Skymning över Lincoln Continental

Det här är modellen som verkligen tynade bort och försvann tyst in i historiens töcken. Lincoln Continental är ju sannerligen en klassisk Lincolnmodell, en bilmodell som utstrålat prestige och framgång, en bilmodell för sanna jänkejärnsentusiaster och även dessvärre en modell där presidenter mördats (Kennedy 1963). Continental är ingen dussinbil. Själv minns jag bäst de läckra 70-tals bilarna (femte generationen - inklusive Mark IV och Mark V). Stora bilar, verkligen stora, strikt fyrkantiga och utstrålande kraft och exklusivitet. Dessutom hade de ett läckert litet operafönster på sidorna. Extravaganza för alla pengar. Modellen producerades under lång tid, redan 1939 dök första modellen upp. Uppehåll, förutom under kriget, mellan 1949 - 1955, därefter kontinuerlig produktion till 1980. Omladdningen under 1981 och de sista generationerna producerades från 1982 till 2002. Dock kan man konstatera att de sista tjugo åren var mer eller mindre i utförsbacke, trots väl avvägda moderniseringar och följsamhet till bilutvecklingen.

Lincoln Continental [årsmodell: 1995 – 2002, nionde och sista generationen], full-size sedan 

Det tycks ha gått bättre för den interna konkurrenten Lincoln Town Car som byggde på mer beprövade tekniska koncept och konservativ amerikansk bildesign. Modellen Town Car var ju dessutom sprunget ur Continental och man skulle kunna säga att Town Car förde de mer renodlade amerikanska sedanen vidare in i åttiotalet och vidare. Lincoln Continental Mark serien, kupémodellerna, förde sitt eget liv på sidan om och blev Mark VII och Mark VIII med ungefär samma utseende som sedanen Continental. De tynade också bort.

I slutet av nittiotalet var Continetal och Mark-serien mer eller mindre utkonkurrerade av importbilarna till den nordamerikanska markanden. Lexus och Accuras exempellösa framgångar och den hårdnande konkurrensen från BMW och Mercedes-Benz gjorde att det var dags för avsked inför modellåret 2002. Modellproduktionen avrundades med en lätt oinspirerad Collector's Edition.

Bilen på bild är från före 1998 års facelift. Tja, vad ska man säga om den? Jag tycker att bilmodellen är en utslätad skugga av sitt stolta förflutna. Sorgligt intetsägande design. Ingen karaktär alls. Fast allt är dock inte elände för under huven finns en härlig V8:a på 4,6 liter med dubbla överliggande kamaxlar och 32 ventiler som avgav 260 hk. Resan 0 – 100 km/h raskas av på ungefär åtta sekunder. Måste kännas muntert. Fast det gäller ju förstås att få ned vridet i asfalten med de drivande framhjulen.

 . .  om du någon gång bläddrat lite förstrött i 1997 års bilbroschyr för Lincoln så kanske du kommer ihåg detta uppslag?

Efter att ha spelat Tennis i det starka motljuset är det skönt att krypa in i den mörka kupén.

Samtida annons: