Chevrolet Lumina

Chevroletmärket i grillen ville inte vara med längre och den beslöt att skjuta ut sig.

Chevrolet Lumina [årsmodell 1995 – 2001, andra och sista generationen] framhjulsdriven mid-size sedan. Lumina axlade manteln efter Caprices nedläggning 1996 på så sätt att den också kom i taxi- och polisutförande. Man kan ju tycka att skillnaden var ganska stor mellan modellerna, i alla fall storleksmässigt. Jag vill minnas att det var en motorjournalist som liknade Caprice vid mimosasallad, vad för sallad är då Lumina? Vissen råkostsallad kanske . . . Den här andra generationen Lumina fick ingen kupéversion för den fick bli en egen modell döpt till Monte Carlo. Utrustningsvarianterna var två i början, en namnlös basvariant och LS, för att täcka upp efter 1996 för nedlagda Caprice och Impala SS (högprestanda varianten av Caprice) så introducerades även LTZ. Basmotorn var en V6:a på 3,1 liter på 161 hk och 251 Nm, som tillval för LS och LTZ fanns först en V6:a på 3,4 liter på 215 hk som 1998 ersattes av en större V6:a på 3,8 liter som konstigt nog presterade lite mindre, 200 hk. Hur kan det gå så galet? Lumina blev inte så långvarig på den nordamerikanska marknaden. Den ersattes marknadsmässigt av nya Impala från år 2000 och sista årsmodellen såldes mest till hyrbils- och taxiföretag.

Bilen på bilderna är mest troligt basvarianten, trots original aluminiumfälgarna som var tillval på snik-modellen. Motorhuven anfalls av rost, roststrimmorna rinner ned över stötfångaren. Chevroletmärket i grillen har trillat ur, bakluckans Chevroletmärke har tappat nästan all blå färg. Svart film hindrar insyn, och lika bra är väl det. Bilen är inte så välskött.

Urklipp från säljbroschyren:

Upphovsrätten tillhör GM.

Subaru Outback - endast fyra dörrar

Ovanlig sedan.

Subaru Outback Limited [årsmodell: 2000 – 2004, andra generationen] fyrhjulsdriven mid-size sedan. Det är just sedan utförandet som gör denna Subaru lite speciell. Kombiversionen av Subaru Outback såldes på många marknader, även i Sverige. Subaru Outback fyradörrrars sedan ser man inte så ofta, inte ens här i Ontario. Typiskt att Subaru kände sig tvungna att producera en sedan för den nordamerikanska marknaden. Ett annat särskiljande drag är att denna bilmodell ger intrycket av att ha tvåfärgslack, inte vanligt nu för tiden, annat var det förr, på femtio- och sextiotalet målades bilarna gärna upp i flera färger. Det är egentligen inte två billacks färger utan det är högt uppdragna och skyddande ”plastkåporna” i en matchande nyans. Trevligt med lite avvikande design. Utrustningsnivån Limited innebar för Outbacks del mitt i mellan den namnlösa basmodellen och den högre utrustningsnivån L.L Bean (L.L bean är en amerikansk tillverkare av fritidskläder – lite co-branding så där). Basnivån och Limited fick nöja sig med en rak 2,5 liters fyra som presterade 165 hk och gav ett vridmoment på 221 Nm, 0 till 100 km/h avverkades på 9,5 sekunder. Det fanns också en V6:a på 3,0 liter som avgav 212 hk. Utrustningsnivån H6-3.0  var en Limited med denna V6:a, V6:an fanns också för utrustningsnivån L.L Bean och VDC (som utrustades med antisladdsystem).

Titta till höger - ett CDN-märke, motsvarar S-märket, också en ovanlig syn.
Fisk-märket till vänster kan tyda på regelbunden kyrkgång.

Bilen på bilderna är kanske lite otvättad, men i hyfsat skick. Den är repfri och inga bucklor, rak i plåten. Man får ett bra intryck,    . . . på håll. Tyvärr börjar rosten komma försiktigt smygande runt skärmkanterna. Synd. Nationalitetsmärket är påklistrat där bak, CDN, en ovanlig syn. En kanadensisk bils utlandsresa brukar gå till USA och ingen orkar klistra på ett märke för att åka dit.

Acura TL - Hondalyx fast bättre

Det här bilmärket gav speciellt GM, men även Ford och Chrysler ångest.

