 |
| Effekten av tygtaket är att det lilla näpna "operafönstret" längsbak täcks över. |
Lincoln Town Car [tillverkades: 1990 – 1997, andra generationen] klass: full-size.
Ett
bilmodeattribut som finns här i Nordamerika som jag tycker är lite märkligt är
att klä biltaket i tyg, cabrioletliknande tyg. Taket kan vara tyginklätt till
en fjärdedel, halva takytan eller till och med hela taket, som på bilen på
bilderna. Jag förstår att det ska likna en cabriolet, ungefär på samma sätt som
vinyltak ibland kan påminna om cabriolettak (även om det mest påminner om s k
hardtop). Det måste ju vara besvärligt att hålla rent och hålla i gott skick.
Håller man inte taket i gott skick så ser det ganska påvert ut efter ett tag.
Smutsigt, mögligt och solblekt. Denna bils tak var nog solblekt redan från
början eftersom det har en ljusblek beige kulör, kanske det rätta färgvalet i
längden? Förändras inte så mycket över tiden i alla fall.
 |
| Lincon mest sålda modell i början nittiotalet. En likadan modell men av senare årgång och ansiktslyft finns här. |
Bilen är
från årsmodell 1992 eller 1993, och är i basversionsutförande kallad Executive.
För den som hade ännu mer pengar fanns två högre utrustningsnivåer med de
bombastiska namnen Signature Series och Cartier. Fin-fina grejer rakt igenom.
Likaså under huven, där hittades en V8:a på 4,6 liter med 32 ventiler
som presterade 190 hk. Om man inte låtsas om att centrumlocken på hjulen saknas så kan vi alla enas om att denna bil befinner sig i ett utomordentligt gott
brukskick. Allt är helt, ingen synlig rost, och den blänker. Den ser ut som en
Moccabakelse!
Härliga sidor ur försäljningsbroschyren:
 |
| Upphovsrätten tillhör Ford. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar