När Oldsmobile Cutlass Ciera var som bäst

Flera modeller hos Oldsmobile hette Cutlass i förnamn. Cutlass Ciera var tidvis den modell som sålde bäst. Bilen på bild är av årsmodell 1987 eller möjligtvis 1988. Vid den tiden gick det fortfarande bra för Oldsmobile eller i alla fall trodde de det själva. Den långa utförslöpan mot nedläggning kan kanske inte riktigt skönjas ännu, men problemen började definitivt torna upp sig. Över en miljon bilar sålda 1986 minskade till 670 000 bilar 1987 och drygt 500 000 bilar 1988. Försäljningssiffrorna vek ned sig och tog sig aldrig mer. Varför? Marknaden förändrades raskt, men inte Oldsmobile. De importerade bilarna (främst Toyota och Honda) attraherade yngre kundgrupper och ledde till svag återväxt, och de äldre kundgrupperna som köpte Oldsmobile blev just äldre och färre. Modellutbudet bestod förvisso ännu i slutet av åttiotalet av många modeller med flera varianter, men det var inte tillräckligt brett och åldrades snabbt.

Oldsmobile Cutlass Ciera Brougham [årsmodell 1982 – 1988, första generationen], mid-size.

Brougham var den välrustade toppversionen.

Bilen på bilden är en Brougham, den finaste Cutlass Ciera som gick att köpa. Den är vackert lackad i Dark Teal Blue Metallic och har ekerförsedda låsbara hjulsidor. Däcken har vita smala ringar på yttersidorna - raffinerat. Klädseln inne i kupén var av mjuk velour kallad Paris Knit Velour. Det är en klädsel som är mycket mjuk det. Motormässigt kom som standard en rakfyra på 2,5 liter som det kanske inte var så mycket att yvas över. Den kunde kraftsamla 98 hk, som tillval fanns en V6:a på 2,8 liter. Det kom inte ut så mycket effekt ur den heller. Suck. Brougham fick också ett litet huvornament på motorhuven att ståta med. Bilen är också utrustad med ett extra förkromat bagageräcke på bakluckan, ”top-trunk luggage rack - add style and room”. Ett fullkomligt onödigt, men helt moderiktigt tillbehör dessa år. Notera hur elegant det tredje lagpåbjudna bromsljuset är integrerat med bagageräcket. 

Under modellbeteckningen på framskärmarnas sidor finns dessa år också en rad med flaggor som länge har förbryllat mig en smula. Det är femton flaggor på rad i följande förvirrande ordning: USA, Kanada, Belgien, Finland, Italien, Storbritannien, Nederländerna, Schweiz, Frankrike, Portugal, Sverige (japp!), Spanien, Danmark, Italien igen (!) eller kanske Irland, och till sist Tyskland. Varför det är så vet ingen. Oldsmobile var ju helt inriktat på den inhemska nordamerikanska marknaden. Detta var ingen exportbil och den var långt ifrån någon världsbil. Flaggorna var nog menade att muntra upp de nordamerikanska kunderna på något sätt och ge den lite europeisk flärd kanske.

Bilen är i fint skick. Den glittrar från alla håll i solljuset och är en mycket god företrädare för en amerikansk bilmodell. Mycket krom, mycket pynt och lite udda detaljer här och där. Synd bara att bilens motor är så oamerikansk liten och klen.

Vi klipper ur följande uppslag ur Oldsmobiles bilbroschyr för modellåret 1987:

(Upphovsrätten tillhör GM)

Brougham med huvornament

Det lustiga är att snikversionen fick behålla 1986 års grill. (Se bilen i mitten.)
Övriga versioner blev uppgraderade.