Mercury Grand Marquis med Montigua tak

Halvt vinyltak, en del av Montigua-paketet

Mercury Grand Marquis LS [årsmodell: 1998 – 2002, tredje generationen sedan 1983] klass: full-size sedan.

En bil ungefär lika amerikansk som äppelpaj. Inte bara det, Grand Marquis var den mest sålda Mercuryn och var mycket lönsam. Kanske lite för lönsam för Mercury för märket orkade aldrig riktigt förnya sig under dess sista decennium, så det gick illa till slut. Mercury lades ned 2011. Den typiska kunden hade hög ålder och grundtekniken var lätt föråldrade den med: längsmonterad V8:a, separat ram, stelbakaxel, och bakhjulsdriven. Den sist tillverkade bilen av märket Mercury var faktiskt en Grand Marquis. Den sista av sitt slag, en teknik- och modellepok gick i graven, kanske snarare rullade ned i graven. Fords motsvarighet var en annan klassiker Ford Crown Victoria. 

Det finns faktiskt fler Grand Marquis bilar rullandes på gatorna här i Ontario än Crown Victoria, om man bortser från polisbilar som så gott som alltid är Crown Victoria, ofta vita, eller vit/svarta. Det som gjorde att ögat fastnade på den här bilen var dess tak. Den har ett halvt vinyltak som extra utrustning. Fascinerande. Ibland är taket gjort av samma tyg som används för cabriolettak. Ibland bara ett kvarts tak. Ett som jag tycker lite lustigt och pråligt extra utsmyckning som förekommer kom på den nordamerikanska bilmarknaden. Taket ska nog imitera forna tiderna bilar (och hästdragna droskor) då den bakre halvan av bilen där fin-folket satt hade väderskydd och föraren utsattes för vädrets makter. Lite exklusivt så där. Alltid kul att se.

Ägaren markerar intresse för häst-jazz - yeee-haaaa

Bilen är en tillfällig besökare i grannskapet och har varit lite svårfångad på bild eftersom ägaren parkerar in den hela tiden. Svårt att få till bra bilder. Ägaren är en dam född på fyrtiotalet, baby boomer som de kallas här, och i Sverige kallade fyrtiotalist eller rent ut sagt köttberg. Färgat hår, runda brillor och ser fortfarande ut att vara någon form av aktivist, trogna sina ideal från forna tider. Det hedrar henne. Man ska aldrig vika ned sig. En dag så såg jag bilen i snögloppet och denna gång i gathörnet (lite lätt fel parkerad). Rusade fram i position och fick några snabba bilder. Fin bil i utmärkt skick, inga nämnvärda skavanker. Verkligen en trevlig bil.

Montigua-utrustad med vinyltak, allt designat av EDG.

LS var mellannivån när det gällde utrustningsnivå, insteget kallades GS, men det verkar som om inte så många valde den. Kunde man kosta på sig en Mercury då fick det kosta lite. Enbart en motor fanns att tillgå under dessa modellår, en V8:a med enkel överliggande kamaxel, inte så varvvillig kanske, men med redigt vrid. Precis som det ska vara i denna typ av bil. Effekt: 215 hk vid 4,400 varv. Allt för att skapa ett värdigt framskridande. Låt oss till sist titta på några frestande broschyruppslag . . .

I försäljningsbroschyren hittar vi:     (upphovsrätten tillhör Ford)

Jajamensan, Mercury gick på export till arabländerna.