onsdag 9 maj 2012

Lincoln Continental i det gröna




Vill man vara lite lustig kan man skoja till det och säga att luften gick ur den här modellen. Den hade luftfjädring, adaptiv luftfjädring. Det kunde aldrig gå väl och det gjorde det inte heller. Det är väl bara Citroën som lyckats med det och det gjorde enkla lösningar med billigt underhåll. Alla andra bilproducenter som försökt har för det mesta inte fått det att fungera tillfredställande. Det har också ofta lett till ett förödande dåligt andrahandsvärde för att inte tala om de dyra reparationsnoterna. Vad som fick Lincoln att göra detta misstag var troligen den vässade konkurrensen som Lincoln mötte i lyxbilsegmentet, inte bara från GM och Chrysler:s något trötta modeller utan framför allt från de alerta importbilarna från andra kontinenter. Det gällde att ladda på med ny och tilltalande teknik. Bilmodellen var förutseende nog framhjulsdriven också.  

Lincoln Continental Executive Series [årsmodell: 1988 – 1994, åttonde generationen], full-size.
En Continental var förstås väl utrustad redan från start: läderklädda stolar, dubbla airbags och ABS-bromsar, adaptiv styrning samt andra finesser. Bilen på bilderna har utrustningsversionen Executive Series och det var basnivån. Under huven kunde man till allas besvikelse inte hitta någon V8:a, enbart en V6:a på 3,8 liter stod till buds. Den var i slutet på blygsamma 160 hk. Inte mycket  jämfört med konkurrenterna. Det gav sävlig prestanda, men här handlar det snarare om att skrida värdigt fram.


Bilen på bilderna har gäckat mig länge. Den har alltid stått inparkerad på en innergård. Retfullt nära, men omöjlig att få bra bilder. En dag så stod den där parkerad på sidan av trottoaren när innergården vårstädades, helt ute i det fria. Äntligen. Den är av den sista årsmodellen, 1994, och det avslöjas av grillen utformning. Lite ovanligt att göra en ansiktslyftning för sista årsmodellen. Det förargliga är att motorhuvsprydnaden är avbruten och någon har i sin iver att befria bilen från den prydanden bucklat till den också. Bucklan syns tydligt på första bilden. Tråkigt. Glädjande nog är bilen för övrigt i mycket gott brukskick. Hur det står till med luftfjädringen är svårt att säga, men den ser ut att hålla tätt, i alla fall för tillfället.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar