Chrysler Fifth Avenue

Men borde det inte vara Chrysler New Yorker Fifth Avenue? Fifth Avenue är ju som de flesta sakkunniga bilkännare vet ett exklusivt utrustningspaket för toppmodellen New Yorker, men Fifth Avenue var faktiskt en egen modell under en tid på åttiotalet. Överhuvudtaget blev det lite rörigt i toppen för Chryslers modellutbud där ett tag. För modell året 1983 hade två helt olika bilmodeller namnet New Yorker. Vilket kan tyckas vara rena tokeriet. Chrysler hade lite för bråttom att trimma modellutbudet. Vilket innebar byte av basplattformar och en nödvändig downsizing av storleken på bilarna. Det blev ett skifte från konceptet stor bil, motorer med stor slagvolym, trumbromsar bak och bakhjulsdrift till modernare framhjulsdrivna bilar med mindre men modernare motorer. Modellen New Yorker kom därefter i nedbantat skick och producerades i några generationer till, sista årsmodellen blev 1996.

Chrysler Fifth Avenue [årsmodell: 1984 – 1989, enda generationen], full-size.

Modellen Fifth Avenue fortsatte med den tidigare New Yorker plattformen i gamla hjulspår och blev därför den sista sedanen tillverkad av Chrysler med stor V8:a fram och med bakhjulsdrift. Nu har förvisso bakhjulsdrifts tagits till heders igen av Chrysler, men det är en annan historia. Fifth Avenue hade en V8:a med en generös slagvolym på 5,2 liter som standardutrustades med två förgasare och då blev det 150 hk, om det fanns fyra förgasare blev det 170 hk. Oavsett antalet förgasare, accelerationen var inte blixtrande. Kunderna gillade tydligen fortfarande gamla hederliga full-size sedaner och de första åren såldes årligen över 100.000 bilar. Inte illa.

Den gick att hyra också.

Bilen på bild är av årsmodell 1986 eller 1987. Längst fram på den massiva kylaren ståtar den vackert glittrande Chrysler pentagrammet i kristall, eller kanske glas. Bilen har smakfull tvåtons lack som avslutas med ett sobert Landau vinyltak i matchande diskret nyans. Gälarna på framskärmarnas sidor är väl tilltagna och utstrålar, ja vadå? Det är ju ingen sportbil direkt. Ser lite konstigt ut. Dock generöst med krom runt om, precis som det ska vara. De tilltalande original aluminiumfälgarna sitter på, välskötta är de också. En synnerligen vacker företrädare för den klassiska stora amerikanska sedanen. Skicket på bilen får bedömmas vara mycket gott. Det enda som drar ned intrycket, och det ganska ordentligt, är det omfattande rostangreppet på den bakre stötfångaren.Aj-aj.  Fast det går nog att åtgärda.

En ful broschyr för en ståtlig bil:

En så här fin bilmodell har förstås lämnat rikligt med spår efter sig i form av bilbroschyrer. Låt oss bläddra i 1987 års broschyr, en av de sämre bilbrochyrer som designats fram, urusel layout, titta själv.

(upphovsrätten tillhör Chrysler)

Det har förekommit bättre första sidor på bilbroschyrer än detta. Bilen liksom står och trycker i skuggan. Gör om!

Broschyrens layout ger också ett udda intryck. Typnsitten passar inte tillsammans och typsnittet för rubriker kommer från någon annan tid, långt tillbaka. Kanske utkastet är gjord på en tidig Mac?

Här finns plötsligt ingen text alls - kanske lika bra det . . .

Plyschen var som tjockast i mitten av åttiotalet, har du väl satt dig vill du inte kliva ur . . . 

Hårt bildbehandlad bilbild.

Kassettbandspelare med inbyggd equalizer - åttiotalets dunderljudmaskin som gjord för ditt bästa blandband (C-60).

Tidningsannons. Reklamtexten försöker förklara att om du ska krocka så ska du krocka med den här bilen.