Chrysler Concorde - fet och fin

Cab-forward design med fläskläpp.

Chrysler Concorde LXi [årsmodeller: 1998 – 2004, andra och sista generationen] Välrustad full-size med framhjulsdrift. Concorde positionerades som lyxig familjesedan precis under toppmodellen LHS, typad för upp till sex passagerare. Om sex passagerare skulle ut och åka samtidigt fick nog allt optionen helsoffa fram med rattväxel beställas. Designen var s k cab-forward enligt Chryslers formgivnings nomenklatur vilket innebar lång hjulbas och mer utrymme i kupén. Bilmodellerna som kom från Chrysler under 1990-talet enligt det designkonceptet gavs också runda modernistiska former snarlikt ett mindre rymdskepp. Modellen hade rikligt med motoralternativ omfattande V6:or med volymer på 2,7 liter (200 hk), 3,2 liter (225 hk) och senare 3,5 liter (upptill 250 hk). Utrustningsnivåerna littererades LX (bas), LXi (lite mer) och något senare även Limited (mycket).  Modellen konkurrerade främst med GM:s Buick LeSabre, Oldsmobile Eighty Eight, Chryslers egna Pontiac Bonneville, samt även japanska Toyota Avalon. 

Bilen på bilden är en LXi från före 2002 och därför har den V6:an på 3,2 liter mellan framhjulen. Välutrustade med ABS, antisladdsystem och skinande läder inuti. Kan det bli bättre? Knappast. Ägaren till denna bil tar väl hand om den.

Mercury Mystique - mystisk? inte då . . .

Mercury Mystique LS Sport 24v [tillverkades: 1995 – 2000, enda generationen] artbestämd som compact. Ett europeiskt öga tror att detta är väl en Ford Mondeo i Mercury skrud. Det korta svaret är: korrekt iakttaget. Det långa svaret hittar du inte på denna blogg. Nordamerikanska Ford kallade modellen för Contour. De båda nordamerikanska modellerna präglades inte av några större försäljningsframgångar. De fick därför inte någon direkt efterföljare heller. Mercurys utrustningsvarianter var basutrustade GS och lite mer påkostade LS. Båda varianterna kunde fås med Sport-option. Två motoralternativ: en radfyra på 2,0 liter (125 hk / 130 Nm) eller en V6:a som andades genom 24 ventiler på 2,5 liter (170 hk / 165 Nm). Ford valde till slut att lägga ned Mercury som bilmärke år 2010. Mercury hade under lång tid varit ifrågasatt och styvmoderligt behandlad klämdes den ihjäl mellan Ford och Lincoln. Mystique var en av de sista compact Mercury-modellerna.

Bilen på bilderna är en 98:a eller senare eftersom den har fått en facelift där bland annat strålkastarna svällde upp något. Bilen är påkostad, sport-option och rask V6:a – jo, man tackar. Den är välvårdad och gnistrande i den bleka vintersolen. Mercury marknadsförde den som en bil för seriösa ägare som är ekonomiska. Ägaren till den här bilen ser ut att stämma på den beskrivningen. Ägaren är så pass rädd om bilen att man ser den på ratten fastlåsta stöld-kryckan sticka ut.

Ford Taurus - kurvig och böljande plåt

Se så vackert ljuset speglas i de böljande formerna.

Ford Taurus SE [årsmodell: 1996 – 1999, tredje generationen] mid-size.

Spännande design, alltför spännande för kundbasen. Försäljningen sjönk jämfört med föregångaren. Mästartiteln ”Amerikas-mest-sålda-bil” kom i gungning och räddades enbart av att biluthyrningsfirmorna fortsatte att köpa Ford Taurus av gammal vana. Även den mer välmående kusinen Mercury Sable drabbades av dessa runda former. Det gick inte bra där heller. Under huven finns som standard en V6:a på 3,0 liter med enkel överliggande kamaxel som avgav synnerligen måttliga 145 hk/230 Nm, med dubbla kamaxlar (DOHC) gick det bättre: 200 hk/272 Nm. Det fanns också en riktig rökarmodell kallad SHO som bestyckades med en V8:a på 3,4 liter vilket gav 235 hk/312 Nm. Utrustningsvarianterna kallades först G, GL eller LX, sedan kom SE, då G och GL försvann. Kombin såg än värre ut, huga.

Kraftfullt designat akterparti.

Bilen på bilden har en lyster lack. Eftersom det är en SE så måste det vara en 1998:a eller senare. Det lilla märket på skärmen fram skvallrar om att här finns det pulver under i huven i form av DOHC V6:an. Den som är ägare till den här bilen kan känna sig stolt och nöjd. Fläckfri efter så många år. Heders.

Titta i den lockande försäljningsbroschyren:

Upphovsrätten tillhör Ford.

Oldsmobile Intrigue - blickar bara framåt

Oldsmobile Intrigue [årsmodell: 1998 – 2002, enda generationen] typad som mid-size sedan. Oldsmobile var ett bilmärke i GM-koncernen. Främst vikande lönsamheten och kannibalisering på systermärkena Chevrolet, Pontiac och Buick gjorde att GM valde att avsluta Oldsmobile år 2004. Utfasningen av märket skedde under relativt lång tid, flera år. Den allra sista modellen som tillverkades hittar du här. Intrigue kom i utrustningsvarianter GX, GS eller den mest utrustade GLS. Motormässigt fanns det först en V6:a på 3,8 liter (195 hk/220 Nm) och efter 1999 en vassare V6:a på 3,5 liter (215 hk/317 Nm). Modellen var ämnad att bredda Oldsmobiles krympande kundbas och riktades speciellt mot importkonkurrenterna Honda Accord, Toyota Camry m fl. Det hjälpte inte.

