan på uppborrade 2,3 liter därav beteckningen 230. Den nordamerikanska marknaden kräver så stor slagvolym som möjligt för att attrahera köparna. Om bilen är tillverkad efter juni 1966 leverera den en effekt på 120 hk enligt DIN och den fick då ta hjälp av två stycken Zenithförgasare. Fast 2,3 liter och drygt hundra hästkrafter var inte så mycket att komma med i mitten av sextiotalet jämfört med de amerikanska konkurrenterna. Å andra sidan var det en annan byggkvalitet, glansspridande europeiskt prestige varumärke och vem vill inte ha den vackra mercedesstjärnan på kylaren? Dessutom är dessa sexcylindiga motorer gjorda för att köras med, köras timme in och timme ut på das Autobahn. De amerikanska konkurrenternas motorer torde koka och bete sig inom en timme eller så. Dock fick man vara utrustad med lite tålamod innan bilen kommer upp i 100 km/h. Vänettid: drygt 12 sekunder. Egentligen inte alls illa med tanke på att det är en sextiotals bil. 


Utrustningsmässigt så hängde det mesta med från den tidigare generationen. Enkel och spartanskt, men gediget tyskt funktionell interiör. Hårda och fasta säten. Svart bakelit och plast runt om i kupén, inte så mycket träbitar i dessa modeller. 230 standardutrustades även med utfällbart armstöd i baksätet - det var ju ändå toppmodellen av W110. Fast mer lyx än så blev det inte. Det blev inte så lång produktionstid av 230. Den slutade i all stillhet att produceras i januari 1968. Måttliga 40 258 bilar blev det totalt. Mercedes hade annat i bakfickan och W110 avlöstes av de mer moderna modellerna W114/W115, de framgångsrika kompaktmercorna.

Men har den inte fel navkapslar? Är det 14" däck som sitter på?

Bilen på bild är i ett härligt bruksskick. Lite sliten, lite ärrad, lite rost. Bucklig stötfångare och inte fullt ut raka lister. Lacken glänser, i alla fall på de flesta ställen och kromet det glänser riktigt bra och dessutom sobra vita ringar på däcken. Allt är komplett. Detta är verkligen en bil att älska villkorslöst.



Till sist några bilder från bilbroschyren för 1966 års modell:
(Daimler-Benz AG äger upphovsrätten)

MB 230 i all sin prakt.
De skira vårgrönskande björkarna framhäver de vackra formsköna linjerna  på bilen.
Den suddiga förgrunden understryker betraktarens smygande ha-begär efter bilen.

Helmut mekar gärna med din bil . . .  med ring på finget(!)
I det här fallet har sexan de törstiga Solex-förgasarna och  då kom det bara ut 105 hk.
 Lite trist. Topplocket vilar upp och ned i bakgrunden.


Om du nu har läst bloggtexten noga och ordentligt så förstår du att denna interiör kommer från någon av de mer enkla modellerna.

lördag 6 oktober 2012

Chevy II Nova och en tysk


När man tänker på Chevrolet Nova så tänker man på en liten bil och tänker man på en Mercedes-Benz 300SEL så tänker man på en stor bil. Det gör nog de flesta. Påpassligt nog så stod det två sådan bilar tätt parkerade intill varandra intill en verkstad. Det ser inte ut att vara så stor skillnad, inte ens på längden. Mercedesen verkar inte mycket större än Chevan. Kan det vara riktigt? Ögonmåttet säger ett par decimeter. Internet säger något annat; Mercedesen är 352 mm längre . . . hmmm. Bredden skiljer på 120 mm till Mercedes favör, och höjden är nästan densamma, enbart 3 mm skillnad. Nåja. Chevrolet har lägre kylare och rakare linjer vilket gör att den ser bredare ut än den är. Mercedes med sin kylare i upprätt hållning gör att den å andra sidan verkar vara högre. Bilarna är nästan samtida och även om Chevy II kom ut tidigare så påbörjades nog designarbetet ungefär samtidigt. Tyskarna tar tid på sig och grundliga är de dessutom.

Till vänster: Chevrolet Chevy II Nova 400 [årsmodell 1962 - 1965, första generationen], compact.
Nova 400 var toppversionen.
Chevy II var ett direkt svar på Fords framgångsrika compact-modellserie Falcon, Plymouth Valiant var en annan konkurrent och den togs fram i rekord fart. Endast 18 månader. Det var en enkel och konventionell samt praktisk compact, en småbil med den tidens mått mätt. De första åren sålde modellen hyfsat, men blev sedan kannibaliserade av den något större och elegantare systermodellen Chevelle och försäljningssiffrorna planade ut. Tydligen var modellen stadigt lönsam och hittade till sin kundkrets för den hängde med ända till 1979 och uppnådde fem generationer.

