Ford Mustang - mitt i svackan

Fem liter fördelat på åtta burkar. Punkten mellan femman och nollan är röd [5.0].

Ford Mustang LX [årsmodeller: 1979 – 1993, tredje generationen] Urtypen för pony car (svenska: ponnybil). Ford Mustang är onekligen en ikon och en särdeles framgångssaga inom bilindustrin. Nästan alla känner igen den, även min gamla mamma. Klassiska Mustang (första generationen: 1964 – 1974) finns det relativt många välbevarade exemplar av och de tittar gärna fram vid tjänlig väderlek, och de senare generationerna syns frekvent bränna bakhjulsgummi på gatorna. Inte lika vanligt förekommande är exemplar ur den tredje generationen. Den generationen utsträckte sig under ovanligt många år och den fick två rejäla facelift under den tiden, 1987 och 1991. Tidvis var det ganska svåra år för Mustang och det är det som gör denna generation intressant. En av de djupaste svackorna marknadsmässigt inträffade i mitten av 1980-talet. Vikande försäljningssiffror gjorde Ford synnerligen oroliga och de övervägde faktiskt att lägga ned Mustang, de trodde att marknaden för ponnybilar var förbrukad. Efter omfattande kundprotester bestämde sig Ford för att ge Mustang en chans till. Satsningen blev 1987 års facelift, och det gick till slut vägen, för försäljningen tog sig igen, men först 1988. De skulle dock komma fler dippar längre fram, men de får inte plats här. Åren innan 1987 så fanns det tre utrustningsnivåer att välja på: LX (mer flärd), GT (mer sport), eller den särskilda högprestandaversionen SVO (som nästan såg ut att vara en egen modell). Motormässigt var redan de svåra åren över och det erbjöds: en radfyra på 2,3 liter som gav tama 88 hk/160 Nm (inte så prestanda inriktat precis), i turbo-version levererade den från 120 hk upp till c:a 200 hk (för SVO), eller den från 1986 sprillans nya bränsleinsprutande V8:an på 4,9 liter som levererade 157 hk.

Sorglig formgivning, inspirerad av Ford Escort?

Bilen på bilden är av årsmodell 1986. Det ser man på det tredje bromsljuset på den diskreta bakspoilern på bagageluckan. Så här såg Mustang ut när det var som mörkast . . . På den ljusa sidan får man ändå räkna att bilen är utrustad med V8:an på exakt 4,942 liter slagvolym, avrundat uppåt till 5,0 på emblemet på sidoskärmarna. Rosten anfaller, omfattande rostangrepp där vindrutan möter taket, rost på skärmar och kanter. Den ena av de vänstra strålkastarna paret har drabbats av starr eller motsvarande. Det här är en bil som är värd att få lite omvårdnad. Varför inte bevara ett exemplar från en av Mustangs dystraste stunder?

Några utrivna sidor från försäljningsbroschyren: (upphovsrätten tillhör Ford)