Bilen på bilden är av årsmodell 2000 eller senare för på bakluckan finns ett litet märke märkt ” Precision Control System”. Ett antisladdsystem. Bil i bra skick,    . . .  men vänta nu, något är fel, men vad,  . . . jo, yttre backspegeln är borta. Bara fragment finns kvar. Av detta kan dras slutsatsen att avståndsbedömning kanske inte är ägaren bästa gren. Bredare garageport bör i alla fall övervägas.

Mer om Oldsmobile hittar du här.

Mitsubushi Eclipse - tejpad

Mitsubushi Eclipse [årsmodell: 2002 – 2005, tredje generationen], sports compact, d v s en nätt sportkupé. Två motor alternativ erbjöds: en slitstark radfyra på 2,4 liter och 147 hk, eller en rytande V6:a på 3,0 liter, 24 ventiler, och 205 hk.  Det fanns hela sju utrustningsnivåer att välja på. Racing ambitionerna hade dock tonats ned en smula jämfört med tidigare generationer. 

Bilen på bild har fått 2003 års milda facelift. Ägaren försöker hindra rostens anstormning genom att tejpa över rosten med vanlig klartejp. Ett knep som är nytt för mig. Underdelen av framspoilern är buntbandsförstärkt så att den fortfarande sitter på plats. Bilen ser faktiskt bättre ut bakifrån än framifrån. Av avgasrörets klena dimension dras slutsatsen att fyran finns under huven inte V6:an. Utrustningsnivå? Tyvärr höljt i dunkel.

Ford Escort - sportutförande

Ford Escort ZX2 [årsmodeller: 1997 – 2002, tredje generationen] artbestämd till subcompact.

Ford Escort fanns ju i Sverige också och är en liten dussin bil. Det var en dussin bil i Kanada med. Den sportiga ZXS-modellen som kom 1998 var dock mer spännande. Under huven fanns en radfyra på 2,0 liter och som utvecklade 130 hk och ett vrid på 172 Nm. Vid fullgas så gjord den 0 – 100 km/h på 7,3 sekunder – rivigt. 1999 och 2000 tillverkades en ännu snabbare variant, ZX2 S/R, vars motor var på 143 hk. Den är dock ganska sällsynt.  

Bilen på bilden skimrar som en smaragd i solljuset. Prestandabilar av denna storlek har alltid haft sin kundkrets. En kundkrets som kännetecknas av lite pengar och lite förstånd, men mycket gasglädje. Vilket ofta leder till en snabb nedslitning och utskrotning, om inte rosten hinner före förstås. Det är inte fallet med denna bil. Den här bilen har blivit omhändertagen och omskött. Prickfritt yttre. Roligt att se.   . . . kanske sportigheten förtas en aning av de smala däcken.

Saturn Ion - ringarnas betydelse

15" däck, väsentlig information när det gäller Ion.

Saturn Ion [årsmodell: 2003 – 2007, enda generationen] compact. Ersatte Saturn S-series som
instegsmodell till GM:s oberoende och annorlunda bilmärke Saturn (1985 – 2009). Saturn drevssjälvständigt från GM, allt för självständigt för att uppnå förväntad lönsamhet. Från år 2004 började dock en del synergieffekter sökas med resten av GM. Då GM i slutet av 2008 deklarerade att de måste konsolidera sina bilmärken så var Saturn inte en av dessa. GM försökte först sälja Saturn, men affären gick inte i lås och Saturn avvecklades under året. Ion blev inte heller lika framgångsrik som föregångaren S-series. Modellen fanns som sedan eller kupé, tre utrustningsnivåer 1, 2 eller topputrustade 3. Enkelt eller hur? Lika enkelt är det inte att försöka fastställa bilarnas utrustningsnivåer då emblem eller annan märkning normalt saknas, men det finns ett trick för den invigde: 1 har 14”-hjul som original, 2 har 15”, och 3 har 16” (för sedan). 

En högprestanda variant producerades också kallad Red Line (den har egen märkning dock, kupé och förstås 17”-hjul). Motormässigt erbjöds radfyror, en på 2,2 liter (140 hk / 145 Nm) och från 1996 fanns en 2,4 liter som tillval (170 hk / 162 Nm). Red Line hade en turboladdad fyra på 2,0 liter (205 hk / 271 Nm).

Flaggar för grannen i söder, stjärnbaneret påklistrat.

Bilen på bild är av årsmodell 2005 eller senare, syns på den uppgraderade grillen. Det är inte en Red Line eftersom det är en sedan vi betraktar,  men är det 1, 2 eller 3? Det är en 2, just i detta fall ser man det på att bilen är skodd med 15” som var original dimensionen. Tittar man in i kajutan kan man se att instrumentklustret är centrerat i mitten av instrumentbrädan, vilket under långa körningar kan leda till nackspärr och kanske i några enskilda fall till skelögdhet. Fordonet verkar vara i bra skick, någon repa kan skönjas i hörnen. En näpen liten väldoftande wunderbaum i form av ett gult lönn löv dinglar under backspegeln. Gissningvis är doften lönnsirap. Ägaren markerar med flaggprydda klistermärken att denne är vänligt sinnad till den stora grannen i söder.