Buick LeSabre stationsvagn

Fyrkantig fram, fyrkantig bak. En sjuttiotalsmässig låda till bil. Härlig samtida design. GM måste ha nött ned många vinkelhakar detta årtionde. På sjuttio- och åttiotalen kom LeSabre även i kombiversion. Den femte generationens LeSabre Estate Wagon var så populär att den fortsatte att produceras även efter 1985 då sedan- och kupévarianterna lyftes över till den sjätte generationen. Det är inte ovanligt att de praktiska och lite mindre flärdfulla kombivarianten av en bilmodell produceras även efter det att de mer trendkänsliga sedanerna och kupéerna uppgraderats i takt med tiden. Kombimodellerna utgör pålitliga och slitstarka bruksfordon som har en egen hängiven kundkrets. Se bara på Volvo, det skulle nog gå att sälja Volvo 245 eller 745 fortfarande, och kanske till och med Volvo Duett? Nja, kanske inte.

Buick LeSabre Estate Wagon [årsmodell: 1977 – 1990, femte generationen] full-size.

LeSabre Estate Wagon var konstruerad som en klassisk stor amerikansk bil: bakhjulsdrift, separat kaross, stora motorer, gungig fjädring och stora dimensioner. Den tredje generationens LeSabre hade dock inte gått opåverkad av oljekriserna. Den var mindre och betydligt lättare än sin föregångare. Annars var det främst motorerna som påverkades då de utvecklades mot att bli snålare med bränslet till priset av effektförluster. Motortekniken var ju inte så långt utvecklad som idag. Det fanns upptill sju stycken olika motorvarianter som över tiden hittade under huven på LeSabre. Där fanns både V6:or och V8:or och även en oljebrännande och illaluktande diesel. Förståndigt nog valde Buick att klämma ned V8:or som standard i kombin. Den första upplagan var en motor på 6,6 liter med generösa 185 hk och den betraktades som den största ”small-block” som GM hade i sortimentet. Referens- ramarna var annorlunda då. Under åttiotalet så ersattes denna relik med en mer samtida V8:a på 5,0 liter på ungefär 140 hk.

Kombibilar slits hårt och de skrotas ut efterhand, de är ju främst bruksbilar, alldeles för få exemplar mognar ut och blir bevarade välvårdade entusiastbilar. Bilen på bilderna hör definitivt till den slitna kategorin. Den är av senare årsmodell, från 1984 och framåt. Detta är en bil som måste älskas innerligt och har brukats länge och intensivt. Det ser man på skicket. Det första blicken landar på är den genererande bucklan vänster fram, vilket också lett till att blinkerglaset krossats. Aj då. Olyckan ser ut att ha hänt ganska nyligen, i alla fall inom de fem senaste åren. Ytrosten är jämnt distribuerade över den lätt matta lacken och utgör nog inte ännu ett allvarligt hot. Det kanske mest olyckliga skadan är det golfbollsstora hålet intill kylarprydnaden. Titta noga till vänster om prydanden i bilden med frontpartiet. Där måste en hel del snö och vatten hamna. Kromet är för det mesta i skinande skick och original fälgarna ser snygga ut. Den har också en vackert kromat takräcke som så att säga kröner hela skapelsen. Och dragkrok finns. Det finns allt mycket att glädjas åt för denna bil.

Ska man då kalla LeSabre Estate Wagon för kombi, herrgårdsvagn eller stationsvagn? Kanske inte den mest laddade samtidsfrågan, men ändå. Kombi blir alldeles för folkligt, Buick är ju ändå ett av GM:s premiummärken. Kombi, det säljer Chevrolet och Ford. Herrgårdsvagn eller stationsvagn? Svårt, svårt. Efter noggrant övervägande föreslås i första hand stationsvagn, främst för att Buick själva kallar denna karossvariant station wagons.  . . .det är okay att säga herrgårdsvagn också.

Tyvärr blir alltid stationvagnar lite styvmoderligt behandlade i marknadsföringsmaterialet. Ofta hittar man dem längst bak på en liten bild i bilbroschyren. Det sålde ju bra ändå.


Ännu mer LeSabre hittar du här!

Ett urval från bilbroschyrer:

(upphovsrätten tillhör GM)