Toyota Cressida - visade framtiden

Toyota Cressida [årsmodell: 1988 – 1992, fjärde och sista generationen] kategori: mid-size och bakhjulsdriven. Toyotas för sin tid stora sedan på den Nordamerikanska marknaden. Modellen är viktig för den beredde vägen på den marknaden för Toyota stora bilar och de kommande modellerna Camry och Avalon. Kom bara i ett grundutförande, men tämligen utrustad. Enda motoralternativet i Nordamerika var en rak 6:a på 3,0 liter med fyra ventiler per cylinder som gav 190 hk och vridmoment på 250 Nm. För drygt tjugo år sedan var det inte så illa utan riktigt hyfsat.

Bilen på bilden tycks njuta av eftermiddagssolen. Tyvärr avslöjar det skarpa solljuset några  trista skavanker. Vägsaltet har knaprat på karossen. Bilen är har fått 1991 års facelift och framhjulet har fortfarande original aluminumfälgen som faceliften medförde. Bakhjulet har något mer modesta rostbruna stålfälgar. Tjock mysig plyschklädsel gör interiören ombonad. Gissningsvis är bilägaren är en förnuftig människotyp som efter långgående studier till slut baserat på fakta och logik valt att inhandla en japansk bil. Upplevelsen och kundnöjdheten är så stor att den kanske än idag har sin första ägare vid ratten. Vem vet?

Mercury Grand Marquis - lurande Merkur

Mercury Grand Marquis LS [årsmodell: 1992 – 1997, andra generationen] utan tvekan en full-size och med bakhjulsdrift. Modellen är Mercurys toppmodell och såldes i respektingivande volymer. Mellan framhjulen hittas en V8:a med enkel överliggande kamaxel, vilket är lite unikt. Den var på 4,6 liter och presterade 210 hk resp 366 Nm i vridmoment. Klassisk nordamerikansk bilprodukt: V8:a fram och drivning bak, mjuk och skön fjädring, stor och fläskig, vad kan gå fel? Det gäller att utveckla sina produkter i takt med marknaden. Grand Marquis var redan en dinosaur i mitten av 90-talet med sin ursprungliga övergripande design med anor från 1979. Kundbasen åldrades helt enkelt bort och Mercury orkade inte förnya sig utan förtvinade. Ford lade därför ned Mercury som bilmärke 2010. Paradoxalt så var Grand Marquis storsäljaren under många år och gav god vinst, men kanske just det var problemet.

Bilen på bilden är från 1995 eller senare eftersom den har fått en mild facelift. LS-utsmyckad med läderklädsel. Den typiske ägaren av dessa bilar är äldre män och spåren efter ägaren kan bekräfta detta. Hatt på instrumentbrädan som i sin tur har inslag av bjärt konstträ, i hyllan vid bakfönstret ligger en basker som krigsveteraner har här i Kanada. Handikapptillståndet väl synligt. Allt detta tyder på en äldre herre. Det var ju just det som långsiktigt blev problemet för Mercury. Bilen har en sportig rödstripe på sidorna som kontrasterar trevligt mot den blå lacken – en kanske inte helt lyckad kombination för färgblinda betraktare. Kan bara hoppas att ägaren är i bättre skick än bilen. Den har svag slagsida åt vänster, fjädringen är paj. Rostig och avskavd. Vänsterbakljus har fått en tillfällig lagning av tejp som nu ser ut att ha blivit en mer permanentad långsiktig lösning. Men än kommer den att gunga fram på vägarna. 

Dodge Spirit - lätt utplånligt intryck

Dodge Spirit [tillverkades: 1989 – 1994, enda generationen] klassad som mid-size. Modellens utveckling följer den gängse: första åren räcker basmodellen plus något högre utrustnings alternativ, förhållandevis många tillval i början. Ett par år in kommer en sportifierad version, och i slutet av modellens livslängd så strippas den ned. I Spirits fall innebar det bland annat att ABS-bromsar försvann och enbart en slags växellåda erbjöds för sista årsmodellen 1995. Modellen sålde enligt förväntningarna, men inte mycket mer. Fyra motor alternativ erbjöds. En 2,5 liters radfyra på 100 hk resp 183 Nm, turboladdning gav 150 resp 200 Nm, och en V6:a på 3,0 liter på 142 hk och 232 Nm. Samt R/T motorn: turbomatad 2,2 liter rak fyra som gav 224 hk och 294 Nm.

Bilen på bilden är basmodellen, bättre utrustade bröder emblemerades LE eller ES, eller värstingen R/T. Det gör att det mest troliga motoralternativet under den matta huven är 2,5 liters fyran. Lackens matthet beror på att ägaren penslat på bättringsfärg här och där, och överallt. Vilket gör att bilen ser ut att vara äldre än den är. En trevlig rödvit stripe som löper längs långsidan hjälper upp intrycket en smula. Grillen som fått en oväntad liten glugg skvallrar om att bilen är tillverkad före 1993. Ägaren tänker utnyttja sin fordonsinvestering fullt ut. Underhållet görs på egen hand, ibland blir det bra, ibland kanske mindre bra. Skräddarsydd parkeringsplats bekvämt nedanför trappan.  . . .  varför byta ett vinnande koncept?