Acura TL 3.2 [årsmodell 1996 – 1998, första generationen] mid-size sedan. Acura är Hondas premium bilmärke och är riktat mot marknaderna i USA, Kanada, Mexico och Kina. Bilmärket skapades 1986 och var så framgångsrikt att Toyotas raskt tog fram ett eget lyxbilmärke, Lexus. Nissans motsvarighet heter Infiniti. Man kan säga att Mercury var Fordkoncernens motsvarighet. Utrustningsnivån 3.2 av TL var den mer välutrustade med läderklädsel och annat trevligt, utrustningsversionen 2.5 försökte verka sportig. Motormässigt utrustades 3.2 med en V6:a på 3,2 liter (vad annars) med 24 ventiler som åker upp och ned. V6:an presterade 200 hk och gav ett vrid på 285 Nm. Det gjorde att bilen sköt iväg från 0 till 100 km/h på 8,8 sekunder. 2.5:s motor var en längdledes monterad rak femcylindrig motor på 2,5 liter och den avgav mer blygsamma 176 hk, hur sportighet kunde uppstå där ur fattar inte jag.

Nästa gång ungarna smäller igen bagageluckan med en smäll så lossnar emblemet.

Bilen på bilderna håller på att deemblera sig själv (engelska: debadging). ”Acura” emblemet är för länge sedan borta och ”3.2 TL” hänger på sniskan, men vad gör väl det? Bilen ser fin ut i övrigt. Tittar man in i kupén ser man svart välskött läderklädsel och annan vacker utsmyckning, i backspegeln hänger ett sött alster från barnens pappslöjd. Allt andas familjeharmoni. Den här första generationen och även den andra generation kändes mycket som en egen modell, även om släktskap och ursprung finns med Honda Vigor och Honda Legend. De senaste generationerna av Acura TL har krympt och likheten med Honda Civic är slående.

Extra insatt bonusbild: Acura TL t v och Honda Civic t h. Årsmodeller 2007 eller kanske 2008. Lika som bär.

Ford Contour - nu avskrynklad

Uppdatering Ford Contour SE Sport: 

I inlägget från den 27 januari så hade bilen fått höger framskärm bucklig och grillen trillat bort. Det kan nu meddelas att ordningen nu är återställd. Bilens framskärm är tillknackad och den saknade grillen åter på plats. Alla kan känna sig lugna. 

NY BILD: Bild tagen idag. Bilen är reparerad. Bucklan fixad och grillen på plats.

Den skoningslösa starka solskenet avslöjar dock att rosten har börjat äta sig in undre balken, högra sidan. Svensk bilprovning skulle inte tillstyrka ett godkännande. Hugaligen . . .

Efter olyckan, skrynklig skärm och grillen är borta.  

Innan olyckan.

Ford Contour SE Sport [årsmodeller: 1995 – 2000, enda generationen] typdefinition compact sedan. Precis som vanligt finns det en motsvarande modell i Mercury divisionen. Där hette bilmodellen Mercury Mystique, se hur lika de är! Ford Contour fick ingen direkt ersättare i USA eller i Kanada. I Mexiko ersattes den med Ford Mondeo och med svenska ögon så ser man släktskap mellan Contour och Mondeo, men det var inte riktigt samma bil. Contour kom inledningsvis i tre utrustningsvarianter och de littererades med Fords vanliga uppsättning bokstäver: GL (sniknivå), LX (ombonat) och SE (ombonad och sportig), från 1996 fanns det ett sportpaket kallat Sport för GL och SE. Över åren så introducerades en namnlös instegsvariant, LX trillade bort ett tag, men återkom. GL togs bort senare på slutet. 1998 återkom LX och SVT (ombonad och än mer sport) tillkom. Motormässigt erbjöds en radfyra på 2,0 liter (125 hk) eller en V6:a på 2,7 liter (170 hk). I SVT-versionen avgav V6:a upptill 200 hk. En riktig raket.

Bilen på bilderna är från 1998 eller senare eftersom den har fått sig en Mondeo-liknande face-lift. Under huven finns 2,7 liters V6:an på 170 hk. Det vittnar inte minst emblemet ”24v” om. Lite avskrapad i hörnen, reflexrampen bak är lite trasig, men för övrigt var bilen i hyfsat bruksskick tills här om dagen. Då jag passerade såg jag den igen och nu har den fått sig en redig buckla höger fram, så pass redig att kylargrillen har trillat ur. Trist. Bilen ägs av en dam i trettioårsåldern med rödfärgat hår.