Chevan på bild är av årsmodell 1963. Det är grillen och fram för allt emblemens placering som fastställer det. Bilen är vackert lackad i en glänsande turkos kulör. Det är toppversionen Nova 400 vi betraktar och den har en rak 6:a med överliggande kamaxel under huven på rykande 120 hk. Muskelbilsrallyt hade inte börjat riktigt, men så småningom hittade även V8:a aggregat in under huven och Nova deltog framgångsrikt vid rivstarter vid trafikljusen i slutet av decenniet.


Mercedesen intill är en 300SEL 3,5 - årsmodell 1969 till 1972. Internt kallad W109. Mercedes hade lite oordning i modellbeteckningarna vid den tiden då dessa inte längre följde motorvolymen, förut betydde 220 - 2,2 liter och 300 - 3,0 liter, men nu fick modellen tillnamnet 3,5 eftersom den har en 3,5 liters V8:a. ur dessa ynka 3,5 liter fick den tyska ingenjörsvetenskapen ut upp till 200 hk, inte illa för den tiden. En amerikansk biltillverkare fick inte alls ut så mycket ur motsvarande 213 kubik tum. Det är alltid lite trassligt med olika måttsystem, liter och kubik tum. Än värre är att en amerikansk hästkraft (hk) vid den tiden inte var riktigt samma sak som en tysk hästkraft. SAE och DIN, de två standardiseringsorganen hade två olika definitioner, så 200 Mercedes hk är egentligen 230 amerikanska hk. Idag har världen enats om DIN hk så en hk är en hk över allt.

Själv tycker jag att denne Mercedes karossform är en av de vackraste och mest lyckade bildesignen någonsin. Klassisk och tidlös, evigt linjeskön. Det är den vackraste Mercedesen alla kategorier. Ursprunget kan härledas till den tidigare generationens designmässigt ifrågasatta fen-Mercedes (W111 m fl), men denna kaross fick en mycket mer lugnare och harmonisk linjeföring. Bilen på bild är utrustad med amerikanska framljus och sidoljus vilket stör intrycket något. Den ser mycket bättre ut med de tyska enhetsframljusen.


Mercedesen har en bra matt lack. Den ser rak ut i plåten, men tyvärr har rosten börjat fräta på motorhuven. Skärmkanter och trösklarna kanske också borde få lite uppmärksamhet avseende rostbekämpning, dock inget allvarligt. Sedvanlig missfärgning av kromet över avgasröret får vi bortse ifrån. Alla stjärnförsedda navkapslar sitter på plats, bra. Chevan ser ut att vara i bättre skick. Observera de klädsamma tunna röda cirklarna på Chevans däck. Framtiden ser ljus ut för båda bilarna, de ska ju snart in på verkstaden för att pysslas om och renoveras. Toppen.


Det finns ju onekligen ett drag av kulturskillnad mellan Chevrolet och Mercedes från sextiotalet och det avspeglar sig inte minst i bilbroschyrmaterialet, låt oss avsluta med att bläddra lite . . .

Chevrolet Chevy II årsmodell 1963:
På omslaget en Nova på blomsterängen. Ny bil och glad flickvän, livet kan inte bli muntrare.

Fortfarande föredrog marknadsavdelningen tecknade illustrationer, gärna i bjärta färger. Skåda det lila vattnet i bakgrunden. Undrar just vilken processindustri som finns där . . . En fördel är ju att människorna på teckningen kan krympas lite så att bilen ser större ut.


En dvärgliknande dam håller på att embarkera bilen. Tecknade människor i
forna tiders bilannonser och broschyrer är aldrig över 150 cm, snarare 140 cm.


                                                              - Sven, varför är leran rosa?
                                                              - Lugn älskling, det beror på att vi är med i en bilbroschyr.


(Upphovsrätten till broschyrmaterialet tillhör GM.)


Mercedes-Benz bilbroschyr från modellåret 1969:

Strikt, enkelt, tydligt och tyskt. Bilden är dessutom konstnärligt aningens suddig. En bil för höga anspråk, tro jag det.
(Upphovsrätten till broschyrmaterialet tillhör Mercedes-Benz.)