Efter modellåret 1996 var Ford-koncernen
ensam i marknadsnischen klassisk amerikansk sedan. En nisch icke att förakta då
billiga Ford Crown Victoria, mellanmodellen Mercury Grand Marquis och lyxiga Lincoln
Town Car årligen sålde väl över 200 000 bilar per år. Alla tre var de
sista amerikanska sedanerna byggda på separat ram, bakhjulsdrift och med en voluminös
V8:a fram. Ett pålitligt koncept som härskat oinskränkt i decennierna innan. I
mitten av nittiotalet verkade den tiden vara över. Man kan ju fråga sig varför
Ford fortsatte och alla andra gick över till mer modernare plattformar. Jag vet
inte, kanske svaret är så enkelt att det tydligen fanns en marknad, marginalerna
var goda och alla glada.
Mercury Grand Marquis [årsmodell: 1998 - 2002, tredje
generationen], full-size.
Detta är en GS, GS varianten är inte lika fin som GS, fast det är inget som syns.
|
Grand Marquis var Mercurys
storsäljare på slutet och det var dessvärre ganska symptomatiskt för detta
lidande bilmärke. Föråldrad teknik och föråldrad kundbas. Mercury liksom klämdes
ihjäl mellan Ford och Lincoln. De fick aldrig tillräckligt med egna resurser
för att kunna förnya och specialisera sig tillräckligt. Dess saga var all år
2010.
LS varianten. |
V8:an under huven fyllde upp 4,6
liter i slagvolym och presterade 215 hk, och det med enbart två ventiler per
cylinder samt en enkel överliggande kamaxel. Vridmomentet var på 386 Nm. För
att få ut allt detta krävdes dock dubbla utblås för avgaserna.
GS var snikvarianten och LS var
den mer lyxiga versionen. I själva verket var det inte så mycket som skiljde.
. . . bakgrundsbelysning på spegeln i solskyddet, en liten klädsam längsgående stripe, läderklädd ratt, flera exteriör färger att välja på och några små saker till var det som tillkom för LS. Inte mycket, inte så mycket att grannarna kunde se att du köpte den mer påkostade LS. Så småningom så smälte GS ihop med LS och GS försvann. Man kan ju fundera varför de valde att ha utrustningsvarianterna så pass lika?
. . . bakgrundsbelysning på spegeln i solskyddet, en liten klädsam längsgående stripe, läderklädd ratt, flera exteriör färger att välja på och några små saker till var det som tillkom för LS. Inte mycket, inte så mycket att grannarna kunde se att du köpte den mer påkostade LS. Så småningom så smälte GS ihop med LS och GS försvann. Man kan ju fundera varför de valde att ha utrustningsvarianterna så pass lika?
Bilarna på bilderna ser bra lika ut
och det är de, men den översta är en GS och den nedre är en LS.
Vi tittar också i det sparsmakade
marknadsföringsmaterialet. Det behövdes tydligen inte så mycket till broschyr
för att sälja Grand Marquis. Från modellåret 2000:
(Upphovsrätten
till broschyrmaterialet tillhör Ford.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar