Bättre än Tupperware: Pontiac Sunfire GT

Pontiacs lilla bilmodell Sunfire fick en sportig framtoning för Pontiac skulle ju vara det lite mer sportiga alternativet till Chevrolet. Det var också en viktig modell i egenskap av instegsmodell till Pontiacs uppställ av bilmodeller. Börja med en Sunfire och sedan undan för undan byta upp sig inom bilmärket var tanken. Fast själv tycker jag nog att vägen från Sunfire till den eleganta Bonneville ter sig aningen lång. Sunfire var också lågt prissatt för att locka köpare, i alla fall var det ofta låga marginaler på dessa små instegsmodeller. De må ha tidvis ha varit försäljnings- framgångar, men några vinstmaskiner var de icke i någon större utsträckning.

Pontiac Sunfire GT [årsmodell: 1995 - 2005, enda generationen], sub-compact.

GT var toppversionen.

Bilen på bild lider av rostangrepp, och förardörren ser ut att vara felaktig t upphängd, i alla fall så lirar inte dörrlisterna riktigt. Dock finns där ett väldimensionerat avgasutblås där bak. Ser lovande ut . . . GT versionen hade vanligtvis en rakfyra på 2,5 liter som presterade 150 hk, sammantaget så var det nog inte så illa eftersom det är en liten bil, pigg, men den gav knappast sportbilsprestanda. Bilen är av årsmodell 1995 - 1999.

Så här gjorde Pontiac reklam för Sunfire. Alla uttråkade unga damers dröm en Sunfire GT.
Kanske något rörig annons.

Ovan en samtida annons från 1999 som kanske inte känns så samtida, snarare femtiotal . . .  Den unga damen i rött drömmer snarare om en liten behändig Pontiac Sunfire GT än herr Tuppers praktiska utbud av plastlådor för matrester. Jag kan förstå henne.

Vi tar också en titt i bilbroschyren från modellårer 1997.

Småbilar säljer man med färg. Färgglatt ska det vara minsann!
Dessutom med en bild på Taj Mahal, Indien var annars en marknad dit Sunfire inte riktigt nådde.

GT-versionen. Notera att Pontiac-märket i nosen inte är ett riktigt emblem utan bara formgiven plast och sprutlackad.
Billigt.    . .  och ger inte minst ett billigt intryck.

Den färgglada färgsättningen fortsätter . . .

Finns det inget annat att ta till så placeras gärna någon slags luftfarkost i bakgrunden i bilbroschyrer.
En kraftig varningssignal på att den kreativa ådran börjat sina.

Vid det här laget är man övertygad att något gått snett i trycket med färgerna,
eller också har man förståndigt nog  lagt ifrån sig broschyren för länge sedan.

Puh, färgkaskaderna är över. Väl avvägd beigebrun nyans i kupén får man väl säga.
Nåja, det finns uppiggande röda förarstolar också.

Nu har det definitivt lugnat ned sig. Vit bakgrund och svart text. Tack Pontiac.

(Upphovsrätten till broschyrmaterialet tillhör GM)