Mercedes-Benz 230 med fena

Gamla Mercor ser man inte varje dag, i alla fall inte i Kanada. Bilen på bild är rättare bestämt en fenmerca med kortnos och den var en enklare modell än de lite finare W111:orna och W112. Mercedes fenmodeller från början av sextiotalet, egentligen kom de redan som 1959 årsmodell, åldrades snabbt designmässigt. Det var inte ovanligt att de sågs på med ett visst förakt längre fram och det tog många år innan de togs till nåder i Mercedeskretsar. Själv tycker jag de är läckra. De har vackra linjer och fenorna är ju egentligen ytterst måttliga jämfört med de amerikanska bilarna från 1959, å andra sidan försvann dessa fenor fort i början på sextiotalet. Jag minns de här bilarna från min barndom så det har ju fått en stark påverkan. Jag får också bekänna att jag till och med har ägt några 220S själv i yngre dagar. Jag är helt enkelt svårt jävig som smakdomare i detta fall.

Mercedes-Benz 230 [årsmodell 1966 - 1968, andra och sista generationen, beteckning: W110], full-size sedan.

230 var den mest välutrustade versionen av W110.

Bilen på bild är utrustade med den raka sexan på uppborrade 2,3 liter därav beteckningen 230. Den nordamerikanska marknaden kräver så stor slagvolym som möjligt för att attrahera köparna. Om bilen är tillverkad efter juni 1966 leverera den en effekt på 120 hk enligt DIN och den fick då ta hjälp av två stycken Zenithförgasare. Fast 2,3 liter och drygt hundra hästkrafter var inte så mycket att komma med i mitten av sextiotalet jämfört med de amerikanska konkurrenterna. Å andra sidan var det en annan byggkvalitet, glansspridande europeiskt prestige varumärke och vem vill inte ha den vackra mercedesstjärnan på kylaren? Dessutom är dessa sexcylindiga motorer gjorda för att köras med, köras timme in och timme ut på das Autobahn. De amerikanska konkurrenternas motorer torde koka och bete sig inom en timme eller så. Dock fick man vara utrustad med lite tålamod innan bilen kommer upp i 100 km/h. Vänettid: drygt 12 sekunder. Egentligen inte alls illa med tanke på att det är en sextiotals bil. 

Utrustningsmässigt så hängde det mesta med från den tidigare generationen. Enkel och spartanskt, men gediget tyskt funktionell interiör. Hårda och fasta säten. Svart bakelit och plast runt om i kupén, inte så mycket träbitar i dessa modeller. 230 standardutrustades även med utfällbart armstöd i baksätet - det var ju ändå toppmodellen av W110. Fast mer lyx än så blev det inte. Det blev inte så lång produktionstid av 230. Den slutade i all stillhet att produceras i januari 1968. Måttliga 40 258 bilar blev det totalt. Mercedes hade annat i bakfickan och W110 avlöstes av de mer moderna modellerna W114/W115, de framgångsrika kompaktmercorna.

Men har den inte fel navkapslar? Är det 14" däck som sitter på?

Bilen på bild är i ett härligt bruksskick. Lite sliten, lite ärrad, lite rost. Bucklig stötfångare och inte fullt ut raka lister. Lacken glänser, i alla fall på de flesta ställen och kromet det glänser riktigt bra och dessutom sobra vita ringar på däcken. Allt är komplett. Detta är verkligen en bil att älska villkorslöst.

Till sist några bilder från bilbroschyren för 1966 års modell:

(Daimler-Benz AG äger upphovsrätten)

MB 230 i all sin prakt.

De skira vårgrönskande björkarna framhäver de vackra formsköna linjerna  på bilen.
Den suddiga förgrunden understryker betraktarens smygande ha-begär efter bilen.

Helmut mekar gärna med din bil . . .  med ring på finget(!)
I det här fallet har sexan de törstiga Solex-förgasarna och  då kom det bara ut 105 hk.
 Lite trist. Topplocket vilar upp och ned i bakgrunden.

Om du nu har läst bloggtexten noga och ordentligt så förstår du att denna interiör kommer från någon av de mer enkla modellerna.