Chevrolet Malibu - med eget emblem

Chevrolet Malibu LS [tillverkades: 1997 – 2003, femte generationen] klassificerad som mid-size. Två motoralternativ fanns fram till 2000, en radfyra på 2,2 liter (150 hk resp 210 Nm) och en V6:a på 3,1 liter (155 hk resp 251 Nm).  Den vakne läsaren kanske förundras över att prestandamässigt skiljer det inte så mycket åt mellan motoralternativen. Det jag gör också. Dock ska man ha i åtanke att kraften levereras vid lite olika varvtal och för olika bränsleförbrukning. Vi kan alla enas om att båda motorerna knappast kan betecknas som livliga. Bilen ovan är en tidig variant tillverkad före år 2000. Det ser man på grillen för i mitten på grillen tronar ett speciellt kylarmärke för just Malibu. LS var en generösare utrustningsvariant än basmodellen och innebar bland annat aluminumfälgar och också att V6:an fanns under huven.

Bilen på bilden ser onekligen lite vissen ut. Generande bucklor, grillen och huven är lite tillplattad, roststrimmor rinner ur LS-fälgarna, kanske solluckan läcker . . . Definitivt försliten.  En Chevrolet Malibu med 2000 års facelift finns längre ned i bloggen. Ägaren till den här bilen saknar känslor för motorfordon. Bil som bil, bara problem och bekymmer. 

Dodge Expo - en liten fyrkant

Dodge Expo 5-dörrars [tillverkades: 1978 – 1990] artbestämd till subcompact. Byggd efter  s k hundkojekoncept – tvärställd motor och framhjulsdrift, vilket var första gången för en amerikansk- producerad bil. Den ursprungliga radfyran på tvären presterade 75 hk resp 120 Nm fördelat på 1,7 liters slagvolym. Efter 1981 ersatt med en radfyra på 2,1 liter som på slutet avtvingades 96 hk resp 161 Nm. Bilmodellen hette Omni söder om gränsen. Talbot Horizon var en nära släkting i Europa.

Bilen på bilden måste nog närmast betecknas som något av en pärla ändå. En hastig okulär- besiktning via sidorutan visade på en klanderfri interiör. Det som skämmer det i övrigt goda intrycket är hålet i grillen, kanske efter ett motorvärmaruttag eller, möjligen, för att kyla motorn än mer . . .  Lite ytrost på motorhuven får man leva med. För att äga och bevara en sådan bil måste man som ägare vara entusiast och fordonsintresserad med en special inriktning mot Chrysler - Simca området. 

Bilen är registrerad i Quebec – endast skylt där bak.

Saturn S-series - tänkt att vara eljest

Saturn S-series SL [årsmodell: 1996 -  2002, andra och sista generationen] typkategori compact.
Saturn var ett eget bilmärke ägt av GM och existerade mellan 1985 och 2010. Det hade i alla fall till en början en mer självständig roll än övriga GM-märken. S-series är en produkt av denna mer självständiga era. Den var tänkt att konkurrera med japanska bilar. Då GM i slutet av 2008 deklarerade att de måste konsolidera sina bilmärken så var Saturn inte en av dessa. GM försökte sälja Saturn, men affären gick inte i lås. Saturn SL blev aldrig ”årets-bil” eller något sådant, utan fick nöja sig med det något mindre hedrande i att bli USA:s mest stulna bil år 2003. Förvisso en något udda merit. Motormässigt var de bestyckade med 1,9 liters fyror i två varianter SL1 en med enkelöverliggande kamaxel på 100 hk och SL2 med dubbla överliggande kamaxlar och den levererade 124 hk. 

Bilden på bilen är en 2001 eller senare eftersom den har de uppdaterade något mer rundare sidolinjerna. Bilen är i gott skick. Prickfritt yttre. Fina vinterdäck, kommer väl till pass i snögloppet. Den här ägaren är en glad ägare. Fin bil och den ser nästan lite glosögd ut på ett näpet sett. En bil att tycka om. Tvättas regelbundet och får underhåll. 

Buick LeSabre - präktig och mäktig, jänkig

Buick LeSabre Limited [årsmodell: 2000 – 2005, åttonde och sista generationen sedan 1959], full-size. Tillägget Limited tyder här på en högre utrustningsnivå. Överhuvudtaget var detta välutrustad bilar, jag menar, det är ju en Buick. En 3,8 liters V6:a var enda motoralternativet och ur den fick man 208 hk och ett mäktigt vrid på 312 Nm. Framhjulsdrivet och automatlåda på fyra växlar. En GM-produkt som fortfarande har något av en klassisk jänkeattityd. Allt detta resulterade i bra lokal försäljning i segmentet full-size. Å andra sidan var Buicks full-size segmentet vid det här laget i behov av förnyelse till förtret för de lyckliga ägarna till LeSabre. Idag är ägarna ännu äldre, men är de lika lyckliga? ( . . . med bilen) 

Bilen på bilden är visst lite rostig i kanterna, hög salthalt tar ut sin rätt till slut, men bilen verkar annars ha fått viss omsorg och omvårdnad. Original aluminumfälgarna är fina. Ägs av herre i  övre ålderssegmentet eller motsvarande. Tyvärr nu på ålders höst är det lite svårt med underhållet av bilen. Bilen tacklar av och ägaren med den.