Snövit Chrysler New Yorker med vinyl

I slutet av åttiotalet kom Chryslers top-of-the-line fortfarande i pråligt och synbart lyxigt utförande, extra allt liksom. Det skulle snart nog komma att ändras, men låt oss ta tillfället i akt och njuta en stund av hur en amerikansk lyxbil tog sig uttryck från den tiden. Bilen har genomgående breda och fina kromlister, och framför allt många kromlister. Bakre delen av taket har ett flärdfullt kvarts vinyltak som avgränsas med en extra bred targaliknande krombåge. Förgyllda emblem skvallrar inte bara om modellnamnet New Yorker utan också om utrustningsnivån som är Landau. Landau var mellannivån och kännetecknades bland annat av just detta kvarts vinyltak. I fronten finns luckor för strålkastarna och pricken över i:et är den vackra motorhuvsprydnaden som utgörs av en genomskinlig glasbit utformad efter Chryslers pentagram. Bilen ser ut som en gräddbakelse de luxe.

Chrysler New Yorker Landau [årsmodell: 1988 – 1993, tolfte generationen], full-size.

Jämfört med dagens bilar så ser bilen liten ut. Den är formgiven som om den vore större än den är (den är bara 4,9 meter lång). Ett resultat efter decennier av down-sizing. Dessutom är designen på åttiotalsvis lite fyrkantig och framför allt följer den det klassiska trebox konceptet (motorbox, passagerarbox, bagagebox). Allt detta gör att den ser lite nedkrympt ut jämfört med moderna bilar. Dagens bilar har en mer ihopflytande design vilket gör att de verkar större och mulligare. Allt går in i varandra så att säga, motor-, passagerar- och bagageutrymme. New Yorker kom i en sista och trettonde generation men då var designen inspirerad av Chryslers cab forward design. Några exempel på klassisk cab-forward-design är Chrysler koncernens modeller Vision och Concorde.

Bilen på bilderna står lite inparkerad mot väggen så det var svårt att få en bra heltäckande bild framifrån, men det gör inget. Det fick bli fler bilder bakifrån istället. Bilen ser ut att vara i bra bruksskick. Visst, rosten har börjat komma och olyckligtvis syns den extra väl mot den vita lacken. Originalhjulsidorna är hela och fina, och alla sitter på sina platser, snyggt! De fina vita däcksidorna förhöjer ytterligare det påkostade intrycket. Notera också de små nätta stänkskydden bak. Näpet. Framifrån ger bilen ett sömnigt intryck. De där strålkastarluckorna tycks alltid ge senare ägare bekymmer. På något sätt lyckas luckorna alltid fastna eller dråsa ned i nedstängt läge. Nåja, med lite tejp eller ståltråd kan man åter igen köra omkring i mörkret i ljuset från strålkastarna.

Beundra motorhuvsprydnande, ett metallinfattat gnistrande Chrysler pentagram. 

Utrustningsversionen Landau fanns bara mellan 1988 och 1990 så bilens årsmodell kan bestämmas till det intervallet. Om motorhuven öppnas så kan man skönja en V6:a; för första årsmodellerna var den på 3,0 liter  (blygsamma 141 hk), 1990 kom en ny V6:a på 3,3 liter (låga 147 hk) och från 1991 en större motor på 3,8 liters som gav tre hk till: 150 hk, men med bättre vridmoment. Ingen rasande utveckling av motorprestanda precis. Inte fanns det några V8:or heller . . . Lyxen hittades inte i motorutrymmet utan på utsidan.

Japp, det är Landau-versionen av New Yorker.

Har du läst så här långt så måste du bara jämföra detta inläggs New Yorker Landau med toppversionen av New Yorker kallad Fifth Avenue som tidigare publicerats på bloggen. Den bilen är ännu läckrare och har också ett kvartsvinyltak men med ännu mer prål på. Kolla upp den också.


Ännu mer om Chrysler? På den här bloggen finns det mycket om Chrysler och om olika modeller. Allt detta hittar du här!

Till sist erbjuds en titt i utdrag från bilbroschyrerna.
(Upphovsrätten tillhör Chrysler)

Med nedfällda stårlkastarluckor står den där i mörkret och lurar med glimmande positionsljus.

"Lyxig, prestigeladda, bekväm och komfortabel, och smidig . . . " det är ingen hejd på superlativen.

Överst en bild på Fifth Avenue, inte Landau, undre bilden visar basmodellen.