Mercury Grand Marquis LS [årsmodell: 1992 – 1997, andra generationen] utan tvekan en full-size och med bakhjulsdrift. Modellen är Mercurys toppmodell och såldes i respektingivande volymer. Mellan framhjulen hittas en V8:a med enkel överliggande kamaxel, vilket är lite unikt. Den var på 4,6 liter och presterade 210 hk resp 366 Nm i vridmoment. Klassisk nordamerikansk bilprodukt: V8:a fram och drivning bak, mjuk och skön fjädring, stor och fläskig, vad kan gå fel? Det gäller att utveckla sina produkter i takt med marknaden. Grand Marquis var redan en dinosaur i mitten av 90-talet med sin ursprungliga övergripande design med anor från 1979. Kundbasen åldrades helt enkelt bort och Mercury orkade inte förnya sig utan förtvinade. Ford lade därför ned Mercury som bilmärke 2010. Paradoxalt så var Grand Marquis storsäljaren under många år och gav god vinst, men kanske just det var problemet.
Bilen på bilden är från 1995 eller senare eftersom den har fått en mild facelift. LS-utsmyckad med läderklädsel. Den typiske ägaren av dessa bilar är äldre män och spåren efter ägaren kan bekräfta detta. Hatt på instrumentbrädan som i sin tur har inslag av bjärt konstträ, i hyllan vid bakfönstret ligger en basker som krigsveteraner har här i Kanada. Handikapptillståndet väl synligt. Allt detta tyder på en äldre herre. Det var ju just det som långsiktigt blev problemet för Mercury. Bilen har en sportig rödstripe på sidorna som kontrasterar trevligt mot den blå lacken – en kanske inte helt lyckad kombination för färgblinda betraktare. Kan bara hoppas att ägaren är i bättre skick än bilen. Den har svag slagsida åt vänster, fjädringen är paj. Rostig och avskavd. Vänsterbakljus har fått en tillfällig lagning av tejp som nu ser ut att ha blivit en mer permanentad långsiktig lösning. Men än kommer den att gunga fram på vägarna. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar