Chevrolet Bel Air fast en 74:a

Kombinationen Chevrolet och Bel Air hade mist sin glans under sjuttiotalet. Femtiotalets toppmodell var nu gemenligen devalverad till snikversionen. Caprice Classic, Impala och Bel Air var samma bilar men i olika utförande. Caprice Classic var finast, Impala var standard modellen och Bel Air var den enkla och billiga budgetalternativet. Medan Classic Caprice och Impala kom i en rad olika utförande så kom Bel Air i en version – 4-door Sedan. Enkelt och simpelt. Dessa Chevrolet-bilar såldes i enorma volymer och måste ha varit en vanlig syn i omgivningen. Nu ser man dem knappast alls, möjligen undanställda längst bak på någon stökig bakgård.

Bilen på bilderna ser ut som om den också snart kommer att bli undanställd på en bakgård. Den ser sorgsen och hängig ut. Skicket är inte det bästa och omvårdnaden verkar det vara lite si och så med. Inuti i kupén ser det ut som en soptipp, föraren får knappt plats. Höger sidoruta bak har ersatts med plast fastsatt med silvertejp. Stötfångarna hänger lite på sned och den ljusblå lacken är bra matt. Modellemblemet har för länge sedan ramlat bort. Bakluckans lås är försvunnet. Ja, listan på nedslag kan göras hur lång som helst . . . Men original navkapslar sitter fortfarande på. Fast egentligen är det något av ett under att bilen fortfarande rullar och är i trafik. Detta var billiga bilar som var avsedda att slitas ned under några år och sedan ersättas med ny bil igen. Slit-och-släng. En Chevrolet Bel Air från sjuttiotalet står dessutom oftast inte högst upp på bilentusiastens önskelista. Tyvärr tror jag inte att detta numera unika exemplar av Chevrolet Bel Air kommer att bevaras till eftervärlden. Det är en förlust.

Chevrolet Bel Air [årsmodell: 1971 – 1976, sjunde generationen], full-size.

Bel Air stod längst ned på modellstegen och var en lågbudgetversion av Impala.

Bilen är av 1974 årsmodell. På sjuttiotalet så ändrades i princip utseende för varje årsmodell där Caprice Classic fick nytt utseende och förra årets utseende ärvdes vanligtvis av Impala, Bel Air hakade på. Att det är just en 74:a kan man bland annat se på att de gula sidoljusen är placerade på sidorna bakom strålkastarna. Där bak fick Bel Air nöja sig med enbart två baklyktor per sida. Impala fick tre. Under huven V8:a förstås och standard motorn var på 5,7 liter. I Kanada fortsatte Chevrolet att sälja och marknadsföra bilar med modellnamnet Bel Air till 1981. I USA var sjunde generationen den sista.

Bel Air får inte mycket utrymme i bilbroschyrerna. Först i ena hörnet på sidan 15 så omnämns Bel Air men ingen illustration. Synnerligen styvmoderligt behandlad. Fast i ärlighetens namn var bilmodellen Bel Air främst inriktad mot företagsförsäljning som till exempel polis-, taxi och hyrbilar. Därför tyckte nog Chevrolet att det inte behövde skriva så mycket om den och kanske det inte fanns så mycket att skriva om heller.

Utdrag ur 1974 års bilbroschyr:

(upphovsrätten tillhör GM)

Uppe i högra hörnet står det lite om Bel Air också, men bilderna visar Impala.