 |
Bilen på bilderna ser ut att kunna vara i hyfsat skick. I alla fall på
avstånd ser det ut så. Helt repfri är den inte, speciellt inte i fronten. Det
ser ut som om ägaren parkerar väldigt nära husväggen där hemma. Det är
förståeligt för Grand Marquis är ju stora och långa bilar. Motorvärmarkabeln
hänger och slänger och bidrar också till att slita på lacken. Även
registreringsskylten fram är redigt avskrapad efter närkontakt med husväggen. Registreringsnumret
får man gissa. Lacken är dessutom tillråga på allt något befläckad av fågelbajs.
Hmmm . . . Bilen ser dock betydligt bättre bakifrån. Där ser den riktigt fin
ut. Titta på bilden.
 |
| Mercury Grand Marquis LS [årsmodell: 1992 – 1997, andra generationen], full-size. LS var den vanligtvis den högsta utrustningsnivån, och ibland den enda. |
Jag trodde att bilen ägdes av en äldre herre som för länge sedan passerat
ålderssträcket för folkpension. Men där tog jag fel, för precis då jag var klar
med fotograferingen kom där en ung man med tillhörande flickvän, lika ung även
hon. Det lyckliga paret var ju bara i koltåldern då denna bil rullade av bandet
från S:t Thomasfabriken i Talbotville, Ontario, Kanada. Unga män i gamla
sedaner är en relativt ovanlig syn. Kanske är bilen ett arv från far- eller
morföräldrarna, sämre arvslott än det kan man nog få.
För att förhöja försäljningsvolymerna så gavs det då och då ut specialversioner, ett par
av dem visas här:
(upphovsrätten tillhör Ford)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar