Pontiac Firebird Trans Am gammal & grå

Där står den, en Trans Am, i det skarpa morgonljuset.

Pontiac Firebird Trans Am [årsmodell: 1982 – 1992, tredje generationen sedan 1967], klass: muscle car.

Ibland är det så att vissa bilar inte borde få förändras alls, de borde istället stoppas in i en tidskapsel och bevaras för oändligheten. Den här bilen är en sådan bil. Vilket fullständigt underbart patinerat skick. Sliten och nött, ungefär på samma sätt som klippor slipas av vatten, vind och sol. Lacken är sliten, klädseln är trådsliten, allt är förslitet. Vackra roststrimmor och rostrosor, till och med rosthålen är vackra . . . kanske inte, där gick jag lite för långt. Nåja, bilen är faktiskt lite speciell och det måste vara en speciell ägare som lyckas hålla den rullande i detta skick.

Trans Am var högprestanda versionen av Firebird. Tyvärr gjordes konstruktionen av den tredje generationens strax efter den andra oljekrisen 1979 varför de första årsmodellernas motorer kanske inte riktigt kännetecknas av effekt och vridmoment, men istället med snålare bränsleförbrukning. Bilen på bilderna är från några år in i produktionscykeln, gissningsvis årsmodell 1983 eller 1984 av fälgarna att döma. Den har inte 1985 års ansiktslyftning. Då i mitten av åttiotalet hade det börjat repa sig en smula och Trans Am kom i standardutförande med en V8:a på 5,0 liter, på antingen 150 hk eller möjligen på 190 hk. Det fanns överhuvudtaget många olika motorvarianter för Firebird, hela nio stycken, och effekten kunde också variera mellan årsmodellerna. Dessutom fanns det olika spännande paket som kunde beställas vid köpet, paket med mer komfort, mer flärd eller än mer prestanda. Efter köpet öppnade sig hela eftermarknadens utbud men ännu mer möjligheter att få ut det mesta ur sin Firebird Trans Am.


Titta gärna på flera Firebirds - de hittar du här!.

Låt oss fly in i försäljningsbroschyrens löftesrika värld. Härlig åttiotalskänsla i dessa bilder.

En bilfront med attityd.

Vattenplanande Trans AM, tål väta.

Garanterad brudmagnet.

Även snikversionen fick lite reklamtext i slutet. Motorn var på 2,5 liter och med fyra sprakande cylindrar.

Stora bilden visar de läckra Recardo-stolarna som alla ville ha, men de var extra utrustning minsann, lilla bild 6 visar standardstolarna.
Instrumenten ger gedigen cockpitkänsla - klart starta.

(upphovsrätten till broschyruppslagen tillhör GM)