Buick Riviera - inte så mycket riv i

Buick Riviera [årsmodell 1986 – 1993, sjunde generationen sedan 1963] klassificerad som full-size kupé riktad mot marknadssegmentet personal luxury car. Framhjulsdriven. Klassisk bilmodell som andas individualism, sportighet och ganska gott om pengar. Den sjunde generationen skalades av en hel del utsmyckning och fick sundare dimensioner, men ändå sticker den ut. I mitten av 1980-talet var marknaden för den här typen av bilar (andra exempel är Ford Thunderbird och Oldsmobile Toronado) på väg utför och så småningom försvann den helt. Kundkategorin blev över tiden mer intresserade av välutrustade SUV-bilar. Inledningsvis fick Riviera en elektronisk instrumenttavla med touchkontroller. Alldeles på tok för tidigt och med den tidens grova grafik så fick det aldrig något fotfäste (se broschyrbilden längst ned), men det var framtiden som pekades ut. Idag har vi iPads. För denna generation fanns bara en V6:a tillgänglig. Den var på 3,8 liter och presterade 170 hk för de sista årsmodellerna, vridmomentet var då på 298 Nm. Förutom den välutrustade basmodellen fanns det en till högre utrustningsnivå kallad T-Type. Det fanns också ett utrustningspaket Grand Touring med lite mer spänst i fjädringen och bredare däck. Den sjunde generationen Riviera blev en besvikelse försäljningsmässigt sett.

Bilen på bilderna mötte jag då jag kom gående längs gatan. Den framfördes i hög hastighet av en kortvuxen prydlig äldre herre iförd hatt. Gubbe med hatt med andra ord. Bilen parkerades raskt och han sprang över gatan till en restaurang. Antingen var han jättehungrig eller, mer troligt, mycket försenad till ett viktigt lunchmöte. Bilen blev i alla fall felparkerad. Själv vände jag på klacken och fick några bra bilder. Bilen är av årsmodell 1991 eller senare. Det är grillen som avslöjar det. Bilen är av nästan lika klanderfritt yttre som ägaren själv var, om man bortser att framhjulen har stålfälgar och bakhjulen aluminiumfälgar. Det är nog så att vinterdäcken sitter på fram och sommardäcken är fortfarande på bak (bilen har ju framhjulsdrift . . . ). En inte allt för ovanlig syn i Ontario, Kanada.


På den här bloggen finns det mycket om Buick, du hittar allt här!


Utdrag ur försäljningsbroschyr: (upphovsrätten tillhör GM)

Eagle Vision = Chrysler Vision i Sverige

Eagle Vision, första generationen cab-forward design. Slanka linjer.

Eagle Vision ESi [årsmodell 1993 – 1997, enda generationen] kategori: full-size, driver på framhjulen och kom i en fyradörrars sedan utförande. 

Eagle var ett eget bilmärke hos Chrysler mellan åren 1988 till 1999. Bilmärket Eagle ärvdes från AMC (American Motor Corporation) då Chryslerkoncernen köpte AMC 1987. Det var inte Eagle som varumärke som Chrysler var ute efter. Det var bilmärket Jeep som de var ute efter och därmed kunna erbjuda SUV-produkter. SUV-marknaden var då en tillväxtmarknad i vardande. Detta gjorde att Eagle blev något styvmoderligt behandlat och inte fick någon mer framträdande plats bland bilhandlarna. Eagle försvann slutligen i dammet av DaimlerChryslers bildande (och det är ju en egen historia). Bilen hade nära släktskap med första generationernas Chrylser Concorde och Chrysler Intrepid (Dodge Intrepid i USA) - alla i det för den tiden nya och tilltalande designkonceptet cab-forward (hjulen mera uttryckta till hörnen och större kupéutrymme), men Vision fick ett mer ”europeiskt” utförande, vilket i princip innebar separat framstolar och gula blinkers. 

Den var så pass europeisk så den såldes även i Sverige, men då under namnet Chrysler Vision. I Sverige sitter ett Chrysler märke i nosen, samma form som Eagle-märket, för övrigt verkar de svenska bilarna ha en ganska diskret märkning. ESi var den lägre utrustningsnivån och hade som standard en V6:a på 3,3 liter som i slutet av modellens levnad gav 168 hk och ett vridmoment på 275 Nm. TSi var den högre utrustningsnivån med lite mer prylar att pilla på och den fick också en något större V6:a på 3,5 liter som gav raska 214 hk och ett vridmoment på 300 Nm. Ändå gick det inte så hissnande fort, 0 - 100 km/h gick på 9,5 sekunder, med en ESi fick man ta det ännu lugnare.

Titta lite närmare på fälgarna - originella Eagle original.

