En av Oldsmobiles sista modeller var Intrigue. Den är ett resultat av den drastiska omriktning som Oldsmobile gjorde under mitten av nittiotalet för att överleva. Det gick inte alls, för i december 2000 förklarade GM att bilmärket skulle läggas ned senast 2004, och så blev det. En tragisk historia. Det är intressant att jämföra Oldsmobiles modellutvecklig under dess sista decennium och se hur modellutbudet tvärt ändras. Men först lite bakgrund . . .
Oldsmobile var en av GM:s premium
bilmärken, Buick var det andra, och snäppet över de mer gemena Chevrolet och
Pontiac. Oldsmobile var Amerikas äldsta bilmärke och hade troligen de äldsta
kunderna också. De så kallade importbilarna från främst Asien sargade svårt marknadsandelarna
för dessa premiummärken. Fast Oldsmobile var inte alls ensam med sina vikande
försäljningssiffror, Buick och Fords Mercury befann sig i samma sits, samt i
viss mån även Chrysler. Det var helt enkelt svårt att rekrytera nya och yngre
kunder till dessa bilmärken. Under tidigare decennier så tog kunderna steget från
Chevrolet, Pontiac, Dodge, Plymouth, Ford till de amerikanska premiummärkena
när de blev mer etablerade i vuxenlivet och i takt med att inkomsterna steg. Under
åttiotalet luckrades detta allt mer upp. Importbilarnas stadiga försäljnings framgångar men också samhällsförändringar i
stort gjorde att detta var en förgången tid. De kraftiga vikande försäljningssiffrorna
gjorde att Oldsmobile stagnerade. GM vaknade till sent och de bestämde att
Oldsmobile skulle genomgå en metamorfos och bli en import fighter. Slå
importbilarna med deras egna medel så att säga.
Oldsmobile Intrigue GLS [årsmodell 1998 – 2002,
första och enda generationen], mid-size.
GLS var den välrustade
toppversionen. |
Intrigue kom att ersätta delar av Oldsmobile
tidigare så framgångsrika Cutlass Supreme modellerna. Dessa kom i en rad olika utförande
och varianter och bestyckade med många olika motoralternativ. Alla karakteristiskt
amerikanska i sin design och utformning. Älskade av sina kunder och volymsäljaren
för Oldsmobile. Cutlass Supreme kom förstås i två eller fyra dörrar, med
plåttak eller cabriolet, lyxversion eller snikversion, och som herrgårdsvagn.
Högst upp på prestigestegen fanns oftast en påkostad kupé, gärna med eggande
tillnamn som Royale eller Brougham med mycket krom och mycket fluff, och längst
ned en snikversion i form av en fyra dörrars sedan. V8:or, V6:or och raka fyror
och en och annan diesel hittade ned i motorutrymmet. Det fanns i stort sett en
Cutlass Supreme för varje smak och plånbok.
Vad fick kunderna istället? Definitivt något helt annat än tidigare. Intrigue
kom i enbart fyra dörrars utförande och med ett motoralternativ. Tre
utrustningsvarianter fanns att välja på, basversion, GL och förnämliga GLS. I
GM:s ögon hade den ett tydligt europeiskt utseende och profil. Det europeiska
var det som var import fighter stuket. I amerikanska ögon så blir en bil
europeisk om den har gula blinkers, separata framstolar med växelspak på golvet
och hårdare fjädring. Det hade Intrigue. Men borde inte Oldsmobile istället
försökt kopiera de enormt framgångsrika Toyota Camry eller Honda Accord eller
Nissan Maxima? Varför blanda in Europa i detta?
Motorn var efter första årsmodellen
en 3,5 liters V6:a på 215 hk. Det gick att köpa till särskilt Autobahn-paket
med lägre utväxling på bakaxeln, H-klassade däck för högre farter, större
bromskivor med keramiska belägg och med en fartspärr på 205 km/h (vad ska man
med den till på Autobahn?). Hastighetmätarens skala sträckte sig ända till 225
km/h. Inte så illa . . .
Bilen på bilden är en GLS och då
fick man elsäten, träpanel i bästa plastutförande, läderklädsel, och den är
också utrustad med antisladdsystem. Det ser man på det lilla emblemet med
texten Precision Control System där bak. Bilen är i hyfsat brukskick. Visst finns
den lite skråmor och lite rost, men det låtsas vi inte om. Ägaren till den här
bilen är en ung man som knappast hade fått körkort då bilen var ny. Precis som
det en gång var tänkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar