måndag 30 juli 2012

Cadillac Eldorado från mitten av åttiotalet



Detta är en riktig personal luxury car - smaka på det. Bilmodellen Eldorado tillhör ett segment med stora lyxiga kupéer. Där kanske Eldorado var den främsta bland Oldsmobile Toronado, Ford Thunderbird, Buick Riviera, Lincoln Mark Series och alla andra. Att kunna unna sig en så stor bil bara för sig själv med bara två dörrar och så lite lastutrymme måste ju vara höjden av lyx. Ingenting för barnfamiljer eller mindre bemedlade ungdomar.
Cadillac Eldorado Biarritz[årsmodeller: 1979 - 1985, nionde generationen], full-size.
Biarritz var den högsta utrustningsnivån.
Bilen på bilden är en sen årsmodell, årsmodell 1984 eller 1985. Under huven en V8:a förstås, och den var trots bränsleinsprutning bara på ynka 135 hk. Sorgligt. Motortekniken hade inte utvecklast så långt på den tiden. Bilen på bild är i ett rimligt bruksskick. Den har definitivt sett bättre tider, men håller fortfarande ihop och ger samman-taget, på avstånd, ett tämligen gott intryck. Kommer man närmare kan man se att det saknas en del delar runt om, speciellt karossens kanter ger ett nästan lite fransigt intryck. Lacken är fläckvis påmålad och förbättrad. Lite rost tittar fram här och där, men inget allvarligt. Vinyltaket längs bak ser snyggt ut, dock ser det ut som om det fattas några kromlister längs kanterna. Original aluminiumfälgar sitter på och däcken har en diskret vit ring, i alla fall däcken bak. Kromet behöver putsas på lite det också. Det finns att göra . . .


Utdrag ur 1984 års bilbroschyr för Cadillac Eldorado:
Extra mycket material och trevlig läsning.

(upphovsrätten tillhör GM)
Sober första sida på broschyren.  Ser snyggt ut på vilket soffbord som helst.

1984 var det dags för en cabriolet-versíon också, senast det begav sig var 1976.

Instegsmodellen.

Biarritz var bättre upp.





Tidningsannons - 1985 blev sista årsmodellen

2 kommentarer:

  1. Amerikanska bilar har aldrig riktigt varit min grej och jag har väl alltid tänkt "stor bil, stor stark motor". När jag nu ser vad många av 80-talarna presterade blir jag förvånad. Med 135 hk i en V8 och all plåt att släpa runt på så kan det inte ha varit några fartmonster. Bränsleekonomin kan inte heller ha varit direkt lysande. Intressant att följa din blogg och bli lite mer allmänbildad. Det som skrivs om amerikanska bilar handlar ju mest om 50-, 60- och 70-talarna.

    SvaraRadera
  2. Tack.
    Egentligen är det otroligt att få ut så lite av så mycket. Ofta var ju V8:orna på 4 eller 5 liter. Det var väl så att det var föråldrad motorteknik där plötsligt bränsleförbrukning och avgasvärden styrde. Två aspekter som inte ens funnits på kartan tidigare.

    SvaraRadera