Sable och Taurus

Det här inlägget är något av en ”dubbel-feature.” Ford och dess närbesläktade systermärke Mercury hade ofta likadana modeller i utbudet, men med olika namn och utrustningsnivåer. Där förstås Mercury var finare än Ford. I början av nittiotalet hade ärkekonkurrenten Chrysler lyckats väl med att omdesigna sina bilmodeller till modernare och säljande utseende med den lyckade trion Concorde, Vision och Intrepid av första generationen. Ford-koncernen ville inte vara sämre. En ny sprakande design blev kärnan i den tredje generationen Taurus och Sable. Efter mycket tankemöda blev det en ellips, eller rättare sagt en oval som blev det genomgående design elementet. På pappret inte alls ett så tokigt val. Fords logotype är ju till exempel en oval . . . Men det blev inte bra. Det blev för mycket och det blev allt för udda. Speciell stark genomslagskraft fick ovalformen i grillen, strålkastarna, bakrutan, kombins bakre sidorutor och även mittkonsolen i instrumentbrädan. Runda och lätt svällande former i en olycksalig blandning. Ibland kan ju tidens gång ge ett förlåtande drag – inte här. Det blev inte bra och det ser fortfarande inte bra ut.

Om man jämför Mercury Sable och Ford Taurus så har Sable generellt sett fått en aningens lugnare formgivning. I Sables front finns en till exempel sammanslagen ljusenhet som ger ett mer harmoniskt intryck medan det i Taurus fall så ger de ovala huvudstrålkastare kombinerat med runda varselljus ett betydligare oroligt intryck. Tyvärr har båda den olycksaligt utformade ovala grillen som ger bägge bilarna ett fiskliknande intryck. Inte lyckat. För att få plats med logotyperna i grillen så fick dessa krympas ned och för Mercurys del så krymptes den ned till en liten krummelur. Bägge bilarnas tröskellådor och har ett något rund originell utformning de också.

Sett från sidan klara sig Sable bäst också. Sables tak har något försonande över sig och den breda avslutande c-stolpen räddar upp intrycket. På Taurus har det klämts in ett tredje litet bakre sidofönster som helst inte borde ha varit där. Bakljusens sidoprofil blev inte lyckad på någon av bilarna. Se hur radioantennerna sticker ut i en konstig bakåtlutande vinkel. På den tiden var antennerna långa och hårt fastskruvade.

Inte blir det bättre bakifrån heller. Där dominerar för Taurus den ovala bakrutan och den ser ut att vara tagen från någon slags ubåtsfarkost. Jämfört med Taurus ser Sables bakrutan riktigt trevlig ut, stramare upp lite. Dessvärre gör Sables bakljus att designen går över ända i alla fall. Påminner om ett rymdskepp från femtiotalet eller aktern på en radiobil från samma decennium. Taurus bakdel har inga som helst förskonande drag, designmässig pannkaka. Bakljusen böljar ut och är infattande i en sammanhållande ram som konstrasterar olyckligt mot lacken och stötfångarens ser än mer uppsvullen ut. Allt resulterar i ett synnerligen rörligt intryck.

Ford-koncernen ville bli ledande inom bildesign, gjorde en storartad satsning och så gick det så pass illa, tråkigt. Syftet att förnya sig är ju vällovligt och försöka sälja ännu mer är ju vettigt. Försäljningen togs sig inte utan den tredje generationens Taurus blev en besvikelse. En stor skillnad mot föregående generationers Taurus som sålde mycket bra och gjorde Ford Taurus till Amerikas mest sålda bil. Den fina titeln kunde inte på sikt försvaras med denna sanslösa design och den tappades 1997. Mercury hade redan vid den här tiden låga försäljningssiffror och Sable försvarade tidigare års volymer och fortsatte att vara den mest sålda Mercury modellen 1996.


Hur gick det sedan? Sable och Taurus kom ut hand i hand i ett par generationer till. Nästa generation stramades upp och fick en mer intetsägande design efter denna näsbränna. För bilmärket Mercury slutade det till sist illa. Det lades ned. Ford Taurus finns fortfarande att köpa trots att den har haft både uppgång och nedgång sedan dess.

Bilarna på bilderna är Mercury Sable LS och Ford Taurus SE [årsmodell: 1996 – 1999, tredje generationen], mid-size. Där LS var toppversionen och SE mellanversionen av bilmodellerna.

Vi måste bara titta lite i bilbroschyrena för att se hur Ford-koncernen marknadsförde allt detta. Detta är 1999 års broschyr och misslyckandet är sedan länge ett faktum. Inte ett ord om design, form formspråk, elegans, moderiktigt ordkategorier som annars brukar förekomma flitigt i bilbroschyrer.

(upphovsrätten tillhör Ford)

Av någon svårförståelig anledning så inleds broschyren med dinosaurier . . . 

I skymningen eller gryningen ser Taurus ut som bäst. 

SE var den välutrustade varianten, LX för den mer sparsamme.

Svällande former.

Prestanda modellen fick heta SHO, har förekommit i ett tidigare inlägg.

Skåda ovalen i mitten, och för övrigt runda böljande former.

Men Ford Taurus ska också kommas ihåg för att det var en pionjär inom miljöbilsområdet. Denna modell såldes också i Sverige.