Bilen på bilderna är i gott skick, utan tvekan. Fälgarna ser ut att vara av en spännande konstruktion, original Eagle, går fortfarande att köpa on-line. Synd att ett centerlock har ramlat av, höger bak. Eftersom det är en ESi så är radioantennen stadigt fastskruvad, TSi hade hissbar antenn. Både föraren och frampassagerare tycks ha problem med rinnande näsor, ett storpack Kleenex finns inom bekvämt räckhåll på instrumentbrädan.

Eagle Vision fick inte förnyat förtroende. Den lades ned efter en generation. Systrarna Concorde och Intrepid kom i en generation till.

Till sist tar vi oss en titt i den färglada och löftesrika bilbroschyren:
(upphovsrätten tillhör Chrysler)

Glänsande och fin, den skarpögde ser att det sitter ett Chryslermärke i fronten, stämmer bra det.
Den ännu mer skarpögde och tillika språkkunnige ser att det är den tyska broschyren för Chrysler Vision.

Ombonat med ljust läder.  . . .  som att sitta på en sommaräng.

En TSi av radioantennen att döma och även fälgarna.

Traumhaft - drömlik, javisst var detta en bil att drömma om. Vackra linjer.

På den här bilden så klippte man in Eagle- eller Chrysler-loggan beroende på marknad.

  . .  och så ett par annonser:

"Advanced cab-forward design" - design som säljer, jojomensan.

"Not intended for the general public" - ja, så blev det också för den sålde inte så där jättebra.

Pontiac Grand Prix - med Bertil Helge

Den brandgula symbolen till vänster på registreringskylten betyder att ägaren är knuten till brandkåren. Bilen är dessutom röd . . .

 Pontiac Grand Prix GT [årsmodell: 1997 -2003, sjätte generationen sedan 1962] Framhjulsdriven midsize. Här är en bil som försökte inta en sportig attityd och med uppdrag att konkurrera med Ford Taurus, de japanska importerna Toyota Camry, Honda Accord och Nissan Maxima, samt GM:s egen Chevrolet Impala. Här i Kanada måste Pontiac ha sålt bra för det finns många kvar på gatorna. Det hjälpte inte för GM lade ned bilmärket Pontiac illa kvickt under 2010 i samband med att de försökte undvika konkurs. Det var en redig utslaktning av bilmärken och bilmodeller. År 2008 erbjöd GM 48 bilmodeller och efteråt, modellåret 2010, erbjöds 34 bilmodeller. Fjorton bilmodeller försvann, en minskning med 29%. Förutom Pontiac, försvann Saturn, GMC och Hummer. Man skulle kunna säga att indirekt så var SAAB även ett av slaktofferna. Det tog dock längre tid och krokigare vägar. GT var den sportiga utrustningsnivån och kunde uppgraderas till än högre sportighet med utrustningspaketet GTP. GTP-paket blev så populärt att det fick bli en egen utrustningsnivå några år senare. SE var den enklaste utrustningsnivån. GT utrustades med en V6:a på 3,8 liter som avgav 225 hk och ett vridmoment 305 Nm. GTP hade samma V6:a men turboladdad så att effekten steg till 195 hk. Snikvarianten SE nöjde sig med en äldre V6:a på 3,1 liter vars effekt var mer måttliga 175 hk.

Dubbla avgasutblås och lågt placerad bakvinge ger ett sportigt intryck.

 Bilen på bilderna är av årsmodell 2000 eller senare eftersom den har fått sig en facelift i fronten, kan kanske vara svår att se under det svarta frontskyddet. Frontskyddet av vinyl är av det erkänt tillförlitliga märket LeBra Car Bra – de är för roliga. Det skyddar mot smuts och salt, mindre skråmor, stenskott och flygfän som annars skulle skada eller kleta sig fast på motorhuven. De två utstickande flärparna är aerodynamiska fiffigheter som ska pressa skyddet mot huven så att det inte börjar flappa när det går undan. Enkel att montera eller ta av, allt enligt reklamen. Samma reklammakare påstår att det ser snyggt och sportigt ut. Jag håller inte med. Det ser värre ut för bilar som har mycket plåt i fronten, som till exempel denna Pontiac, jämfört med bilar med en stor grill. Nåja, BH:n skyddar nog, men jag undrar hur det ser ut under efter några års kontinuerligt användande. Speciellt då bilen har röd lack vilket kan ha lätt för att bli blekt. Det måste ju bli nyansskillnader. Dessa skydd är dock vanliga i provinsen Ontario för här finns gott om insekter sommartid, rikligt med salt på vägarna under vintern och mycket stenskott året om. Frontskydd finns också i form av plastsköldar, se på denna Chrysler Intrepid.