En Cadillac Sedan de Ville. Det är väl inget märkvärdigt alls, kan man tycka, Sedan de Ville var ju volymsäljaren. Den mest vanligaste Caddyn. Men det som är märkvärdigt, med europeiska ögon sett, är att bilen har tygtak. Cabriolettyg. Bilens plåttak är faktiskt inklätt så att det ska se ut som om det är en cabriolet, men det är det inte. Det ser underligt och det är underligt . . . Dock ett inte alltför ovanlig utrustningsfiness förr i tiden. Amerikanska bilar har ju alltid varit mer pråligare och det är just det som är så fascinerande.
Ett lackat plåttak är ju relativt
underhållsfritt, men ett tyg tak måste ju underhållas på ett helt annat sätt.
Borsta, tvätta, torka upp och kanske försiktigt återfärga. Det blir förstås i
längden för jobbigt och är bilen inne på sin tredjeägare så försummas taket och
istället börjar mögeltillgrepp och algtillväxt. Föga klädsamt för en bil som
vill se lyxig ut.
 |
Cadillac Sedan de Ville [årsmodell 1994 – 1999,
sjunde generationen], full-size.
Detta är den namnlösa basversionen.
|
Så är inte fallet med bilen på bild. Den en grannlaga
ägare fortfarande och hela bilen, inklusive det vackert vinröda tygtaket, är
väl underhållet. Snygg bil. Den petige kan kanske knorra något om att rosten börjar synas längs
kromlisterna och skärmkanter. Ja, det är lite tråkigt. Häng inte upp dig på det. Vi får glädja oss att
bilen är rak och fin i plåten, lacken glänsande, originalfälgarna hela och stänskydden
i original hänger stadigt fast där bak. Bilen ger sammantaget ett fint intryck.
Det är en tidigare årsmodell, före
1997, och då har den en V8:a på 4,9 liter på kraftfulla 200 hk. Det duger nog
att gasa med, på ett för Cadillac värdigt sätt.
Vi tar oss en snabb titt i 1994 års
broschyr för Cadillac och ser vad de skrev om modellen där:
(Upphovsrätten
till broschyrmaterialet tillhör Ford.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar